Avskedsansökan från en prinsessa
Känner du dig ofrivilligt som en prinsessa? Dags att lämna in din avskedsansökan!
“Jag avsäger mig att vara prinsessa. Jag avsäger mig klänningar, mina gyllene lockar och smycken.
Jag hatar mitt förtrollade slott och min ensamhet även när jag omges av miljoner skuggor.
Jag avsäger mig min kristallbur.
Tornet, fångenskapen. Väntan på att räddas.
Jag avsäger mig min skörhet och skönhet.
Jag avsäger mig privilegierna, statusen och mitt slott.
Jag vill inte ha en god fe som ger mig vackra klänningar till balen. Jag vill heller inte ha förtrollade vagnar och betjänter.
Jag byter den goda fen mot en kvast.
Ge mig bara en kvast.
Jag föredrar att vara en häxa.
Jag vill ha paddor och ödlor.
Jag vill inte ha ekorrar, kaniner eller hjortkalvar. Jag vill leka med drakar.
Jag avsäger mig min naivitet och oskuld. Jag byter mitt kungarike mot att ha intelligens och vishet.
Jag föredrar natt framför dag. Mörker framför ljus. Endast i mörker kan du hitta dig själv.
Jag vill rädda mig själv utan att vänta på att andra ska göra det. Jag vill satsa på mig själv, på min egen essens.
Jag vill inte spendera dagarna med att blicka mot horisonten, väntande på att min Charmerande Prins ska anlända på hästrygg för att rädda mig. Vem är denne man? Och varför måste jag leva lycklig i alla mina dagar med honom?
Jag vill hoppa upp på min kvast, ge mig ut och leta efter honom och spendera natten vaken med honom.
Jag vill lämna tornet. Flyga med månen och stjärnorna.
För när prinsessorna sover flyger häxorna.
Jag vill omge mig själv med andra häxor och andra bovar, och lära från dem. Deras uppfinningsrikedom för att vinna i strider mot kungar och prinsessor.
Jag vill flyga fritt. Hela natten lång. För att återvända vid gryningen och sova till eftermiddagen. Och glöm det där om ärtan och 14 madrasser.
Jag vill inte att någon ska vänta på mig hela natten. Jag vill inte ha frustrerade drottningar i medelålderskrisen. Jag vill inte ha avundsjuka styvmödrar som vill ha mitt hjärta i ett skrin. Jag vill inte ha kungar som arrangerar äktenskap för att bredda kungariket.
Jag vill inte att någon ska se mig, kamma mitt hår eller bada mig.
Jag vill inte sjunga med fåglarna. Jag vill flyga med dem.
Jag föredrar att känna, andas, leva och lida. Endast med lidande kan vi anlända vid den verkliga essensen av oss själva. Jag vill hamna på botten, avfärda mig själv och stiga upp ur askan.
Prinsessor tar inte risker, väljer inte. De misslyckas inte. Prinsessor lider inte. De accepterar sitt skrivna öde med undergivenhet, tålmodigt, eftersom de tror att de i slutänden kommer äta rapphöns och leva lyckliga i alla sina dagar. Det är i alla fall vad som lovas dem. För de varken ifrågasätter, motbevisar eller misstänker.
Jag vill inte vara en prinsessa.
Jag vill välja min Charmerande Prins. Och det är möjligt att han inte kommer vara en prins, eller charmerande.
Jag vill ha en bov som inte förtrollar mig, men som gör att jag känner mig förtrollad varje dag.
Jag vill inte ha ett slott där jag känner mig säker. Jag föredrar att ha ögon som gör att jag faller ner i avgrunden. Att känna svindel vid hans sida. Att han inte lovar mig rikedom. Att han lovar mig en strid.
Jag byter en snygg prins mot slödder.
Som vill ha mig som en häxa, och inte som en prinsessa.
Som också är förföljd, så att vi varje dag måste gömma oss på olika platser. Som får mig att bli förälskad med sin skälmskhet, inte sitt leende.
Jag byter äktenskap och evig kärlek mot frihet och galenskap.
Jag vill inte ha en saga med lyckligt slut. Jag vill skriva min egen saga varje dag.
Jag är inte en av dem som vill äta rapphöns, jag föredrar att dricka champagne.
Jag vill leva med risker eller dö på kuppen. Jag vill vara tacksam för att vara vid liv. Jag vill leva varje dag som om det vore den sista. För imorgon kan de döma mig och kasta mig på elden.
För häxor bränns på bål, men prinsessor dödas medan de fortfarande lever.
Det är därför jag återvänder min goda fe, men snälla, ge mig en kvast.”