Ett djurs ögon har kraften att prata ett unikt språk

När jag ser in i ett djurs ögon, oavsett om det är en hund, en katt eller något annat, ser jag inte ett “djur”. Jag ser en levande varelse som mig själv. En själ som känner, som känner till omtanke och rädsla, och som förtjänar samma respekt som varje person.

En blicks kraft går långt bortom synen. Det kan verka otroligt, men våra optiska nerver är nära länkade med hypotalamus, den där känsliga och primitiva strukturen där våra känslor och minnen är lokaliserade. Den som ser känner, och detta är något som även djur upplever.

Om ögonen är fönstren till själen så säger något mig att även djur har en. För de vet hur man talar med det där språket som inte behöver ord: omtankens och den ärliga respektens språk.

Många av oss har upplevt följande någon gång: vi går för att adoptera en hund eller en katt och plötsligt känner vi en väldigt djup anslutning till ett av djuren genom att bara se det i ögonen. Utan att vi vet varför så fängslar det oss. Men vetenskapen säger att det finns något än mer intressant.

Djurs ögon, en väldigt gammal anslutning

Två av de djur som har varit med människan under tusentals år är katter och hundar. Ingen är längre förvånad över det visa sätt som de interagerar med oss på. De tittar oss rakt i ögonen och de kan uttrycka behov och önskningar genom varje gest, rörelse, eller svansrörelse och genom olika blickar.

Vi har syntetiserat vårt beteende och språk tills vi lärt oss förstå varandra. Det är mycket mer ett resultat av genetisk evolution där några arter har blivit vana att leva tillsammans för att dra ömsesidig fördel av varandra. Något som inte heller förvånar oss är det som uppdagades för oss i en intressant studie av antropologen Evan MacLean: hundar och katter kan läsa av våra känslor genom att bara titta oss i ögonen.

Våra husdjur är känslornas mästare. De kan identifiera gestmönster och associera dem med en given känsla, och de misstar sig nästan aldrig. Men denna studie förklarar något mer för oss: människor tenderar att utveckla ett band med sina katter och hundar som är väldigt likt det man bygger med små barn. 

Vi uppfostrar dem, tar hand om dem och etablerar starka band med dem. Vi ser dem som familjemedlemmar, något som, även om det kan verka otroligt, har varit fördelaktigt för våra biologiska mekanismer efter så många år av ömsesidig interaktion.

Vårt neurala nätverk och vår hjärnkemi reagerar på samma sätt som om vi tog hand om ett barn eller en person som behöver vår uppmärksamhet: vi utsöndrar oxytocin, omtankens hormon. De beter sig samtidigt på samma sätt: vi är deras sociala grupp, deras flock, de människor som de kan dela soffan med.

Biofili, bandet med naturen och djuren

Världen är mycket vackrare när man ser den genom ett djurs ögon. Om vi alla hade den fantastiska förmågan att knyta dessa band med den, hade vi “kommit ihåg” aspekter som brukade vara en del av oss och som vi nu har glömt bort p.g.a. den civilisation vi lever i.

Våra samhällen är starkt länkade till överexploatering av resurser och förstörelse av jorden. Vi bör lämna efter oss denna jord till våra barnbarn med samma skönhet som vi fick den i, med ett intakt ekosystem, med en lika vacker natur.

Då att ha en hund betydde att man överlevde bättre som art

Edward Osborne Wilson var en amerikansk biolog och entomolog som myntade uttrycket “biofili”. Detta ord definierar den där kärleken för allt levande och det som de flesta av oss som älskar djur upplever. Enligt denna forskning så kommer den länk som vi etablerar med våra husdjur från de tidiga stadierna av vår arts evolution.

• När vi ser in i ett djurs ögon kommer ett emotionellt och genetiskt band att uppstå inom oss utan att vi är medvetna om det. Människorna etablerade ett väldigt intimt band med vissa typer av djur. Som hunden som har varit den mest relevanta medan överlevnad var vår högsta prioritet.
• En av Edward Osbornes teorier är att de människor som inom sin sociala grupp kunde räkna med hundarna hade bättre chanser att hålla sig levande jämfört med dem som inte hade detta band.

De personer som lyckades skaffa ett djur, tämja det, och bygga en relation av omtanke och respekt var mycket mer länkade till naturen, dess cykler, till de hemligheter som de använde för att finna mer resurser som hjälpte dem att röra sig framåt i livet: vatten, ätbara växter…

Kanske våra hundar ej längre är användbara för att komma över mat. Men för många personer är den närhet de har med en hund eller katt viktig för deras “överlevnad”.

De förser oss med omtanke, de lindrar smärta, de ger oss lycka… Och de påminner oss varje dag om varför det är så tröstande att se dem i ögonen. De behöver inte använda ord, för deras språk är mycket äldre, mer grundläggande och även fantastiskt primitivt: kärlek.