Tydliga symptom på försenat sömnfassyndrom

19 januari, 2020
Har du någonsin tänk på varför vissa personer inte kan sova förrän det blir morgon? Det kan vara så att de har drabbats av försenat sömnfassyndrom.

Personer med symptom på försenat sömnfassyndrom kan inte anpassa sig till socialt etablerade dygnsrytmer.

Eftersom det råder brist på information och förståelse för denna störning kommer personer i omgivningen ofta tro att dessa personer är lata.

Deras sömnmönster fluktuerar regelbundet var 24:e timme. En intern biologisk klocka avgör dessa svängningar och det finns även vissa externa faktorer som har en påverkan.

Sociala element, som arbetstider eller måltider, påverkar när man sover och när man är vaken. Den mest inflytelserika faktorn är dock huruvida det är ljust eller mörkt ute.

Problem uppstår dock när det förekommer en diskrepans mellan kroppens dygnsrytm och vad personens omgivning kräver.

När det gäller fallet försenat sömnfassyndrom så ligger personens sömnperiod oftast bakom standardtiden.

De individer som har denna åkomma känner att de måste lägga sig ner och gå upp (kroniskt) minst två timmar senare än alla andra. Detta är vanligare under tonåren, men förekommer även i vuxenlivet.

Då de dagliga rutinerna tvingar denna person att följa ett standardschema så kommer han att bli kroniskt utmattad eftersom han inte kan somna i enlighet med det schemat.

Personen blir då dåsig och utmattad under dagen, vilket kommer påverka både studier och arbete.

Under helger och semestrar när de kan välja när de vill sova så blir dock kvaliteten och kvantiteten hos sömnen bättre.

Insomnian och svårigheterna med att gå upp försvinner och personen kan vila ut.

Differentiella egenskaper hos försenat sömnfassyndrom

Vissa vanliga kännetecken hos personer med detta syndrom är följande:

  • Personen kan bibehålla en lämplig sömnhygien och kommer ändå inte kunna sova vid rätt tid.
  • Det finns inga personliga situationer eller arbetssituationer eller depressiva symptom som kan få personen att somna.
  • Då den drabbade personen somnar så har han inga svårigheter med att sova. Han sover kontinuerligt och vaknar inte – ett tecken på sömnreparations-insomni.
  • Sömnbrist, dåsighet och minskad uppmärksamhet uppstår under den första halvan av dagen. Denna situation förbättras då personens maximala vakenhetspunkt närmar sig, vilket för dessa personer är vid solnedgången.
  • Att kunna välja sina föredragna tider, en person med detta tillstånd somnar utan problem och vaknar upp utvilad.

Behandling av symptom på försenat sömnfassyndrom

Beteendeingripande

Det första steget för ett ingripande har att göra med individens vanliga beteende. Personen bör försöka bibehålla en så bra sömnhygien som möjligt och tänka på var han eller hon sover.

Personen måste också undvika stimulansmedel och tänka på vilka aktiviteter som utförs innan det är dags att sova.

Det är av största vikt att personen har ett fixerat sömnschema. Personen måste följa detta schema varje dag utan att ändra på det under helger och semestrar.

Han måste även bibehålla denna vana efter att målet har uppnåtts för att undvika återfall.

Fototerapi

Personen bör utsätta sig så lite som möjligt för ljus på kvällen och istället utsätta sig mer för ljus på morgonen för att hjälpa den biologiska klockan.

Det är därför viktigt att man dämpar ljuset på kvällen och att man drar för persiennerna. Personen bör även sova utan persienner för att bli mer utsatt för solljus då han eller hon har vaknat.

Melatonin

1-5 mg melatonin några timmar innan det är dags att sova hjälper med dygnsrytmen. Detta ökar dess effektivitet tillsammans med fototerapi.

Kronoterapi

Denna procedur innebär att man gradvis förskjuter den tid då man går och lägger sig och då man går upp.

Den drabbade personen går till sängs senare varje dag tills han eller hon har uppnått den önskade dygnsrytmen. Den största utmaningen kommer sedan vara att fortsätta med detta.

Den främsta svårigheten är att det behövs flera dagar för att modifiera dygnsrytmen innan man uppnår bra resultat. Detta är tyvärr något som kan påverka arbetet eller studierna.

Det finns dock strategier man kan använda sig av så att detta påverkar de dagliga sysslorna så lite som möjligt.

Giménez Badia, S., Albares Tendero, J., Canet Sanz, T., Jurado Luque, M., Madrid Pérez, J. A., Merino Andreu, M., & Sellés Galiana, F. (2016). Trastorno de retraso de la fase del sueño y del despertar. Síndrome de retraso de fase. Pediatría Atención Primaria18(71), e129-e139.

Solari, B. F. (2015). Trastornos del sueño en la adolescencia. Revista Médica Clínica Las Condes26(1), 60-65.