Min partner "hjälper mig" inte i hushållet: Vi samarbetar

“Min partner hjälper mig i hushållet.” Vi har alla hört denna fras och tyvärr hittar vi könskategoriseringar i detta som bör tänkas om. Ingen bör hjälpa någon annan i hushållet eftersom det som bör existera är teamwork.

I vårt samhälle, trots allt vi har uppnått, från förändringar i mentalitet och varje liten framgång när det gäller jämställdhet, finns det fortfarande rötter från den patriarkala modellen. Vi kan fortfarande hitta idén att mannen jobbar och kvinnan sköter hushållet och barnen.

Att tänka att ansvaret för att uppfostra barnen och ta hand om hemmet bara är kvinnans uppgift, är ett tankesätt som ej längre är relevant, eller som inte borde vara det.

Vi måste ha i åtanke att varje partner är en värld, att varje hem har sin dynamik, och att det är dess egna familjemedlemmar som etablerar uppdelningen och de ansvar som finns. Faktorer som jobb kommer att bestämma dessa överenskommelser som måste hanteras på ett jämställt och respektfullt sätt.

Vi bjuder in dig till att reflektera över detta med oss.

Tiderna har förändrats (lite iallafall)

Tiderna har förändrats; vi är annorlunda nu. Vi är modigare och vi har många fler möjligheter än våra mor- och farföräldrar. Detta är i varje fall vad vi vill tro och vi kämpar för det. Men det finns fortfarande stora broar att bygga. Aspekter som skillnader i lön och möjligheter är faktorer som fortfarande har ett könsstigma. Komplexa kamper som kvinnor måste fortsätta arbeta med.

Men när det gäller ansvaret för hushållet och att ta hand om barnen har vi gjort stora framsteg när det kommer till jämställdhet. Det är uppenbart att varje person kommer ha sin egen personliga erfarenhet och att det i varje hushåll finns specifika verkligheter som styr våra åsikter rörande detta ämne.

Faktum är att Reuters har publicerat en intressant studie för några år sedan med denna provokativa titel: Männen skapar sju timmars extra hushållsarbete för kvinnorna per vecka. Med detta uttalande gjorde de klart att ojämställdhet i hemmet fortfarande är en verklighet. Men detta är långt från den data som vi hade under 1976 där skillnaden var 26 timmar per vecka.

För några årtionden sedan antog kvinnorna hela rollen i hushållet, men nuförtiden har de korsat gränsen från den privata sfären till den offentliga sfären som tidigare bara uppehölls av deras män. Men att dela samma utrymmen innebär inte alltid att man har lika möjligheter och jämställdhet.

Många kvinnor tar ansvaret för båda dessa sfärer. Utöver deras professionella liv har de ansvaret för att uppfostra barnen.

Om det stämmer att det många gånger är jämställt när det kommer till hushållssysslorna så är det inte likadant med dem som behöver tas om hand. Dessa dagar får kvinnan nästan alltid ta hand om de äldre och barnen.

Hushållet: Dess sysslor och våra dagliga överenskommelser

Hushållets sysslor är inte någons arv; faktum är att de är något som man kan turas om att utföra. Att stryka är inte bara för mamma, och inte heller är det pappas jobb att fixa kylen. Att upprätthålla ett hushåll, oavsett om vi pratar om ekonomiska termer eller att utföra sysslor och ta hand om andra, är ett jobb för alla de personer som lever under detta tak, oavsett vilket kön de har.

Det intressanta med allt detta är att vi fortfarande hör ord som “min man hjälper mig i hemmet” eller “jag hjälper min flickvän med disken”. Varje uppgift sexualiseras i rosa och blått.

Dagliga överenskommelser och lika uppdelning av saker är vad som ger harmoni i hushållets rutin. Överenskommelserna bör vidare inte göras p.g.a. bara jämställdhet, utan med logik och sunt förnuft.

Det är inte heller bara en persons jobb att ta hand om barnen. Mamma måste inte vara en supermamma. Barn är nämligen ett ansvar för båda och vi bör visa dem att köket inte bara är en persons hemvist.

Att upprätthålla ett hushåll är med andra ord inte att hjälpa pappa eller mamma; det är allas ansvar.