Verbala övergrepp i barndomen lämnar sina sår
Verbala övergrepp i barndomen påverkar direkt ett barns hälsa. Vi är dock inte medvetna om alla av dess effekter. Detta eftersom vi ibland blandar ihop det med bruket av fula ord. Men det går mycket längre än så.
Verbala övergrepp i barndomen är en direkt attack på offrets självvärde. I det här fallet riktas attacken mot barn. Utöver det kan övergrepp i form av ord även innebära övergrepp på en psykologisk nivå. National Child Traumatic Stress Network (NCTSN) har faktiskt data om detta. Enligt dem är psykologiska övergrepp den vanligaste typen av våld.
Det är väldigt viktigt att vi som föräldrar är försiktiga med vad vi säger till våra barn. Det är därför vi bör kontrollera sättet vi talar till dem. Vi bör framförallt vara försiktiga när vi pekar ut misstag de begår.
Varför lämnar verbala övergrepp i barndomen märken efter sig?
Det finns en anledning till att verbala övergrepp i barndomen lämnar betydande märken på oss. Detta eftersom barndomen är ett väldigt kritiskt utvecklingsstadium. Nervsystemet och hjärnan är väldigt sårbara för stimulus från omgivningen. Därför kommer allt som sker på utsidan påverka barnet på ett eller annat sätt.
Enligt J. Pinel sker neuroutvecklingen från befruktningen till fosterperioden. Därefter går den vidare till perioden efter födseln och slutar inte förrän vuxen ålder. Eftersom så är fallet är det normalt att barn är känsliga för neuropsykologisk skada under barndomen.
En publikation med titeln Review of the Neuropsychology of Childhood Abuse: Neurobiology and the Neuropsychological Profile of Abuse Victims During Childhood har relevant information. Den påpekar att verbala övergrepp under barndomen kan orsaka uppmärksamhets- och minnesproblem, samt svårigheter med språk och intellektuell utveckling. Detta kan leda till akademiska misslyckanden.
“Hjärnförändringar av en funktionell och strukturell typ verkar förklara framtida neuropsykologiska funktioner hos offer för övergrepp i barndomen.”
-Neuropsychology of Child Maltreatment and Implications for School Psychologists, A.S. Davis, L.E. Moss, M. Nogin, N. Webb-
Men på vilka sätt döljer vi detta fenomen? Vi kallar det för andra namn; ibland rättfärdigar vi det genom att kalla det “undervisning” eller “uppfostran”.
Bestraffning bär skulden
Många föräldrar vet inte hur man uppfostrar barn på något annat sätt än genom att fokusera på det dåliga. När barnet å andra sidan gör något bra så nämns det inte. Detta eftersom de tror att det är så det borde vara. Om ett barn tar upp detta så tenderar föräldrarna att säga: “Men det är vad du borde göra”.
Men i detta ömtåliga skede kommer fokus vid negativa saker att få allvarliga konsekvenser. Oftast berättar föräldrarna inte ens vad barnen har gjort fel, och får dem utöver det att känna sig skyldiga. Till detta kan vi tillägga dåliga ordval när vi förmedlar dessa budskap till barnen.
Att jämföra ett barn med ett annat och säga “du är dum” kan verka oskyldigt för vissa. Det kan till och med kännas rättfärdigat när föräldrarna känner sig så irriterade att de tappar fattningen. Men allt detta kan lämna ett permanent märke i barnets sinne. Det är framförallt sant när detta sker frekvent.
Låt oss till exempel säga att ditt barn försöker lösa ett mattetal och du kallar henne “dum” som inte klarar det på första försöket. Samtidigt betonar du att hennes vänner alltid klarar det. I det här fallet kommer barnet tro att det är dåligt på matte. Utöver det kommer hon tro att hon är en sämre elev än sin kamrat.
Omedelbart infinner sig övertygelsen om att hon inte kan göra något åt det. Detta leder till att hon kommer stöta bort matte i framtiden, och kan därtill bli rädd för att misslyckas. Vid minsta lilla misslyckade försök inom alla fält kommer hon ge upp eftersom hon ser sig själv som “inkapabel”.
Vi bygger vår identitet i barndomen
Vilken typ av självbild väntar vi oss att våra barn ska utveckla med denna typ av beteende? Låt oss inte glömma att de under barndomen bygger upp sin identitet.
Denna identitet kan präglas av “jag är inte värd något”. Den kan även inkludera “det är mitt fel att mina föräldrar är arga”. Några andra exempel är “jag kan inte göra något rätt” eller “jag är dum”. Barnet kan tänka “jag förtjänar det värsta”. Allt detta hindrar skapandet av en solid självkänsla.
“… som är skadliga handlingar, speciellt verbala, där man konstant säger till barnet att det är motbjudande, fult, dumt. Eller kanske får det att verka som en oönskad börda. Barnet kanske inte ens kallas vid sitt namn. Istället kallas det “du”, “idiot” eller något annat förolämpande.”
–Abused Children, Kempe och Kempe (1979)-
Som vi kan se är verbala övergrepp i barndomen något som påverkar barn djupt och på betydande sätt. Vi måste även nämna att föräldrar ofta är omedvetna om vad de projicerar på sina barn. De kan ofta projicera frustrationer från arbetet, höga stressnivåer, relationsproblem och pressen från sina ansvar. De projicerar detta på sina barn genom sitt språk.
Du bör ha detta i åtanke om du vill att dina barn ska vara lyckliga. Det är viktigt att kunna hantera våra känslor tillräckligt. Vi bör även ha empati för våra barn och framförallt kommunicera positivt med dem. Vidare bör vi alltid ha deras självkänsla i åtanke.
Vi skulle trots allt inte vilja att de blir blyga, ledsna vuxna. Vuxna som tror att de är oförmögna att göra saker och som i det långa loppet kommer begränsa sig själva.