Proaktiv känsloreglering vid AST

Autismspektrumtillstånd (AST) kommer med symtom som kan innebära utmanande beteenden. Proaktiva känsloregleringsstrategier kan implementeras i dessa fall. Men vad innebär de?

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 01 maj, 2024

Har du en tendens att reagera eller förutse? Proaktiv känsloreglering innebär förebyggande av utmanande beteenden. Det proaktiva tillvägagångssättet består i att förutse störande beteenden hos individer med autismspektrumtillstånd (AST) i syfte att förebygga dem och främja alternativa beteenden som är mer anpassade till sammanhanget.

Men vad är det som får autister att bete sig så här? Varför gör de det? Vilka förstärkare eller triggers har identifierats? Det proaktiva förhållningssättet fördjupar sig i dessa frågor. Syftet är att förebygga utmanande beteenden baserat på den information som finns tillgänglig om beteenden som personen har uppvisat tidigare.

Ett förhållningssätt till definitionen av autismspektrumtillstånd (AST)

Innan vi börjar prata om proaktiv känsloreglering vid AST, kommer vi att titta på några av egenskaperna hos detta kliniska tillstånd. Den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) publicerad av The American Psychiatric Association (APA) definierar följande symtom:

Problem i kommunikation och social interaktion

Dessa problem framstår som underskott. Funktionaliteten är med andra ord under den förväntade nivån. De refererar till flera domäner (APA, 2015):

• Variationer i socioemotionell ömsesidighet. Till exempel olämpliga sociala utbyten när det kommer till att uttrycka känslor eller dela intressen.
• Variationer i kommunikation som involverar icke-verbal kommunikation. Till exempel olämplig ögonkontakt eller olämpligt kroppsspråk.
• Svårigheter när det kommer till att utveckla, upprätthålla och förstå relationer med andra människor. Till exempel ett bristande intresse för mellanmänskliga relationer.

För att autismspektrumtillstånd ska kunna diagnostiseras måste dessa förändringar visa sig i olika sammanhang. Dessutom måste de inträffa i de tidiga stadierna av barnets utveckling.

Restriktiva och repetitiva beteenden

Dessa beteenden manifesteras som mycket repetitiva beteendemönster. Dessutom har individen ett dåligt urval av intressen eller aktiviteter. Bland manifestationerna finns (APA, 2015):

• Stereotypiskt tal, såsom ekolali.
• Förändringar i omgivningen. Detta manifesteras som ett enormt obehag när små förändringar sker i miljön. Det är nära relaterat till stela tankemönster.
• Extremt restriktiva intressen. Detta kan leda till intensiva anknytningsbeteenden mot ovanliga föremål.
• Hyper- eller hyporeaktivitet mot olika stimuli. Till exempel en utpräglad likgiltighet för smärta eller temperatur.

Proaktiv känsloreglering

Nyligen publicerade Quinta Foundation en guide. Den säger att det kan vara oerhört fördelaktigt att investera tid i att analysera orsakerna till störande beteenden hos barn med AST när det kommer till att förebygga dem.

Förberedande steg

Innan någon typ av intervention måste terapeuten reflektera över barnet med AST. Denne bör beakta följande:

• Vad vet denne om barnet? Vilka är dess intressen? Och vad motiverar det? Och hur är det med dess styrkor? Hur kommunicerar det och vilka sensoriska svårigheter har det? Det här är bara ett axplock av frågorna de bör ställa.
• Hur är det med barnets miljö? Vilka rutiner har det? Vilka visuella signaler använder det? Och vilka anpassningar har personerna i dess omgivning beaktat?
• Hur är kommunikationen inom familjen? Terapeuten måste förstå familjens struktur och situation, samt dess behov. Därför bör denne ta reda på om det finns några störande beteenden i familjemiljön.
• Vilka är problembeteendena? Innan terapeuten intervenerar måste denne veta vad denne tänker göra. Så terapeuten bör rangordna beteendena enligt deras topografiska parametrar (intensitet, frekvens och varaktighet).
• Genomförande av en funktionell beteendebedömning. Detta är oerhört viktigt eftersom det gör att terapeuten kan se vilken funktion ett beteende spelar i ett givet sammanhang.
• Vad försöker barnet uppnå genom sina beteenden? Terapeuten måste svara på målen för varje störande beteende på ett specifikt sätt. Vidare måste terapeuten fastställa varför det visar sig och vad barnet behöver.
• Hur kan barnet minska sina störande beteenden? De måste justeras och anpassas i enlighet med barnets förmåga.

I funktionsanalysen använder sig terapeuten av den klassiska ABC-modellen. Detta låter terapeuten etablera relationer mellan formen av beteendet som inträffar och den funktion det utför. Med andra ord, vad försöker barnet uppnå med sitt beteende? Försöker det kommunicera? Har det ont? Vilket av dess beteenden är mest anmärkningsvärt?

Några strategier för proaktiv känsloreglering

Cristina Tinaquero, en av skaparna av den tidigare nämnda guiden, konstaterar att det finns några riktlinjer för terapeuten att ta hänsyn till. Terapeuten måste knyta an till det sätt på vilket barnet leker så att denne kan förstå vad barnet har för intressen. Det slutliga målet är att hjälpa barnet att förbättra sina färdigheter.

Upprättandet av de nya rutinerna ska ha utgångspunkt i barnets intressen. Målet är att rutinerna ska vara förutsägbara. Men samtidigt bör de tillåta barnet att utforska och förstå sin omgivning.

Trots att man har fått all tillgänglig kunskap om barnet och dess familj, fortsätter i vissa fall störande beteenden att förekomma. I dessa fall kommer terapeuten att upprätta krisplaner för att skydda den fysiska hälsan hos barnet med AST.