Vad ingen lär dig om sorg och smärta
Ingen lär oss vilka lidandets lagar är eller hur vi bemöter dem. Vanligtvis kommer förlustens sorg och smärta plötsligt, slår oss i obalans och bryter sönder oss lite i taget inombords. Vi samlar ihop bitarna för att återuppbygga oss själva utan att veta att denna process möjligtvis är den bästa lektion vi någonsin fått.
Ingen är immun mot förlust, och sorg och smärta är något som alla kommer drabbas av under livet. Att förlora en familjemedlem, bryta ett personligt förhållande eller helt enkelt mogna ger oss alla någon grad av smärta.
Vad som är komplicerat med alla dessa former av smärta är att ingen av oss kommer särskilt bra överens med lidande. Vi vet inte hur man hanterar det, det överväldigar oss och kan ibland till och med förstöra oss. Men… hur övervinner man det? Finns det kanske en magisk formel som kan hjälpa oss att bli immuna mot separation, mot tomhet, mot det bottenlösa hål som orsakats av handen som inte längre håller vår?
Absolut. Enligt experter bör vi alla finna våra egna sätt att konfrontera sorg och smärta. Därifrån kan vi finna lindring, styrka och förmågan att resa oss igen.
Vikten av att erkänna vår sårbarhet
En emotionellt mogen person är någon som vet hur man avancerar förbi sina egna förluster och samtidigt förstår att svårigheter är upplevelser att dra lärdom av.
Det är svårt, vi vet det. Man kan läsa många saker om sorg och smärta, kan acceptera hjälp från terapeuter, vänner och familj, men förlust, oavsett vilken nivå den är på, är något som varje person i slutänden måste konfrontera ensam och med sina egna metoder.
Ingen kommer gråta åt oss, ingen kommer omorganisera våra tankar och lindra vår smärta för att ta bort vår börda. Detta är vårt eget jobb, och det kräver tid samt att vi inser att vi inte är så starka som vi inbillade oss. Att vi i verkligheten är lika sårbara som en fjäder i vinden.
Är detta dåligt? Är sårbarhet något negativt? Absolut inte; sårbarhet är i själva verket vår sanna styrka. Stanna upp en minut och tänk: om du kämpar emot, om du vägrar inse att du känner dig sårad, att ditt liv är brutet och att du känner smärta, kommer du resa en mur av förnekelse. Hur kan du konfrontera något vars existens du inte erkänner? Varför vägra att gråta över din förlust? Att acceptera att du känner dig sårbar?
Att erkänna att vi är sårbara tillåter oss att vara flexibla och gör oss förmögna att anpassa oss. För smärta är inte slutet; det är ett anpassat svar som blir utlöst av lidande eller förlust.
Sorg och smärta som en del av konsten att “släppa taget”
Kanske uppfattar du sorg som en besvärande konstform. Som de flesta människor föredrar du förmodligen att fokusera på saker som är glada, tröstande och positiva. Och detta är utan tvekan bra, men livets njutning kommer samtidigt med en avgift av lidande som ingen är immun mot.
Vi bör dock klargöra en viktig aspekt. När vi talar om smärta tänker vi vanligtvis på fysisk förlust. Vi tänker på döden. Det finns dock även den påverkande och emotionella smärtan från kärleken vi tvingades överge eller som övergav oss, och till och med processen med att mogna som person; med att anta nya värderingar; med att lämna vissa tankesätt bakom oss för att utveckla nya. Dessa kan alla vara smärtsamma.
Detta är en process av tillväxt inombords där vi även övervinner personliga skador som ibland sitter väldigt djupt. Detta är något som utan tvekan är berikande och nödvändigt på samma gång. Trots detta är de processer som alltid utlöser vissa rädslor eftersom varje förändring antyder en förlust, och även känslan av ensamhet eller tomhet.
Vi måste ha i åtanke att livet inte är en lugn väg där lycka alltid är garanterad. Livet gör ont ibland, och vi måste acceptera frustration, förlust och alla smärtor. Detta eftersom de alla är stigar mot nödvändig vishet.