När jag började älska mig själv – dikt av Charlie Chaplin
Charlie Chaplin skrev en gång en dikt som erbjuder en fantastisk lärdom om personlig tillväxt, och den börjar så här:
“När jag började älska mig själv förstod jag att jag under alla omständigheter är på rätt plats vid rätt tillfälle, och att allt sker i just rätt ögonblick. Så jag kunde vara lugn. Idag kallar jag det ‘SJÄLVSÄKERHET’.”
Under historiens gång fanns det en tid när konstvärlden, forskarvärlden och kulturvärlden hade två namn som stod över resten. Dessa var Charlie Chaplin och Sigmund Freud.
Om Charlie Chaplin hade ett berömt och beundrat ansikte, hade Freud det till synes mest briljanta sinnet.
“Vi bör inte vara rädda för det osäkra, för även när de vandrar in i kaos föds planeter som stjärnor!”
-Charlie Chaplin-
Båda dessa figurer var så berömda att Hollywood under många år försökte få psykoanalysens fader att bli involverad i ett projekt. Året var 1925 när chefen för MGM (Metro-Goldwyn-Mayer), Samuel Goldwyn, ringde Freud för att gratulera honom till hans arbete och publiceringar. Han kallade honom “världens största specialist på kärlek”.
Han bad sedan Freud att samarbeta i ett nytt projekt genom att hjälpa till med en utvärdering: Antony and Cleopatra. Goldwyn erbjöd honom över $100 000, men Freud tackade nej. Psykoanalytikern var så upprörd över denna typ av konst att han började tänka att han hatade filmer och hela filmindustrin.
Men 1931 skrev Sigmund Freud ett brev till en vän, där han avslöjade sin djupa beundran för någon som han kallade ett “geni”. Någon som enligt honom verkade visa världen människans mest beundransvärda och inspirerande transparens. Det var Charlie Chaplin.
I brevet analyserade Freud ytligt vad Chaplin projicerade om sig själv i sina filmer. Någon från en enkel bakgrund som jobbat hårt i barndomen, men ändå kliver in i mognaden med starkt definierade värderingar.
Så det spelade ingen roll vilka typer av svårmod han genomgick varje dag, Chaplin skulle alltid komma att ha ett ödmjukt hjärta. Det var därför han trots bakslag och ett komplext, ojämställt samhälle alltid löste sina problem med kärlek.
Vi vet inte om Freud hade rätt eller inte i sin analys. Men detta var åtminstone vad Chaplin verkade visa upp i sina filmer, och framförallt sina dikter. Sanna lärdomar om vishet och personlig tillväxt.
Charlie Chaplin – mannen bakom dikten
Det sägs att Charlie Chaplin skrev dikten “När jag började älska mig själv” när han var 70 år gammal. Men enligt andra personer kan den inte ha skrivits av honom, och är istället en fri anpassning av en paragraf i boken When I Loved Myself Enough av Kim och Allison McMillen.
Hursomhelst är det värt att säga att detta inte är den enda texten av Charlie Chaplin där han skapade så pass vacker text om makt och vårt sinnes värde. Vi har faktiskt även dikten “Lev!” Den påminner oss bland annat om att världen tillhör den som vågar ta den. Att leva inte bara är att gå genom livet, utan att kämpa, känna, uppleva, älska.
Så det spelar ingen roll om dikten är en anpassning av en annan eller om den kom från sinnet och hjärtat hos detta ikoniska geni, som fängslade oss med sina rörelser, sin mustasch och sin käpp.
Charlot (Luffaren) – den nedgångna karaktären, den ensamma vandraren, poeten och drömmaren som alltid sökte efter romans eller äventyr, hade ett extremt klart sinne bakom allt detta. Sinnet hos en man med väldigt tydliga idéer och budskap han ville förmedla. Och vad han gav oss med sina produktioner är i linje med varje ord i denna dikt.
I sina memoarer talar han faktiskt om hur varje aspekt av hans karaktärs kostym hade en betydelse:
- Hans byxor var en utmaning av övertygelser.
- Hans hatt och käpp var ett försök att verka värdig.
- Den lilla mustaschen en antydan av fåfänga.
- Hans skor de motgångar som ständigt kommer i folks väg.
Charlie Chaplin väckte oss
Något Charlie Chaplin alltid försökte göra genom oskuldsfullheten hos sin karaktär var att höja vår medvetenhet. Att uppmärksamma oss på de komplexa paradoxerna i världen. En plats där bara mänskliga, psykologiska styrkor kan konfrontera meningslösheten, ojämställdheten och ondskan.
Vi ser något sådant i Diktatorn. Det är där han bjuder in oss att sammankoppla med oss själva och alla andra människor. För att inte bara försvara våra rättigheter, utan vår planets rättigheter.
Än idag är Charlie Chaplins arv ständigt närvarande. Det kommer faktiskt alltid vara nödvändigt och oersättligt. Lärdomarna som ges i tragikomiken är nämligen de som får oss att tänka mest. Och dikter som “När jag började älska mig själv” är gåvor till hjärtat, direkta inbjudningar till att förbättra oss själva.
Dikten När jag började älska mig själv
När jag började älska mig själv förstod jag att jag under alla omständigheter är på rätt plats vid rätt tillfälle, och att allt sker i just rätt ögonblick. Så jag kunde vara lugn. Idag kallar jag det “SJÄLVSÄKERHET”.
När jag började älska mig själv fann jag att vånda och emotionellt lidande endast är varningstecken om att jag levt mot min egen sanning. Idag vet jag att detta är “AUTENTICITET”.
När jag började älska mig själv slutade jag att sukta efter en annan lögn, och jag kunde se att allt som omgav mig bjöd in mig att växa. Idag kallar jag det “ MOGNAD”.
När jag började älska mig själv förstod jag hur mycket det kan kränka en person om jag försöker tvinga på denne mina önskningar, trots att jag visste att tiden inte var den rätta och att personen inte var redo för det, och trots att denna person var jag. Idag kallar jag det “RESPEKT”.
När jag började älska mig själv frigjorde jag mig från allt som inte är bra för min hälsa – mat, personer, saker, situationer och allt som tyngde ned mig och distanserade mig från mig själv. Först kallade jag denna attityd hälsosam egoism. Idag vet jag att det är “SJÄLVKÄRLEK”.
När jag började älska mig själv slutade jag stjäla min egen tid, och jag slutade designa stora projekt för framtiden. Idag gör jag bara sådant som ger mig glädje och lycka, sådant jag älskar att göra och som får mitt hjärta att jubla, och jag gör det på mitt eget sätt och med min egen rytm. Idag kallar jag det “ENKELHET”.
När jag började älska mig själv slutade jag försöka att alltid ha rätt, och sedan dess har jag haft mindre fel. Idag upptäckte jag att det är “MÅTTFULLHET”.
När jag började älska mig själv vägrade jag att fortsätta leva i det förflutna och oroa mig över framtiden. Nu lever jag endast i stunden, där allt sker. Idag lever jag varje dag, dag för dag, och jag kallar det “UPPFYLLELSE”.
När jag började älska mig själv insåg jag att mitt sinne kan störa mig och göra mig sjuk. Men när jag sammankopplade med mitt hjärta blev mitt sinne en värdefull vän. Idag kallar jag detta band för “HJÄRTATS VISHET”.