Personer som ger och personer som tar i förhållanden
Det finns sällan en perfekt balans mellan att ge och ta i förhållanden, utan det förekommer en maktdynamik mellan personer som ger och personer som tar. Vinnaren tar energin och givarens emotionella investering, och förloraren förblir övertygad om att man måste ge allt i ett förhållande.
Det kan låta konstigt, men det är inte ovanligt att det i förhållanden förekommer något som kallas emotionellt självmord. Det finns personer som kör försiktigt, äter väldigt hälsosamt och lever ett aktivt liv, men av någon anledning är det som att de hoppar från en klippa i sina förhållanden.
Men man kan inte göra allt; inte ens gällande kärlek. Om man bara lever för den andra personen och för att uppfylla hans eller hennes alla önskningar, kommer man till slut börja må dåligt. De som ger och de som tar i förhållanden blir många gånger alltför extrema i sina förhållningssätt, vilket i sin tur gör så att de aldrig kan bli riktigt lyckliga.
Det är viktigt att man behandlar varandra lika för att man ska må bra
Friedrich Nietzsche sade att en person som tar emot en gåva inte har en skyldighet att ge en tillbaka. Vi håller med om detta, men det finns alltid vissa nyanser. Gåvor är utbyten som medför en viss ömsesidighet, och de förenar den som ger och den som tar emot.
Jag skulle exempelvis kunna ge en materialistisk gåva till en vän. Jag förväntar mig inte att personen ska ge en gåva tillbaka, utan jag ger bara personen denna gåva som tack för det stöd som personen har gett mig. Det existerar därför redan en form av ömsesidighet mellan oss. Det är en dynamik och proaktiv balans som vi båda vinner på.
Faktum är att vi båda måste ge och ta. Varför? För att det är naturligt för människor att samarbeta. Det får oss att må bra och vi känner en samhörighet.
Vad händer om relationen inte är ömsesidig och jag är en person som bara “ger”?
- Det finns personer som ger för att de känner sig mer bekväma med detta. Det är med andra ord en del av deras personlighet och hur de förstår relationernas dynamik.
- Att “ge” till den andra personen genom att visa omtanke ökar givarens självkänsla och positiva energi.
Två saker kan då ske:
- Den som tar emot kan känna sig pressad av att den andre alltid gör saker för denne. Mottagaren kan känna sig obekväm av att någon annan offrar allt.
- Förr eller senare kan givaren känna att dennes handlingar inte uppskattas. Personen börjar känna att alla de emotionella investeringarna, all tid och alla känslor inte var värt det, vilket i slutändan kommer förstöra hans eller hennes självkänsla.
Personer som ger och personer som tar i förhållanden
Anna och Peter har varit tillsammans under 8 månader. Anna är “givaren” och gör allt för sin pojkvän. Hon uppmärksammar honom och visar att hon älskar honom och är alltid där för att hjälpa honom. Peter flyter å andra sidan bara med. Han märker att hans partner verkar gilla att ge, och han antar därför ett passivt förhållningssätt – man kan även säga att han blir något beroende.
Detta är ett litet exempel på vad som kan hända i våra förhållanden och hur vi antingen blir personer som ger eller personer som tar. Ibland skapar vi en dynamik som till slut ger upphov till en ohälsosam relation. Det handlar därför inte om att peka ut någon, utan om att förstå följande:
- Det är okej att en person “investerar” lite mer i förhållandet någon gång då och då, men detta bör inte blir till en norm. Båda personerna i förhållandet måste anstränga sig.
- Vi förtjänar att få ta emot också. Vissa personer spenderar så mycket tid med att ge att de glömmer bort hur det är att få. Den omvända situationen uppstår också. En person som har spenderat en stor del av livet med att ta emot bör också lära sig att ge.
Man bör inte vara alltför petig och känna att det måste vara exakt 50-50. Det hade skapat en alltför besatt situation. Vi bör istället tänka på att ge på olika sätt och vid olika tillfällen.
Det viktiga är att det finns en ömsesidighet mellan parterna och att man finns där för varandra. Det är också viktigt att den andra personen är tacksam för det vi ger, och att personen finns där för oss när vi behöver det som mest.