Ditt öde kommer inte bara att komma och knacka på
Ditt öde erbjuder inte leveranstjänster. Om du vill möta ditt öde så måste du gå ut och leta efter det och inte vänta på att det ska komma och knacka på dörren. Du kanske tror att livet i sig magiskt kommer uppfylla våra önskningar, men våra önskningar kommer inte gå i uppfyllelse om vi inte arbetar hårt för att uppfylla dem. Faktum är att detta ofta inte ens är tillräckligt.
De bästa tillfällena i livet är de där vi tar saker i våra egna händer. Det är tillfällen när vi tar beslut, även när de kan vara svåra, vilket får oss att välja vår egen väg. Istället för att be och vänta på att universum ger oss ett tecken på vad vi ska göra så bör vi vara medvetna om vad vi vill uppnå för att kunna börja arbeta med att få våra önskningar att gå i uppfyllelse.
“De bästa åren i ditt liv är de där du bestämmer att dina problem är dina egna. Du skyller dem inte på din mor, ekologin eller presidenten. Du inser att du kontrollerar ditt eget öde.”
Dina beslut skapar ditt öde
Du skapar ditt öde med varje steg du tar. Många tror dock att de bra sakerna kommer hända i livet om man bara väntar på ödet. Själv anser jag inte att detta fungerar. Det enda sättet som man kan få det man vill är att arbeta hårt för det.
Å ena sidan tror vissa att vårt öde redan har skrivits. Enligt denna uppfattning kan vi egentligen inte förändra något. Detta innebär att vi inte är här av en slump, och att det finns en mening med vår existens.
Oavsett vad vi tror på så är våra öden individuella och vi skapar dem genom våra beslut. Det enda vi kan göra är att kämpa för det vi vill uppnå. Vi måste alla göra det som vi anser vara lämpligast i våra liv.
Ditt öde: myt eller verklighet?
Låt oss titta på en historia som analyserar hur ödet kan eller inte kan påverka våra liv.
David var en väldigt observant man och hängiven jude. En natt när han sov kom en ängel till honom i hans drömmar.
“David” sade ängeln. “Jag har kommit för att uppfylla en önskan. Gud bestämde sig för att belöna dig så han bad mig att framföra ett meddelande. Du kan be om vad du än vill. När du vaknar upp kommer du att ha detta. Du kommer också komma ihåg allt som händer nu så att du inte tror att det var din fantasi. Så vad vill du ha?”
Davids svar
David tänkte ett tag och kom sedan ihåg att det finns något som han hade tänkt på ett långt tag: sin egen död. Han svarade därför ängeln “Jag vill veta exakt datum och tid som jag kommer dö“.
Efter att ha hört detta blev ängeln ännu blekare och tvekade. “Jag vet inte om jag kan berätta det för dig.”
“Du sade ju till mig att jag kunde be om vad än jag ville ha. Detta är vad jag vill ha.”
“Jag sade också att det var en belöning. Om jag berättar det som du ber mig om för dig kommer du gå genom livet och vara oroad och räkna dagarna fram tills din död”, sade ängeln. “Det hade inte varit en belöning, utan ett straff. Be om något annat.”
David tänkte efter noga, men han kunde inte släppa tanken på sin död.
“Säg mig bara vilken dag jag kommer dö.”
Ängeln insåg att han inte kunde göra något för att få honom att komma på andra tankar, och om han inte svarade så skulle han inte ha utfört sin uppgift, vilket var att belöna David. Han gick därför med på hans förfrågan.
“Eftersom du är en god judisk man så kommer du få äran att vara en av dem som kommer dö på veckans heligaste dag. Du kommer dö på Shabbat.”
Efter att ha sagt detta sade ängeln adjö. David var nöjd och sov lugnt tills nästa morgon.
Nästa dag
När han vaknade kom han ihåg allt som hade hänt precis som ängeln hade sagt. Han kände sig också lättad eftersom han nu visste att han skulle dö på en lördag.
De följande dagarna gick bra, åtminstone ända fram till fredagen. Denna dag började David att skaka och känna sig rädd.
Skulle han dö på denna lördag? Vad var anledningen till att ängeln besökte honom? Vad var meningen med att gå till templet denna dag? Eftersom han skulle dö så föredrog han att stanna hemma. David förstod sedan vilket misstag han hade begått. Han visste något som han inte borde veta och detta fick honom att lida.
Till slut trodde han att han hade hittat lösningen. Han läste Toran varje fredagskväll och slutade inte förrän han såg att dagens första stjärna visade sig. Anledningen till detta är att ingen är menad att dö medan de läser den heliga judiska boken.
Så det var vad han gjorde. Två till tre månader gick, och en morgon när han läste Toran hörde David att någon skrek “Eld! Eld! Huset brinner! Ut härifrån snabbt! Det brinner”.
En Shabbat
Det var en Shabbat, och det fick honom att komma ihåg ängelns meddelande. Han kom dock även ihåg att Zohar försäkrade att alla är säkra när de läser Toran. För att övertyga sig själv ännu mer upprepade han “Inget kan hända mig, jag läser Toran”.
Men rösterna fortsatte att skrika “Alla måste ut nu!”.
David skakade. Detta var vad som drabbade honom eftersom han försökt rädda sig själv istället för att acceptera sitt öde. Han skulle dö, och han var ett offer för sina egna försök att rädda sig.
“Du kanske fortfarande har tid”, sade han till sig själv. Han stängde Toran och tittade på trappan för att säkerställa att den inte brann. Han sprang nedför trapporna så snabbt han kunde, vilket fick honom att snubbla och falla, och han slog i nacken på det sista trappsteget.
Denna Shabbat dog David direkt. Han tänkte så mycket på sitt öde att han aldrig ens insåg att huset på andra sidan gatan brann och att elden aldrig skulle ha nått hans hus.
“En person möter ofta sitt öde när han försöker undvika det.”