Att lära sig att ge tröst

När människor genomgår svåra perioder i sina liv är det sista de vill höra röster som ber dem ignorera smärtan, som trivialiserar dess vikt eller som säger att det finns värre saker. Vad dessa personer egentligen behöver är förståelse, och inte att deras lidande ska minimeras.

Att hedra andras smärta

Majoriteten av oss kommer vid någon tidpunkt drabbas av en svår förlust, en smärtsam händelse, kanske en sjukdom som är svår att hantera eller en situation som kritiskt påverkar oss. Vad vi hoppas på från andra i dessa stunder är inte ytliga ord, utan snarare attityder som tillåter oss att känna deras förståelse och stöd.

När människor lider är det fel av oss att trivialisera vikten av situationen. Ibland tror vi felaktigt att detta kommer hjälpa dem lindra bördan, men vad vi egentligen gör är att förneka dem legitima känslor. Det värsta är att när vi närmar oss andras smärta på detta sätt så är det oftast för att vi försöker bibehålla vår egen känsla av frid.

En person som sörjer eller är förtvivlad vill vanligtvis bara bli hörd, villkorslöst och utan att dömas. Att bli hörd är i sig självt den bästa tröst personen som lider kan få. Att veta att någon är beredd att lyssna på lidandet utan att ifrågasätta lindrar faktiskt smärtan.

Vissa personer vill dock inte tala om vad som drabbat dem och hoppas endast att andra ska respektera deras tystnad. Att undvika att referera till problemet är i dessa fall ett sätt att förstå och ge personen sällskap. Det kommer inte tolkas som att du är likgiltig, utan snarare raka motsatsen.

Att vara finkänslig mot andra

Det finns inga exakta formler som säger hur vi ska trösta någon som lider. Varje person har ett specifikt sätt att acceptera smärta samt uppleva lidande på. Det enda kravet för att trösta en person är att ha ett genuint intresse att göra det.

Att ge tröst är i stort sett som att erbjuda ett varmt och kärvänligt sällskap, respekt och stöd. När du erbjuder det är det viktigt att med gester och attityder demonstrera att du finns där, att personens smärta inte skrämmer dig och att du är redo att acceptera vad det än är. Att ditt beslut är att stanna där, att vara med personen när denne genomlider smärtan.

Du kan aldrig fråga personen om det finns något du kan hjälpa honom eller henne med för många gånger. Ibland har människor behov som inte är särskilt uppenbara. Eller kanske har vi inte tillräcklig uppmärksamhet på vissa handlingar som kan vara avgörande för personen som är involverad i den svåra situationen.

Å andra sidan är det inte samma sak att trösta en vuxen som det är att trösta ett barn. Många gånger kan det vara enklare att ge tröst till yngre personer.

Avslutningsvis är det viktigaste i alla fall att du öppnar hjärtat till den andra personens känslor och behov. Det är en stor tröst att veta att någon har en uppriktig vilja att lyssna på och förstå oss. Att ge tröst är en konst och all konst kräver finkänslighet och viljestyrka.