Vi är för unga för att vara så ledsna
De markanta, negativa förändringarna i samhället och ekonomin påverkar den yngre generationen och gör människorna i denna grupp ledsna. Alla är påverkade av bredare sociala och ekonomiska trender, men det kan vara svårt att se hur i våra dagliga liv. Innan den ekonomiska lågkonjunkturen för några år sedan ville vi hoppas på att vår generation inte skulle behöva vänta ett decennium på att det skulle bli bättre. Nu ser vi att denna siffra är för optimistisk, men vi fortsätter ändå på samma sätt.
Titeln på denna artikel fick stor spridning på sociala nätverk. Den kom från en illustration av Sara Herranz. Författaren fick idén om illustrationen när hon såg på filmen Beginners, och hon inkluderade den i sin bok Todo lo que nunca te dije lo guardo aquí (Allt jag aldrig berättat för dig har jag kvar här).
Tusentals unga personer känner igen sig i denna bild; personer som inte har några hälsoproblem och som inte saknar tillfredsställelse av några grundläggande behov, men som har sett sin framtid göra en 180-graderssväng. Deras akademiska och personliga aspirationer har genomgått förändring. För många kommer det vara mycket svårare att uppnå ett mål som en gång i tiden var givet: att flytta ut ur sina föräldrars hus.
Trots det är vi för unga för att vara så ledsna. Varje dag kanske vi upplever olika känslor, och under veckan kan vi genomgå både ledsna och glada tider. Men den gemensamma nämnaren för denna generation är hopplöshet när det kommer till framtiden.
Hopplöshet är en av de huvudsakliga utlösarna för depressiva episoder. Det har skett en ökning på uppskattningsvis 15-20% av antalet fall av depression som diagnostiseras bland dagens unga jämfört med den tidigare generationen.
Många unga personer ser att de efter att ha spenderat många år med studier måste ta jobb som inte är relaterade till vad de pluggat. Andra måste emigrera, men när de gör det inser de att de måste ta jobb som inte passar deras kvalifikationer i utländska länder. Ingen är beredd på denna situation, vilket betyder att man på kort tid måste börja använda sina egna personliga resurser i stressiga, överväldigande situationer, dag in och dag ut.
Därför är det bara logiskt att sluta skylla på unga människor och acceptera att den mest utbildade generationen underpresterar. I verkligheten förändrades situationen drastiskt på väldigt kort tid.
Vi måste lära oss om allt som drabbar oss
Denna dåliga ekonomiska situation påverkar inte personer som redan har ett stabilt arbete och en god meritlista lika starkt som personer som just ska bege sig ut i världen för första gången och inte stöter på något annat än stängda dörrar.
Du har inte visat vad du gått för eftersom du inte fått en chans. Du måste simma mot strömmen, desorienterad. Men tack vare allt som händer kommer du få lärdomar som är värda två eller tre livstider.
Så när vi känner oss ledsna måste vi tänka på vad vi får och vad vi förlorar. Innan allt annat måste vi lära oss om allt som händer omkring oss. Vi kommer utveckla ett unikt sinne för empati och social medvetenhet. Detta kommer i sin tur låta oss analysera världens problem från många olika perspektiv. Vår motståndskraft har utvecklats blixtsnabbt och vår känslomässiga intelligens har hjälpt oss ut ur fler situationer än någonsin.
Vi är mer öppna, mindre nativa och mer stödjande. Vi värderar ärlighet, enkelhet och anständighet på ett sätt som få tidigare generationer har gjort. Dessutom ser vi på hyckleri som vår fiende, såväl som fåfänga och extravagans.
Vi är beredda på förändringen och kommer göra den bättre. Kanske kommer vår psykologiska motståndskraft brytas ned då och då, men vi kommer resa oss upp igen. Vi är för unga för att vara så ledsna, så vi reser oss upp och fortsätter framåt.
Vi är ledsna, men vi är inte ensamma
När du genomgår depression eller hopplösa situationer ensam kan du vara rädd och generad. Men i denna situation kan ledsamheten tolereras om du känner att du är en del av ett nätverk av människor som genomgår samma sak.
Vi kan inte slappna av eftersom det är en kaotisk situation rent generellt. Men ett psykologiskt fenomen inträffar också: skulden blir mer uthärdlig och upplöst. Vi lägger nämligen inte längre skulden för situationen på personliga misslyckanden eller karaktärsdrag. Istället inser vi att det är ett delat ansvar.
I denna situation ska du inte isolera dig själv. Allt du gör är nämligen att konfrontera situationen på ett passivt och katastrofalt sätt, som inte kommer göra någon nytta. Du måste resa dig upp, klä på dig och komma ut ur huset, även om du inte känner för det. Möjligheten att ta kontroll över ditt liv finns där ute.