Neuroestetik: blandningen av neurologi och konst

19 september, 2019
Neuroestetiken sammanfogar två fascinerande områden: neurologi och konst. I den här artikeln kommer vi försöka förstå varför vi tycker om vissa föremål och ansikten.

För ca 10 år sedan uppstod en disciplin som kallas för neuroestetik för att försöka svara på en specifik uppsättning frågor. Detta kallades även för neurokonst, och kombinerar kunskap och tekniker från neurologi och konst.

Frågorna man ville besvara var bland annat: ”Vad är konst?”, ”Hur upplever vi skönhet?” och ”Vad innebär det att något är vackert?”. Dessa frågor har inspirerat många debatter.

För många kan det verka absurt att kvantifiera och mäta konst. Syftet med denna trend är dock att hitta den gemensamma nämnaren inom alla konstnärliga verk.

Forskarna försöker reda ut vad som händer i en persons hjärna då han eller hon betraktar ett konstverk eller då personen skapar ett själv.

Kvinna som tittar på konst.

Neurologi och konst: vad är meningen med neuroestetik?

Ur en biologisk synvinkel kan den den estetiska responsen baseras på en viss typ av attraktion. Denna speciella attraktion har att göra med specifika föremål, personer, färger, idéer, etc.

Attraktioner har spelat en fundamental roll inom vår evolution, och dess fördelar är uppenbara. Vi attraheras exempelvis av färgerna hos nyttig mat medan vi ogillar mat som ser dålig ut, som rutten frukt.

Vi är även mer attraherade av vissa ansikten och lär oss att identifiera små gester från det motsatta könet som kommer hjälpa oss att föröka oss.

Å andra sidan så beror konsten på sinnen, som i sin tur beror på hjärnan. Det finns därför inget tvivel om att det på en neurologisk nivå kommer finnas tecken i hjärnan som indikerar att något är behagligt för oss.

Hur är det möjligt?

De främsta fynden inom neuroestetiken har kommit från olika typer av forskning. Som inom många områden så observerade experterna resultaten från studier med kognitiva processer samt personer med hjärnskador.

Det har även tagits neurobilder på försökspersoner samtidigt som en annan person gör ett positivt eller negativt uttalande om konstverk, och även då man har betraktat andra delar inom konsten, såsom dans, musik, målningar, etc.

Dessa studier inom neuroestetik använder funktionella magnetiska resonansbilder. Detta låter oss samla in information om de områden som aktiveras under en uppgift, och vilken intensitet som används.

Detta är även studier som använder fysiologiska tekniker, som exempelvis elektroencefalogram.

Relationen mellan neurologi och konst

En studie som utfördes 2007 av ett forskarlag försökte svara på frågan huruvida skönhet är helt subjektiv eller inte.

För att göra detta så visade de upp bilder på klassiska skulpturer och renässanskonst för försökspersonerna samtidigt som de befann sig i en magnetisk resonansmaskin.

De visade dem först de ursprungliga bilderna och därefter samma skulpturer med modifierade proportioner.

Efter att ha sett dem så fick försökspersonerna säga om de tyckte om dem eller inte, och även säga något rörande dess proportioner.

Dessa forskare kom fram till att insulan aktiverades då de fick se de ursprungliga skulpturerna. Denna region har att göra med abstrakt tänkande, beslutstagande och uppfattning.

Då de sade att de tyckte att skulpturerna var vackra, så gav amygdalan i den högra delen av hjärnan ifrån sig ett svar. Denna del av hjärnan är viktig för att hantera känslor, speciellt belåtenhet och rädsla.

Enligt en annan studie så hanteras uppfattningen av skönhet och fulhet inom samma områden (orbifrontal cortex) och skiljde sig bara när det gällde aktiveringens intensitet.

Amygdalan i hjärnan.

Det är inte allt som har att göra med hjärnan

Trots detta så har inte allt att göra med hjärnan. När det gäller hur man ser på vissa artistiska verk så har kulturen en stor påverkan.

Det är därför viktigt att man tänker på det sociala och kulturella sammanhanget då man drar slutsatser om vad man anser vara vackert.

Det kan finnas många kulturella avgörande faktorer inom neurologin och konsten, men det intressanta är att två olika verk kan ge upphov till samma effekt i hjärna hos olika personer.

  • Andreu Sánchez, C. (2009). Neuroestética: cómo el cerebro humano construye la belleza. Universidad Autónoma de Barcelona.
  • Zaidel, D.W. (2015). Neuroesthetics is not just about art. Frontiers in Human Neuroscience, 9(80), 1-2.