Søren Kierkegaard: biografi om existentialismens fader

2 juli, 2019
Søren Kierkegaards arbete är baserat på två grundläggande dimensioner som definierade hans livs essens: kärlek och tro.

Det sägs att Søren Kierkegaard älskade Regina Olsen till den dag han dog. Hans livssyfte var dock att ägna både kropp och själ åt att studera filosofi och den kristna tron. Denna danske teolog och filosof fick leva med smärtan av att inte kunna vara med sin älskade. Men tack vare detta kunde han bygga sitt anmärkningsvärda arv.

Kierkegaards arbete är främst baserad på tron. Enligt honom kan man bara nå frälsning och balans genom tron. Detta perspektiv var en reaktion på Hehels idealism. Faktum är att det som definierade denna danske filosof var hans kritik av den religiösa institutioner som, enligt honom, var hycklare.

Den dualism som formade hela hans liv är ganska uppenbar i hans böcker Fruktan och bävan, Filosofiska smulor och Förförarens dagbok. Kärlek, lidande och omöjlig passion, mot behovet av att ägna sig själv åt teologi, kännetecknade den hårda väg som en av filosofins mest intressanta personer fick färdas på.

Den danska kyrkan ansåg att det fanns en rationell gud som belönade goda handlingar, men Kierkegaards gud brydde sig inte om hängivelse, utan om rädsla. Hans filosofi lade grunden till 1900-talets existentialism. Han definierade den mänskliga subjektiviteten och inspirerade även andra stora tänkare som Jean-Paul Sartre, Friedrich Nietzsche och Albert Camus.

”Det är bättre att tappa bort sig i passionen än att tappa passionen.”
-Søren Kierkegaard-

Målning av Kierkegaard.

Biografi om Søren Kierkegaard

Søren Kierkegaard föddes i Köpenhamn 1813 till en välbärgad familj. Hans far hette Michael Pedersen Kierkegaard, en väldigt religiös bomullshandlar med ett konservativt sinnesslag. Hans mor hette Anne Sorensdatter Lund Kierkegaard, en ung tjänare som hans far hade gjort gravid. Detta gjorde att han kände sig som en produkt av en syndfull handling.

Den unge Søren studerade teologi vid Köpenhamns Universitet. Vi bör dock nämna att han främst var intresserad av filosofi och litteratur.

Under sin ungdom mötte han den 15-åriga Regine Olsen, som han förlovade sig med efter att han hade slutfört sina studier. Hans far fick dock Søren att lova att han skulle bli pastor och att han skulle ägna sitt liv åt Gud och att studera. Detta löfte var det som gjorde att hans kärleksliv tog slut. Han bröt upp förlovningen med Regine och flyttade sedan till Berlin.

De följande tio åren blev de mest produktiva åren av hans liv.

Kärlek, skuldkänslor och lidande

1843 publicerade han sex av sina verk. Ett av dem var Fruktan och bävan, där han i detalj beskrev ett ämne som han skulle fortsätta att tala om i sina andra verk: hans kärlek för Regine. I detta verk utforskar han sina skuldkänslor, sin smärta och sin hängivenhet gällande religionen. Samma år återvände han till Köpenhamn och fick reda på att Regine precis hade gift sig med Frederik Shlegel. Hans förhoppningar om ett giftermål hade gått i kras.

Målning av havet.

Hans mest berömda verk Filosofiska smulor, Begreppet ångest och Stadier på livets väg pratar om de tankar och verkligheter som en person upplever då denne bemöts av motgångar.

Søren Kierkegaard och hans bror Peter blev sakta de enda överlevande i en familj full med tragedier. Deras far påminde alltid dem om att de hade en förbannelse över sig, att syndens skugga alltid hängde över dem och att de skulle dö unga. Den profetian gick dock i uppfyllelse: Kierkegaard dog vid 42 års ålder.

Dödsorsaken blev aldrig fastställd. Han led av olika former av hälsoproblem. Det hindrade honom dock inte från att lämna sitt exceptionella litterära och filosofiska arv. En annan intressant detalj om hans sista dagar visar oss vilken djup kärlek han kände för Regine, eftersom han inkluderade henne i sitt testamente.

Søren Kierkegaard och hans arv

William James tyckte om att citera Søren Kierkegaard: ”Livet kan bara förstås baklänges; men det måste levas framlänges.” Han var subjektivitetens danska filosof och teolog.

Han lärde världen att leva innebär att man vet hur man tar rätt beslut. Med varje beslut som vi tar så formar vi vår existens för att kunna definiera vilka vi är och vad vi lämnar bakom oss. Kierkegaard arbetade också hårt för att få folk att förstå vikten av rädsla och lidande. Allt detta är en del av livet och det enda sättet som man kan lindra smärtan är genom tron.

Penna och papper.

Pseudonymer och existentialism

Søren Kierkegaard utförde det mesta av sitt arbete under olika pseudonymer som Victor Eremita, Johannes de Silentio, Anti-Climacus, Hilarius Bokbindare och Vililus Haufniensis. Han använde dessa pseudonymer med ett väldigt konkret mål: för att representera olika former av tänkande.

Han kallade denna strategi för ”indirekt kommunikation”. Genom att använda pseudonymer kunde han utforska andra synsätt. Ett av Kierkegaards syften var samtidigt att lära ut ett sätt att leva livet, så han etablerade därför tre existenssfärer:

  • Först och främst har vi den estetiska sfären, ett sätt att leva som baseras på nöje, hedonism och nihilism.
  • Den etiska sfären är där individen kan ta ansvar för sig själ. I den sfären bör man kunna skilja på gott från ont och handla därefter.
  • Den religiösa sfären var den högsta inom Kierkegaards hierarki. I den så formar människor en personlig relation med Gud för att nå upphöjda mål.

Ångestens och ironins filosof

Figurer som Albert Camus definierade Søren Kierkegaard som ironins filosof. Kierkegaard försvarade tron över allt annat men han kritiserade alltid den danska kyrkan. Även då han stötte bort sitt livs kärlek så slutade han aldrig att älska henne och var en inspiration för mycket av hans arbete.

Han var alltid empatisk med behovet av att kultivera en religiös natur, men han var själv fången i en estetisk-etisk sfär.

En annan aspekt som definierade hans tankar var det koncept som senare skulle inspirera andra stora författares verk som Kafka, Unamuno eller filosofen Ludwig Wittgenstein. Vi pratar om ångest, den känsla som aldrig försvinner. Anledningen till detta är att den hjälper oss att bli mer medvetna om att det finns fler alternativ i livet, att vi kan ett stort steg framåt eller ta ett steg tillbaka för att hitta andra lösningar. Det finns alltid ett alternativ till lidandet, men lidandet i sig hjälper oss att växa.

    • Garff, Joakim (2007) Søren Kierkegaard: A Biography.  Princeton University Press