Epiktetos och känslornas vishet

Epiktetos av Frygien var en stoisk filosof under det första seklet som lade grunden för modern psykologi med denna enkla men sanna fras: “Det är inte sakerna som drabbar oss som får oss att lida. Det är vad vi säger till oss själva om dessa saker.”

Epiktetos föddes 55 e.Kr. i Hierapolis, Frygien, och anlände till Rom som en slav till Epafroditus. Hans mästare utbildade Epiktetos fram till hans exil till Nicopolis 93 e.Kr. Där grundade Epiktetos en prestigefylld skola som han dedikerade hela sitt liv åt.

Trots att han varit en slav och mottagit slag och sparkar under hela sin livstid var Epiktetos en lycklig person. Hans filosofi var baserad på att tydligt skilja på de saker som är inom respektive bortom vår kontroll. På så sätt kan en person fokusera på att ändra de saker som kan förändras, och acceptera de som inte kan ändras, och därigenom undvika lidande och glädjelöshet.

Epiktetos accepterade att vissa av hans omständigheter inte var kontrollerbara och inte kunde ändras på något sätt, men att hans sinne däremot kunde det. Från denna synvinkel hade han all makt. Därför beslutade han att saker bara kunde påverka honom om han tillät dem att influera honom. Om han kände en positiv eller negativ känsla berodde inte på externa händelser, utan snarare på honom själv och hans tankar om dessa händelser.

Vi kontrollerar våra känslor

När de flesta personer är fångar i ett negativt emotionellt stadium – till exempel depression, ångest, ilska eller skuld – tenderar de att tro att det orsakas av förhållandena eller situationerna som inträffar i deras liv. Sanningen är dock att detta inte är fallet de flesta gångerna.

Vad som verkligen bestämmer vårt emotionella stadium är sättet vi ser världen på, vår attityd, vår egen tro samt våra tankar. Beviset ligger i det faktum att samma situation kan frambringa olika känslor hos olika personer.

Logiskt sett skulle alla reagera på samma sätt om situationen var ansvarig för våra känslor, och detta är definitivt inte sant. Därför måste det finnas andra filter som bestämmer känslor.

Tankarna kommer först, känslorna följer efter

Låt oss ta ett exempel. Tänk dig att du är på bussen, stående i gången och håller i stången för stöd. Plötsligt stöter någon till dig bakifrån. Du blir ilsken eftersom något oartig person inte var försiktig runt dig, så du beslutar dig för att vända dig om för att säga några väl valda ord. Plötsligt inser du att personen bakom dig är blind.

I denna stund omvandlas dessa känslor av ilska, vrede och ursinne till känslor av medmänsklighet och barmhärtighet för den blinde man som inte hade för avsikt att stöta till dig.

Den stimulus som frambringade din ilska är fortfarande knuffen du fick, men nu vet du att mannen är blind och tycker därför inte längre att han var oartig eller betedde sig illa. Istället tycker du att han är en otursam man som inte menade eller ville göra detta. Därför kan vi dra slutsatsen att det som gjorde dig arg inte var knuffen, utan din inre dialog och allt du sade om den individ som knuffade dig.

Som du kan se kommer tankar alltid före känslor, och de goda nyheterna är att vi kan kontrollera dem! Vi är ansvariga för dem! Och jag säger goda nyheter, för om detta inte var fallet skulle vi erkänna oss själva som slavar till den externa världen; erkänna oss själva som försvarslösa dockor som rör sig i enlighet med situationen och någon annans vilja.

Låt inte andra slå fast dina känslor

Låt oss säga att jag blir deprimerad för att andra kritiserar mig. Den person som i slutänden är ansvarig för denna depression är jag själv eftersom jag tror på kritiken och åsikterna och gör dem till mina egna. Om jag ändrar vad jag tror om kritiken och ger den vikten den verkligen förtjänar kommer mitt emotionella stadium ändras.

Det kanske låter hårt, men jag skulle inte bli deprimerad över andra personers idéer eftersom dessa idéer inte är mina. Jag gör dem bara till mina om jag själv vill. Om detta inte var sant, om mina egna tankar inte kunde ingripa, skulle jag vara deprimerad jämt. Såvida jag inte kunde få någon annan att ändra vad de tänker om mig, vilket är näst intill omöjligt och innefattar mycket arbete.

Människor har faktiskt den fantastiska förmågan att vara lyckliga oavsett sina omständigheter eller situationer. Om du har tillräckligt för att överleva har du redan allt du behöver för att må bra. Det är dock vitalt att du internaliserar dessa idéer på djupet och antar dem som din egen livsfilosofi.

Om Epiktetos var lycklig som slav tack vare hur han såg på livet kan även vi vara lyckliga under våra omständigheter, vilka otvivelaktigt är mycket bättre än de som han ställdes inför. Kanske gnäller du för mycket. Är det möjligt att du överdriver för mycket angående världen, alla andra och dig själv? Fyller du dig själv med ångest i din strävan att kontrollera det okontrollerbara?

Stäng dörren till lidande. Sluta klaga på vad som händer där ute. Lös det om du kan, men låt det vara om du inte kan göra det. Om du ändrar sättet du ser på saker och ting kommer de förändras.