Vilka ansikten inger mest förtroende?

Saker som anses vara “normala” går ofta obemärkta förbi, men en ny studie visar att “normalt” är nödvändigt när vi utvärderar ett ansiktes pålitlighet.

Studien indikerar att ansikten anses vara mer pålitliga när de är mindre attraktiva.

Enligt studien “Inflytelsen hos ansiktspålitlighet på upplevd pålitlighet” är det mest troligt att personer litar på ett “typiskt” ansikte eftersom det representerar något bekant samt kulturell tillhörighet.

Dessa resultat har alltså viktiga implikationer på förståelsen av social uppfattning, inklusive interkulturella uppfattningar, enligt den sociala forskaren och huvudmannen bakom studien – Carmel Sofer från Princeton University och University of Radboud Nijmegen (Nederländerna).

Vissa studier föreslår att förhållandet mellan genomsnittet (eller det typiska) och det attraktiva inte är så enkelt och att ansiktsdimensioner är viktigare än annat i förklaringen av denna koppling. Sofer och andra forskare som var involverade i studien ställde sig frågan huruvida “typiskhet” kunde vara mer direkt kopplat till uppfattningen av pålitlighet.

I ett experiment skapade forskarna digitalt ett “typiskt” ansikte från genomsnittet hos 92 kvinnliga ansikten, och skapade även ett “attraktivt” ansikte genom att blanda tolv av de mest attraktiva kvinnornas ansikten. De två ansiktena kombinerades sedan till ett, varpå man tog fram nio variationer av varierande nivåer av attraktivitet och typiskhet. Den avslutande produkten var elva ansikten från minst attraktiv till mest attraktiv, med de mest typiska ansiktena i mitten.

Kvinnorna som deltog såg dessa ansiktsvariationer och använde en skala från 1-9 för att betygsätta pålitlighet och attraktivitet. Under studiens gång såg och klassificerade deltagarna varje ansikte tre gånger. Forskarna inkluderade endast kvinnliga deltagare för att eliminera möjligheten för partiskhet i sättet som ansiktena uppfattades och utvärderades på grund av kön.

De resulterande resultaten som ansiktena fick visade ett visst förhållande mellan det typiska ansiktet och nivån av upplevd pålitlighet. Ju närmre ett ansikte var det typiska ansiktet, desto mer ansågs det värdigt tillit och pålitlighet.

När man analyserade attraktivitet visade typiskheten inte att den spelade en relevant roll i utvärderingen.

“Trots att det typiska ansiktet inte spelade någon roll i utvärderingen av attraktivitet, var det viktigt för de som bedömde pålitlighet och förtroende”, förklarade Sofer. “Denna effekt kanske har förbisetts eftersom bedömningarna av pålitlighet och attraktivitet generellt är starkt relaterade i forskningen.”

Ett annat experiment bekräftade dessa resultat och visade att förhållandet mellan medelansiktet och pålitlighet inte orsakades av de specifika ansiktena eller genom omvandlingsprocessen som användes för att digitalt kombinera ansiktena för studien.

“När vi visade influensen av det typiska ansiktet på upplevd pålitlighet och integritet, belyste våra resultat ytterligare hur det typiska ansiktet influerar sociala uppfattningar”, skrev forskarna. “Det förtydligar den sociala vikten av ett typiskt ansikte eftersom bedömningar av tillit och pålitlighet kommer nära generell ansiktsutvärdering.”

Sofer och hans kollegor är intresserade av att utforska hur ansiktstypiskhet influerar vår uppfattning av andra i interkulturella miljöer.

“Vi är intresserade av hur personer bedömer pålitlighet i ansikten när de besöker andra länder och hur personer upplever internationella besökare”, förklarade Sofer. “Vidare ämnar vi att studera formen av det typiska ansiktet och hur det influerar bedömningar av pålitlighet när andra faktorer, såsom känslomässiga uttryck, presenteras.”