Vad är agorafobi? Symptom och behandling

Skriven och verifierad av psykologen Alicia Escaño Hidalgo.

Senaste uppdateringen: 24 februari, 2024

Agorafobi är ett psykologiskt tillstånd som är nära kopplat till ångest. Agorafobi kan existera utan tidigare ångesttillstånd. Dessa två psykopatologier går dock ofta hand i hand.

Låt oss definiera båda koncepten och få ett fast grepp om det konceptuella ramverket för att fullt förstå vad agorafobi är.

En panik- eller ångestattack involverar plötslig, isolerad och temporär rädsla eller en intensiv olustkänsla. Det kommer vanligtvis med vissa karaktäristiska symptom.

Fysiska symptom inkluderar:

• Hjärtklappning
• Svettningar, skakningar
• Andfåddhet eller en kvävande känsla
• Tryck i bröstet
• Illamående
• Buksmärta
• Yrsel

Kognitiva symptom inkluderar:

• En känsla av overklighet (även kallat overklighetskänsla)
• Förändringar i självuppfattningen (avpersonalisering)
• En tro att man kommer tappa kontrollen eller bli galen
• Att tro att man ska dö

Kopplingen mellan agorafobi och panikattacker

Låt oss föreställa oss att en person plötsligt drabbas av alla dessa psykologiska symptom. Om dennes tankemönster antar en katastrofal ton kommer personen uppleva ännu mer rädsla. Så dessa inledande symptom på ångest ökar.

Personen kommer tolka sina känslor på ett sätt som gör att denne verkligen tror att denne kommer dö eller tappa kontrollen över situationen. Det gör i sin tur symptomen värre.

Därmed påbörjas en ond cirkel som förvärrar ångesten så pass att personen måste be om hjälp. Han eller hon kan även oroa personerna omkring sig så mycket att de hämtar hjälp åt honom eller henne.

Några typiska beteenden för denna typ av ångest har att göra med att undvika platser som är möjliga källor för ångest. Om de drabbade personerna redan befinner sig på en plats som orsakar ångest kommer de försöka fly eller ta ett lugnande medel.

Säkerhetsbeteenden och förstärkning

Vi kallar dessa “säkerhetsbeteenden”. Målet med säkerhetsbeteenden är att förebygga den möjliga katastrofen som patienten upplever i sitt huvud.

Vad är problemet med säkerhetsbeteenden? Att de bara fungerar kortsiktigt.

Om personen tar ett ångestdämpande läkemedel, dricker lite vatten eller lämnar situationen när symptomen börjar, kommer den obehagliga känslan med andra ord lägga sig. Denna flykt är dock negativ uppmuntran som kommer få personen att agera på ett liknande sätt i framtiden.

Personen kommer faktiskt begränsa sig själv mer och mer för varje gång. Att fly är att aldrig lära sig att det fasansfulla egentligen inte kommer inträffa. Personen kommer inte dö, inte tappa kontrollen och inte bli galen.

Att fly låter inte personen inse det. Det enda det gör är att förstärka hans eller hennes beteende. Personen tror att denne är säker eftersom denne flytt eller använt andra säkerhetsbeteenden.

Sanningen är dock att patientens tolkning präglas av bias. Personen tror felaktigt att hans eller hennes symptom kan döda honom eller henne eftersom de verkar som en hjärtinfarkt eller psykos. Det är viktigt att förstå att även om de kan påminna om varandra, är de inte samma sak.

Ångest har sina egna symptom, som ofta utvecklas efter en tid av motgångar. Patienter med ångest är som tryckkokare som i slutänden exploderar. Detta skickar ett budskap om att det är dags att stanna upp och återfå sin balans såväl som inre frid.

När inträffar agorafobi?

Agorafobi uppstår när personer har drabbats av upprepade ångestattacker. De utvecklar en fasansfull rädsla för att attackerna kommer ske igen i vissa situationer. Idén att de kommer uppleva ytterligare en attack och att det kommer vara svårt att få hjälp är vad som motiverar rädslan.

De drabbade har i detta fall något vi kallar “rädsla för rädsla”. Metaforiskt talat kan vi tänka oss en pojke som är rädd för sin egen skugga och försöker komma bort från den.

Denna rädsla för sin egen rädsla gör att patienterna försöker undvika situationer som producerar ångestattacker eller liknande situationer. Om panikattackerna till exempel sker i en matbutik kan de över tid börja associera platser som biografen, köpcentret eller kollektivtrafiken med panikattacker.

Denna begränsning leder till symptom på depression. Varför? För att personen slutar få positiv uppmuntran från sin omgivning. Varje gång han eller hon känner sig inkapabel kommer hans eller hennes självkänsla sjunka och desperationen samlas på hög.

Vad är den underliggande orsaken?

Det finns vissa faktorer som försöker besvara denna fråga, även om alla inte behöver vara närvarande för att det ska räknas som agorafobi (med eller utan ångestattacker). Vissa författare diskuterar följande som faktorer som leder till detta tillstånd:

Fokuserad uppmärksamhet på sina egna förnimmelser

Vissa personer har en speciell känslighet för att upptäcka kroppsliga förändringar. Medvetet eller undermedvetet är de alltid medvetna om kroppens reaktioner och fluktueringar. De använder dessa förändringar som en referens för att förutse de faror vi tidigare nämnt.

När personer med denna känslighet upplever någon form av fysiska symptom kommer de märka det snabbt. Det kommer i sin tur leda till mer ångest.

Denna teori har mycket empiriska bevis som stöd. I en studie från 1980 av Ehlers, Margraf, Roth och andra fann man att patienter med ångestsyndrom avsevärt ökade sin ångest när de kände pulsen öka.

Kronisk hyperventilering

Hyperventilering orsakar kompensation i den respiratoriska alkalosen (med nästan normalt blod-pH). Det innebär att koldioxid- och bikarbonatnivåerna i blodet är lägre än hos kontrollpatienter.

Dessa nivåer gör folk mer benägna att drabbas av ångestattacker. Det höjer i sin tur risken för att drabbas av agorafobi.

Separationsångest i barndomen

Författare som Silone, Manicavasagar, Curtis och Blaszcynski (1996) menar att agorafobi påminner om reaktionerna på separationsångest under barndomen.

Separationsångest höjer risken för att personen ska vända sig till undvikande beteende vid panikattacker. Detta kan i sin tur leda till agorafobi.

Stora mängder stressfaktorer

Det finns vissa miljömässiga faktorer som också bidrar till agorafobi. Stressiga händelser såsom att förlora jobbet, ett uppbrott eller att förlora en närstående kan också leda till en attack.

Genetiska faktorer

Hos enäggstvillingar där ett syskon har tillståndet är risken högre att det andra också kommer drabbas. Nära familjemedlemmar till personer med ångestsyndrom är 25-32% mer benägna att drabbas av någon form av ångestsyndrom.

Vad är behandlingen för agorafobi?

Att behandla agorafobi är att behandla rädsla för vår egen rädsla. Den visar sig i symptomen vi listade ovan. Behandlingen har att göra med att hjälpa patienten övervinna sina egna rädslor och leva ett normalt liv. Detta generella mål inkluderar andra mer specifika mål som terapeuten progressivt lägger fram för patienten.

Psykologisk behandling mot ångestattacker med eller utan agorafobi samt behandlingen av agorafobi utan tidigare ångest är inte direkt desamma. De har dock gemensamma nämnare.

Här fokuserar vi på behandlingen av agorafobi. Till att börja med måste patienten veta vad som händer med denne. För att uppnå detta använder vi psykoedukation. Detta är inte en officiell psykologisk teknik, men den hjälper personen att förstå vad som händer och normalisera det.

Psykoedukation består av att förklara tillståndet för patienten. Psykologen förklarar vanliga orsaker till tillståndet, resultaten och behandlingar.

När patienten har kunskap om sitt tillstånd och känner till behandlingsalternativen kan terapin börja. Vi ska fokusera på kognitiv beteendeterapi eftersom det har mest empiriska bevis som backar upp det. Denna typ av behandling är två skilda delar: kognitiv och beteendemässig.

• Målet är att patienten ska modifiera sina felaktiga övertygelser och idéer om sina symptom såväl som situationen han eller hon försöker hantera.
• Det andra målet är att patienten ska kunna hantera sagda situationer utan säkerhetsbeteenden. Patienten bör kunna minska sin ångest och modifiera sina förvrängda tankemönster.

Att behandla agorafobi med kognitiv omstrukturering

Kognitiv omstrukturering är den föredragna tekniken när man jobbar med tankar. Det går ut på att ställa frågor till patienten i syfte att plocka isär de negativa och irrationella tankarna som upprätthåller tillståndet.

På så sätt tvingas patienten att förändra dessa idéer och ersätta dem med tankar som bättre reflekterar verkligheten.

Säg att patienten säger till sin terapeut att denne är rädd eftersom denne förmodligen kommer få en hjärtattack. Några frågor som terapeuten kan ställa är: “Vilka fakta har du som stödjer denna tanke?” “Hur vet du att du kommer få en hjärtattack?”

En annan kognitiv teknik som vi kan använda är beteendemässiga experiment. De är kognitiva till sin natur eftersom målet är att plocka isär patientens tankar. Patienten och dennes terapeut kommer överens om en situation patienten måste genomleva i det verkliga livet.

Patienten skriver ned allt denne tror skulle kunna ske och utför sedan experimentet. Efteråt reflekterar patienten över vad som verkligen hände för att se om det matchar vad han eller hon trodde innan.

Kognitiva tekniker är vitala för att hjälpa någon med agorafobi att bli lugnare i hanteringen av sina problem. Men beteendeterapi som utövas över tid kommer faktiskt eliminera tillståndet. Beteendetekniker i koppling till agorafobi innebär att utsätta sig för verkliga situationer.

Beteendetekniker för att behandla agorafobi

Först bör patienten och dennes terapeut komma fram till en hierarki av ångestinducerande situationer. Börja med den som producerar minst ångest och avsluta med den värsta.

Utvärdera dem sedan med hjälp av Subjektiva enhetsskalan för ångest (Subjective Units of Distress Scale/SUDS) som går från 0 till 10. Vissa situationer kommer inkludera säkerhetsbeteenden, men dessa bör progressivt elimineras.

Slutmålet är att patienten ska kunna hantera situationerna på listan. Med andra ord kommer denne tackla dem precis som en person utan tillståndet.

För att utföra exponeringen korrekt bör patienten lära sig avslappningstekniker. Några alternativ är andningsbaserad avslappning eller Jacobsons avslappningsteknik. Det kommer göra det enklare för patienten att utöva terapin.

Situationen stryks från listan när patienten märker att ångesten minskats avsevärt och han eller hon kan hantera den på egen hand. Endast då kan patienten gå vidare till nästa situation, aldrig tidigare. Annars kan det ge upphov till känslighet för situationen istället för bekvämlighet. Och det är uppenbarligen inte målet.

Framgångsrik behandling

Om exponeringen är framgångsrik har patienten lyckats övervinna situationen. Hans eller hennes ångest kommer falla till “normala” nivåer. Patienten kommer alltså lära sig att internalisera idén att inget är så hemskt som det han eller hon föreställer sig.

I grund och botten är detta den generella behandlingen för agorafobi. Beroende på det individuella fallet kan vi även använda andra strategier. Till exempel träning i sociala färdigheter eller hantering av depression (om det är närvarande).

Vidare kan psykologer rekommendera medicinering såväl som psykoterapi. Detta kan vara hjälpsamt för patienter som lidit under lång tid.