Ingenting slutar, allt förändras
En av våra främsta lärdomar i livet är att ingenting slutar, utan allt förändras.
Lavoisier upptäckte universallagen: “Materia varken skapas eller förstörs, den omformas bara”. Men kan denna lag även säga något om känslor och tankar?
Detta är en fråga som man ofta ställer sig när man går igenom en situation där man har förlorat någon.
När ett förhållande tar slut och man inte var förberedd på detta. När någon man älskar har gått bort och man så gärna vill träffa denna person igen. Eller när någon helt enkelt försvinner från ens värld…
Kan man verkligen säga att någonting har ett definitivt slut? Är döden och avståndet ett slut på allt?
“En början försvinner aldrig, inte ens med ett slut.”
-Harry Mulisch-
Avsluten i livet
Vi vet alla att det som har en början även har ett slut. Om vi tänker efter har vi gått igenom en stor del av våra liv genom att säga adjö. Det kommer nya situationer som byter ut de gamla.
När vi föds så är detta slutet på graviditeten. Vi säger adjö till den varma magen där vi inte behövde göra något, och där vi fick alla våra grundläggande behov tillgodosedda.
Därefter kommer vi att gå igenom en kedja av händelser med början och slut.
Vi säger adjö till vår mamma när vi går till skolan. Vi säger adjö till barndomen när vi går mot ungdomen. Därefter går vi mot att bli vuxna. Senare i livet måste vi förbereda oss för att ta farväl av livet.
Vi byter skola och bryter en del av de kontakter vi har skapat. Vi flyttar till en ny stad och upptäckter att allt börjar igen. Kanske påbörjar vi ett nytt jobb, eller så flyttar vi till ett nytt land. Detta händer om och om igen.
Vi upplever situationer där allt förändras och vi får möta nya utmaningar.
De gånger vi blir berörda av denna typ av avslut är när vi står öga mot öga med dem, när vi ställs inför begrepp som “för alltid” eller “aldrig mer”.
Vi lever i en värld där allt börjar och slutar om vartannat.
Ett slut utan slut
Vi älskar någon, men nu är det över för alltid. Han eller hon lämnade jordelivet, eller är på annat sätt utom räckhåll…
Det som gör att vi lider är att vi vet att denna person inte kommer tillbaka, eller att vår relation aldrig mer blir vad den en gång var.
Vi inser detta men ändå fortsätter vi att återuppleva alla minnen inom oss, fina som dåliga. Det är denna typ av drama som gör att vi lider. Personen finns inte längre hos oss fysiskt, men vår tillgivenhet för honom eller henne är lika levande som den alltid har varit.
Ingen vill släppa någon som de älskar. Det blir svårt att släppa det som man har vant sig vid; den person som har fått en att känna sig trygg, glad och lugn.
När denna person var med oss kändes det som att hela universum var i rätt ordning, men efter att han eller hon försvann hamnade vi i ett mörkt hål där vi verkligen inte vill vara.
Allt förändras, men våra känslor och minnen finns kvar
Allt som börjar har ett slut. Och allt som slutar påbörjar en ny fas. Allt förändras.
Det händer i såväl den fysiska som den kemiska världen liksom bland oss människor. Men vi bör dock tänka på att de känslor vi har känt alltid kommer att finnas kvar och aldrig släckas helt.
Efter det att man har fått säga adjö kommer tomrummet som blir mycket svårt att gå igenom. Där det en gång fanns en stor kärlek kommer det dock i framtiden att blomstra en stor trädgård med vackra minnen som kommer att trösta oss för alltid.
Där personer vi nu saknar en gång fanns kommer det att uppkomma en tacksamhet över dessa upplevelser som vi kommer att känna av hela livet.
Med andra ord; även fast de har försvunnit är de med oss för alltid, även när vi inte tänker på dem. Även om de är borta kompletterar de oss fortfarande och gör oss till bättre människor.
Smärtan blir bara outhärdlig om vi inte kan acceptera att allt förändras och att vi inte har någon kontroll över detta.
Bilder: Tomasz Sienicki