Att uppfostra barn utan kön
Hade du klätt upp din son i rosa för att gå till skolan? Hade du låtit din son leka med dockor eller ta balettkurser? Eller hade du stöttat din dotter om hon ville spela rugby? Tänk om hon ville bli mekaniker eller ha en väldigt kort frisyr? När det kommer till att uppfostra barn är dessa frågor enkla att besvara i teorin för många personer, men många föräldrar fortsätter att hoppas på att deras barn inte blir på detta sätt. Är könsdefinitionen verkligen så svag att en färg, en dans, en sport eller ett klädesplagg kan ändra på den?
För många personer är svaret ‘ja’, speciellt när det gäller pojkar. Med feminismens framgång har vissa beteenden som tidigare bara tillhörde män nu blivit helt normala även för kvinnor. Att rösta, ha på sig byxor och att arbeta anses nu normalt för kvinnor, men det finns samtidigt mycket kvar att uppnå.
Men när män gör “kvinnliga” saker döms de fortfarande för detta. Kanske kvinnligt beteende är något underlägset? Eller är det så att kvinnor är underlägsna och det är därför nedvärderande att vilja vara som dem? Vad är det som är så dåligt med att bete sig som en kvinna? Vad hade hänt om vi slutade använda kön för att begränsa våra barns liv?
“Flickor som gör pojksaker (ha på sig byxor, röka, den där galna saken som kallas arbeta) har blivit sett som ett framsteg i mänsklighetens senaste historia. Att göra saker som män gör är en strävan. Vi kommer att försöka få folk att se att det också är en framgång för män att göra tjejsaker. Och för att göra så kanske vi måste börja säga till pojkar att dans, ha på sig rosa och att visa känslor och svagheter utan rädsla är något bra.”
-Quique Peinado-
Barn bryr sig inte om kön
Vi misslyckas ofta med att inse att barn bara vill vara lyckliga. Att de tycker om en rad olika saker som leksaker, färger och kläder, men att de egentligen inte associerar detta med någon vidare mening. Barn bryr sig inte om kön, utan bara om sina intressen. Det är de vuxna som tar bort dessa sker, för det är vi som associerar en mening till detta.
“För ett par dagar sedan tog min tvååriga son fram en rosa tandborste i affären som han skulle ta med sig hem. En rosa tandborste som han skulle använda istället för en annan rosa tandborste som han använde, för han tyckte om färgen. Då det var dags att betala frågade kassörskan honom ‘Är den till dig eller din lillasyster?’. Då hon fick reda på att den var till honom sade hon ‘Skulle du inte vilja ha den gula istället?’. Pojkens mor tittade på kassörskan med en blick som förklarade allt och sade ‘Nej, pojken valde den rosa och det är helt ok.'”
-Quique Peinado-
Situationer som den som beskrevs av Peinado ovan uppstår varje dag och det är de vuxnas fel. Barn växer upp med uppfattningen att det är dåligt för pojkar att tycka om rosa och göra tjejsaker. Vad är det som är så dåligt med det?
Kvinnor blir gravida och föder barn, men båda föräldrarna måste ta hand om barnen. Båda måste mata dem, byta deras blöjor och gå på promenader med dem. Så varför är det ok för flickor att leka med dockor och lära sig om föräldraskap, medan det inte är det för pojkar? Lär vi inte dem då att mödrarna är de enda som är ansvariga för att uppfostra barn?
Kan barn vara vilka de vill vara?
Vi har inte bara dessa uppfattningar gällande dockor. Att uttrycka känslor anses också att vara en sak för tjejer, och vi misslyckas med att inse att detta berövar våra söner en del av dem själva. Vi säger till pojkarna att de är modiga och starka, att de måste kämpa, samt att det är ett tecken på svaghet att gråta och vara ledsen. Lär inte detta dem att det är dåligt att ha känslor? Eller ännu värre, att det är dåligt för dem att vara sig själva?
Vi tenderar att tänka att både pojkar och flickor kan bli vad de vill i detta moderna samhälle med alla dess framsteg inom jämlikhet. Men sedan uppfostrar vi dem med könsstereotyper och allt blir kategoriserat. Titta bara på leksakskatalogerna och du kommer att förstå vad jag menar.
Om vi tänker på vad för slags presenter vi ger till våra barn, kan vi se vad våra barn kommer att bli, om vi fortsätter att uppfostra dem på detta sätt. För flickor finns det dockor och leksaker som emulerar hushållsarbete. För pojkar finns det bilar och konstruktionsleksaker.
Så flickor kan bara sträva efter att bli mödrar och hemmafruar och pojkar kan bara sträva efter att arbeta utanför hemmet? Om vi fortsätter att säga till dem att dans och dockor är för flickor, eller att fotboll och Lego är för pojkar, så kommer svaret definitivt att vara ja. Om vi låter dem välja fritt utan att döma deras beslut så kan de bli vad de än vill bli.
Det är upp till oss att uppfostra barn utan stereotyper
Uppfattningar om vad som är lämpligt för en flicka eller en pojke fortsätter att vara på modet. Men den goda nyheten är att det är vi vuxna som kan förändra detta.
Som föräldrar och vuxna generellt måste vi förstå att det är upp till oss att uppfostra barn utan könsstereotyper. Vi måste ge dem friheten att välja vad de vill och uppfostra dem till att respektera andra personers beslut. För det finns inga pojksaker eller flicksaker, utan bara saker som är hälsosamma och roliga för alla barn. Låt oss uppfostra barn, och inte könsstereotyper.