Den moraliska hjärnan: grunden för etik och mänskliga värderingar

Neuroforskare har upptäckt de hjärnkretsar som utgör den moraliska hjärnan. Dessa mekanismer gör det möjligt för oss att utföra altruistiskt och prosocialt beteende som ofta kan observeras även hos mycket små barn.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 13 januari, 2023

Motivationen att hjälpa någon, ha en grundläggande känsla för vad som är rätt och fel, försöka att inte skada andra och ha en grundläggande känsla för rättvisa. Alla dessa idéer, och många andra, utgör en del av ett begrepp som forskare använder ganska ofta nuförtiden: den moraliska hjärnan.

Dessutom har forskare redan kartlagt de hjärnkretsar som gör att vi kan fatta moraliska och etiska beslut.

Betyder detta att vår hjärna redan kommer “utrustad”, i större eller mindre utsträckning, med en moralisk kompass? Detta är en aspekt som tills för inte så länge sedan behandlades av filosofin. Enligt olika författare hade etiska och moraliska principer sitt ursprung i religion, utbildning och påverkan av våra sociala sammanhang.

Men andra framstående personer, som den skotske filosofen David Hume, framhöll på sin tid att mänskliga känslor dikterar vårt beteende. Charles Darwin belyste också något lika avgörande som det är viktigt i sitt verk The Descent of Man. Enligt honom har varje djur som är utrustat med sociala instinkter en viss känsla av moraliskt samvete.

Dessa människors idéer utgjorde grunden för moralpsykologin. Under det senaste decenniet har experter bedrivit en hel del forskning. Som ett resultat säger de att dessa fakta verkligen är sanna. De menar att moralisk känslighet är resultatet av vår evolution. Därför uppmuntrar alla kognitiva, emotionella och motiverande mekanismer vi har oss att utföra kooperativa, prosociala och altruistiska handlingar.

Allt detta hjälper oss att säkerställa vår överlevnad som art. Även om vi, som vi väl vet, inte alla utövar moral och etik på samma sätt.

Vad är den moraliska hjärnan?

Frans de Waal, psykolog, primatolog och etolog, tog upp något mycket viktigt i sin bok Primates and Philosophers: How Morality Evolved. Han sa att grunderna för moraliskt beteende (som Darwin med rätta påpekade) förekommer hos varje djurart med socialt beteende. Detta kan vi se hos apor och därför även hos våra egna förfäder.

Empirisk forskning belyser också samma område. Neurologen Alvaro Pascual Leone ledde en mycket intressant studie. I den visade han att den moraliska hjärnan bygger på en mycket komplex neurologisk grund. Detta är dock identifierbart genom magnetiska resonanser.

Allt detta visade att moralisk känslighet därför skulle vara medfödd hos människor och alltså vara ett resultat av vår evolution.

Låt oss titta på en idé som är lika illustrativ som slående. Psykologen Paul Bloom genomförde en del detaljerad forskning som han presenterade i sin bok Just Babies: The Origins of Good and Evil. I detta arbete (ett måste för alla som vill gräva djupare in i den moraliska hjärnan) upptäcker vi hur spädbarn visar prosocialt och altruistiskt beteende redan under sina första levnadsår.

Låt oss fördjupa oss i detta.

Moral är (nästan alltid) ett naturligt svar hos människor

Naturligtvis finns det undantag från detta uttalande. Teorin om den moraliska hjärnan visar oss att det faktiskt finns fall där idén om att känslan av etik, respekt och tydlig differentiering av gott och ont är medfödd hos varje person, inte uppfylls. Vi vet till exempel att det finns en psykopatisk gen. Vi vet också att vissa frontotemporala demenssjukdomar eller skador kan få någon att bete sig på ett amoraliskt sätt.

Den neuroanatomiska studien utförd av Dr Pascual Leone avslöjade följande:

• Den moraliska hjärnan är uppbyggd av ett neuronalt nätverk som integrerar olika hjärnstrukturer. Dessa inkluderar frontalloben, parietalloben, insulan och de subkortikala strukturerna.
• Dessa områden främjar och formar vad vi känner till som inlevelseförmåga (tack vare detta kan vi tillskriva tankar och avsikter till andra människor).

Dessutom främjar dessa områden empati och socialt beteende. De hjälper oss att förstå våra egna och andras hot och låter oss analysera verkligheten ur en social, känslomässig och moralisk synvinkel. Slutligen gör de det också lättare för oss att kontrollera våra instinkter och tänka på konsekvenserna av vissa handlingar.

Oxytocin som nyckel till den moraliska hjärnan

Patricia Churchland, en neurofilosof, är författare till boken Braintrust: What Neuroscience Tells Us about Morality. Detta verk är utan tvekan väsentligt för att vi ska förstå mycket av denna teori som får allt större empiriskt stöd. Genom hennes forskning förstår vi vilken relevans det har för många av arterna med socialt beteende. Vi pratar här om aspekter som samarbete, att försvara de svaga, ta hand om barn och ta hand om familjen, liksom många andra.

Vår hjärna har utvecklats för att förstå att exkludering, som aggression, inte är ett lämpligt beteende. Det är inte till någon nytta för oss. De allra flesta av oss kommer till världen med vetskapen om att våld och isolering inte är bra för oss eller andra. Och vi vet detta eftersom det finns en viktig molekyl som inte bara säger oss det utan också uppmuntrar oss att utöva positivt socialt beteende.

Vi pratar här om oxytocin. Det är molekylen som också driver den moraliska hjärnan. Det är den som bygger förtroende, uppmärksamhet, omsorg, tillgivenhet och vikten av sociala band. Låt oss reflektera över denna realitet och förstå att samarbete, respekt och altruism ger oss värdighet som människor.

De är verkligen helt avgörande för en människas liv.