Den spruckna krukan: att se sitt eget värde
Detta är historien om en man som sålde vatten på marknaden. Han hade runt tio krukor som han varje morgon hängde från en pinne som han sedan hängde över sina axlar. Han hängde en kruka på var ände av pinnen, bar dem till brunnen och därefter till marknaden i staden. En av krukorna var dock sprucken. Av någon anledning tog mannen alltid med sig den spruckna krukan under den första turen, tillsammans med en annan kruka som var i perfekt skick. Han fyllde krukorna och bar dem sedan två kilometer.
“Allt som gör oss lyckliga är användbart.”
När han kom fram till marknaden hade den spruckna krukan redan tappat mycket av vattnet, och mannen kunde därför bara ta betalt för halva krukan. Den andra krukan var helt full och för den kunde han såklart ta fullt betalt.
Den spruckna krukan och dess skam
Krukorna började snart att prata med varandra, och de kunde inte förstå varför mannen fortfarande sparade den spruckna krukan eftersom han varje dag gick miste om pengar. De förstod inte heller varför han började med att bära just denna kruka.
Den spruckna krukan kände sig skamsen. Den hade följt med mannen under tio års tid och tyckte väldigt mycket om honom. Den kände sig ledsen eftersom den förstod att den var en börda, och kunde inte heller förstå varför mannen inte hade kastat den.
Krukan kom ihåg den tid då den var hel och väldigt användbar för sin ägare. Det fanns en tid då den inte hade en enda spricka. Den var en av de bästa krukorna som mannen hade. En dag snubblade mannen, och det var då krukan gick sönder. Det hände för länge sedan, men mannen hade ändå inte slängt krukan.
Vägen till brunnen
Mannen brukade göra något som förvånade alla krukorna, inklusive den spruckna krukan. Under färden brukade han ibland föra ner handen i sin ficka och kasta något längsmed vägen. Ingen av krukorna förstod vad detta rörde sig om.
Han kastade innehållet i fickan på båda sidor av vägen. Krukorna var förvirrade, men eftersom det inte var något han gjorde hela tiden glömde de snart bort alltihop och tänkte inte mer på det.
Den spruckna krukan mådde dåligt av att höra hur de andra krukorna pratade med varandra. Den spruckna krukan kände sig ledsen över att den inte kunde vara till mer hjälp för sin ägare, och bestämde sig därför för att be mannen att kasta den.
En fin lärdom
En kväll när mannen skulle gå och lägga sig kallade den spruckna krukan på honom och ville prata. Mannen lyssnade noga på vad krukan ville säga.
Krukan berättade för honom vad den tyckte. Den visste om att den var uppskattad av sin ägare, men tyckte inte om att vara så värdelös. Den ville inte att mannen skulle ha den kvar, utan att han skulle kasta bort den en gång för alla.
Mannen log när han hörde vad den spruckna krukan sade. Han sade att han aldrig hade övervägt att kasta bort den eftersom den verkligen var användbar. Krukan frågade då hur den kunde vara användbar när den fick honom att gå miste om pengar varje dag. Mannen bad krukan att lugna ned sig och sade att han nästa dag skulle visa den varför han tyckte så mycket om den. Den spruckna krukan kunde knappt sova den natten.
Nästa dag sade mannen: “Titta på allt runt vägen”. Krukan tittade åt båda hållen men kunde bara se en vacker stig med blommor som höll på att slå ut. När de kom fram till brunnen sade den till mannen att den fortfarande inte förstod vad han menade.
Då sade mannen: “Ända sedan du gick sönder har jag försökt hitta på ett bra sätt att få användning för dig, så jag bestämde mig för att kasta ut frön då och då längs vägen. Tack vare dig har jag kunnat vattna dem varje dag eftersom det droppar vatten från dig”.
“Och tack vare dig kommer jag sedan att kunna ta blommorna till marknaden och sälja dem för ett högre pris än vattnet.” Den spruckna krukan förstod då varför den hade varit så viktig för mannen.