När föräldrar sviker sina egna barn
Människor talar ofta om hur barn ibland kan göra sina föräldrar besvikna. När föräldrar sviker sina barn däremot, medvetet eller ej, verkar ingen bry sig lika mycket. Aspekter såsom brist på respekt, brist på stöd, uppmärksamhet och beskydd är tysta mördare. Ofta förföljer dessa oss i vårt vuxna liv som oläkta sår.
Vi vet att det inte är lätt att uppfostra ett barn. Det finns få resurser och många utmaningar. De bästa föräldrarna får inga medaljer och när den värsta sortens föräldrar sviker straffas de inte. Misstag precis som framgångar märker våra barn för livet i tysthet.
Det är viktigt att observera att många föräldrar har en tendens att underskatta deras inverkan på sina barn. En undersökning utförd av psykologiavdelningen på Stanfords universitet visade hur föräldrar ibland ignorerar effekten deras beteende och handlingar har. Detta inkluderar språket de använder och sättet de behandlar andra människor utanför familjen.
Att uppfostra ett barn handlar inte bara om att ge det mat. Mat är inte det enda barn behöver. De behöver också positiv och berikande visuell/auditiv stimulans. Föräldraskap är ingenting du bör ta lätt på. Det är en process som hjälper barnen att bygga sitt sätt att vara. Vikten av att detta görs på ett positivt sätt kan inte nog understrykas. Enbart på så vis kan deras utveckling bli positiv.
Därför blir följderna så allvarliga när föräldrar sviker sina barn
Kärlek är inte tillräckligt när det kommer till att bygga en familj. Det är viktigt att veta HUR man älskar. Ibland kan för mycket kärlek leda till överbeskyddade barn som saknar goda emotionell och personlig utveckling. I andra fall kan föräldrar uttrycka sin kärlek till sina barn genom att alltid påpeka vad som är bäst för dem och sätta upp barska regler, oflexibla skyldigheter och en auktoritär uppfostran.
Föräldrar sviker sina barn på olika sätt. Många av dem är omedvetna och det av en väldigt enkel anledning. De har en förvriden, opedagogisk syn på vad tillgivenhet verkligen är. Föräldrar älskar på ett smart sätt när de enbart vill att deras barn ska växa på alla sätt, speciellt emotionellt. De vill även att deras barn ska ha god psykologisk utveckling. De uppmuntrar autonomi och får dem att tro på sig själva.
Även om föräldrar ofta bara gör sitt bästa är det inte alltid tillräckligt. Faktum är att det finns många anledningar till att de inte når målet. Låt oss ta en titt på några av sätten på vilka föräldrar sviker sina barn.
Känslomässigt omogna föräldrar sviker ofta sina barn
Vissa människor har så känslomässigt omogen personlighet att det är nästintill omöjligt att uppfostra deras barn ordentligt. Ansvarslöshet, inkonsekvens i utbildningsprinciper och brist på vanor och pedagogiska strategier har allvarliga konsekvenser.
Föräldrar med olösta trauman
Vissa mödrar och fäder uppfostrar sina barn med tyngden av ett trauma från det förflutna på sina axlar. Att leva med minnen från ett trauma eller oläkta sår eller motsättningar påverkar ofta genomförandet av föräldraskapet. Självklart finns det inte två fall som är likadana. Vi är alla individer och vi har alla genomlevt olika situationer. Dessa har dock en tendens att leda till extrema beteenden.
Ibland verkar det som om föräldrar är oförmögna att gå igenom och komma över sin egen traumatiska barndom. Detta får dem att projicera sin egen brist på tillgivenhet på sina barn. Det finns dock fall där föräldrar är besatta av sitt förflutna och blir överbeskyddande istället.
Föräldrar som projicerar sig själva på sina barn
Ouppfyllda drömmar, projekt och mål gör människor frustrerade. Ibland när allt detta är ackumulerat inom personer som ska bli föräldrar, får det effekten att de lägger allt sitt hopp på sina framtida barn. De ser det alltså som ett gångbart projekt att hoppas att deras barn kommer att göra allt de själva inte kunde göra.
Denna uppfostringsform gör det nästan omöjligt för barnen att upptäcka sina egna önskningar och drömmar. Det kan till och med äventyra deras barndom och tonår.
Föräldrar som inte lyckas möta sina barns behov
Föräldrar kan inte välja sina barn precis som barn inte kan välja sina föräldrar. Alla barn är unika; de har alla sina egna personligheter och behov. Att veta hur man möter dem alla på rätt sätt är utan tvekan en förälders största skyldighet.
Att tvärtom försumma eller förneka dessa behov äventyrar deras integritet med oanade effekter. Föräldrar undrar ibland om deras barn kommer att inta en rebellisk och utmanande attityd. Vad de verkar ignorera är att dessa beteenden är resultatet av försummade behov och tomrum skapade av otillfredsställelse.
Sammanfattningsvis vet vi att vi bär våra besvikelser med oss oftare än vi borde. Ibland släpar vi med oss dem så länge att de blir för tunga för oss. Vi måste inse att de medvetna eller omedvetna misstag som våra föräldrar gjorde under vår barndom inte bör tillåtas att begränsa vår livskvalitet idag.
Det är upp till oss att förlåta dem. Det är hursomhelst fundamentalt att lämna det som varit i det förflutna för att kunna leva i nuet i så hög grad som möjligt. Vidare är det viktigt att vi undviker att låta våra barn känna av misstagen som våra föräldrar gjorde med oss när vi i vår tur blir föräldrar. I slutändan är det viktigaste att lära oss av våra upplevelser så att vi kan bygga en bättre framtid.