De vi älskar är alltid nära

Vi kan vara separerade av hundratals kilometer och månader av tid, men de vi älskar är alltid nära. Vi är det bästa beviset för att relationer växer långsamt, med uthållighet och mer möda, om en distans är involverad.

Kanske har du någon gång varit separerad från dina älskade under en lång tid. När ni sedan återses har mycket förändrats, men inte era relationer.

Vårt hem är nära vår destination

Av många olika anledningar måste vi ofta vara borta från de vi älskar under en viss tid. Vi måste flytta till en annan stad, vi måste leta efter ett jobb någon annanstans, eller så kanske vi har vår familj i ett annat land.

Den största oron vi har när vi reser iväg är för vad som kommer att hända med våra känslor och de personer vi lämnar bakom oss. Kommer de att glömma bort mig? Kommer vårt förhållande att ändras? Har jag vad som krävs för att hantera detta? Detta är de vanligaste frågorna vi ställer oss själva.

Men när vi når vår nya plats så inser vi att “hemmet” följer med oss och fortsätter att omge oss med värme. Vi anser det fortfarande vara vårt hem eftersom vi tar det med oss vart vi än går, vilka vi än är och vad vi än tänker. Det är en del av vår essens, som berikas av nya personer, men som vi aldrig glömmer.

Banden till de vi älskar är starkare än hindren

Banden som har etablerats innan du reser iväg är anledningen till att saker inte ändras. Det innebär att era band har överkommit hindren. Men de måste vara starka först, för att de ska kunna komma över de hinder som finns i nuet.

De vi älskar är alltid nära, för vi vet vad de betyder för oss och våra liv. Och vi skulle inte byta bort dem mot något annat i hela världen.

När det är dags för återförening märker vi att världen vi lämnade bakom oss har rört sig framåt utan oss. Dessa personer har fortsatt med sina liv och nu är det upp till oss att gå in i deras värld igen. Om banden är intakta kommer du snart att se att relationerna är desamma och att du snart kommer att kunna relatera till dem som förr.

Vem lider mest; den som väntar eller den som aldrig har väntat på någon?

Separationen för med sig, i större eller mindre grad, olika nivåer av lidande. Det är självfallet komplicerat att vara ifrån varandra, även om det bara är för en kortare tid. Att säga adjö är svårt för de flesta personer, även om det är tillfälliga avsked.

Poeten Pablo Neruda ställer oss denna fråga: “Vem lider mest; den som väntar eller den som aldrig har väntat på någon?” Med andra ord gör det ont att vara ensam och att inte kunna krama dem som är långt borta. Samtidigt gör det minst lika ont att omge sig med personer som är där fysiskt, men inte emotionellt.

Oavsett vad du har för svar på denna fråga så kommer det mest fördelaktiga vara att lära sig att njuta av sitt oberoende. De som älskar oss kommer alltid att vara nära och kommer att komma tillbaka. Men om vi inte väntar på någon så bör det vara vår främsta uppgift att kultivera egenkärlek.