Efter Freud: psykoanalysskolor och författare
Vilka psykoanalysskolor och författare kom efter Freud? Från ett magiskt-religiöst perspektiv hela vägen till Freuds soffa har det alltid funnits aktivt lyssnande och omtanke för någon med skadat mentalt tillstånd. Vi hade Padre Jofré och hans klinik för psykiskt sjuka, och i den arabiska världen uppmuntrades man att lyssna på den psykiskt sjuka, inte som om personen var galen, utan som om denne var en budbärare från Gud.
Människor försöker alltid utöva psykologi, för det är som Skinner sade: sanningen är att politik inte kommer rädda oss. Endast genom att lära oss mer om oss själva kommer vi ha någon chans att kunna göra det. Vi har utvecklats som en art nästan enbart genom att försöka och misslyckas, och sedan lära oss av våra misstag. Vi har inte gjort någon större ansträngning för att rensa ut alla saker som människor trodde var sanna i det förflutna, men som inte var det.
Det är därför som vi ska analysera vad vissa människor anser vara en av de första formella förhållningssätten till psykologi. Människor attackerar det ofta och ser ner på det, men det här förhållningssättet och dess intresse för att analysera specifika kliniska fall sådde frön för denna fascinerande vetenskap att blomstra.
Början av psykoanalysen – Sigmund Freud
Åsikterna om Freud skiljer sig starkt. Numera säger många människor att han inte gjorde annat än att spekulera. De säger att han var långt från det sanna ljuset hos den vetenskapliga metoden. Men andra såg honom som en visionär som tänkte ut hur man ser på människor och deras problem ur en revolutionär synvinkel.
Freud var den första personen som tog en seriös ställning till mänsklig subjektivitet, vilket var revolutionerande. Vad som skiljer oss från varandra, varför vi beter oss på ett sätt och inte ett annat. Samtidigt försökte han räkna ut grundorsaken och bränslet för neuros.
Han gav förklaringar som Oidipuskomplexet, rädsla för kastrering och att roten till alla psykologiska problem orsakades av felplacerad sexuell libido. Dessa är nu helt uteslutna från seriösa, vetenskapliga studier av psykologisk teori. Det beror på att de flesta av dessa förklaringar pratar mer om de störningar som har sitt ursprung i barndomen än om observationer av en vuxen patient.
Men vi måste vara tacksamma för hans extremt detaljerade beskrivningar av kliniska fall. Och även för hans identifiering av vissa omedvetna fenomen, som suggestion, lagen om attraktion, resistans samt överföring och motöverföring. Alla dessa är nu mycket väl utvecklade inom terapin.
Efter Freud: Adler, Carl Jung, neofreudianer och egopsykologi
Adler
Adler var en av de första människorna som kom efter Freud som var oense med honom. Detta beror på att han trodde mer på en slutteori om beteende än en kausal teori. Sanningen är att många av våra beteenden motiveras av ett slutmål. Men det finns också många beteenden där så inte är fallet. Tänk bara på en pojke vars föräldrar ber honom att städa sitt rum. Slutmålet är det rena rummet, men orsaken är att hans mor sa till honom.
Utöver det trodde Adler på egots styrka, men Freud trodde att vårt ego var “naturligt” svagt. Han talade om en individuell livsstil baserad på tidiga familjeförhållanden, familjevärderingar och familjekonstellationer. Adler talar inte om individuell utveckling som ett svar på sexuell libido. Istället talar han om en önskan att kunna övervinna vår kroppsliga underlägsenhet.
Jung
Jung kom också efter Freud och var också oenig med Freud. Specifikt om hans begrepp om det undermedvetna. Jung trodde att saker gick bortom individen. Hans idé innebar en mycket bredare syn när det gällde att förstå processen för individualisering. Han pratar om olika kollektiva arketyper och psykologiska typer. Han är en fascinerande och värdig författare att läsa.
“Ensamhet kommer inte från att inte ha några människor runt sig, utan från att inte kunna kommunicera de saker som verkar vara viktiga för en själv, eller från att ha vissa åsikter som andra finner oacceptabla.”
-Carl Jung-
Neofreudianerna
Efter Freud kom många av Freuds anhängare som identifierade sig med en del av hans arv. De tonade dock ner betydelsen av sexualitet vid utvecklingen av en neuros. Några av dem förkastade även vikten av den undermedvetna rollen. Istället har de lagt vikt vid kulturella och sociala rikedomar och mellanmänskliga relationer. Eller så har de uppmärksammat de aktuella patienternas erfarenheter och omedelbara omständigheter. Exempel på några av dessa neofreudianer är Erich Fromm, Karen Horney och Harry S. Sullivan.
Egopsykologi efter Freud
När det gäller egopsykologi utvecklades en annan gren av psykoanalysen efter Freud. Här ingår hans dotter Anna Freud. Andra viktiga personer är Melanie Klein, Erik Erikson och John Bowlby. Denna grupp lägger särskild vikt vid egot. De fokuserar särskilt på mellanmänskliga relationer som den aspekt som leder till att vi skapar ett ego.
Vi vill belysa ett par författare. Först har vi Melanie Klein, som utvecklade en teori om lek. Och så har vi Winnicott, vars teori om övergångsobjekt har blivit allmänt studerad och validerad.
Anna Freud sticker ut i den psykoanalytiska strömningen för hennes berömda försvarsmekanismer. Dessa är: repression, regression, reaktionsbildning, ogörelse, introjektion, projektion, isolering, vändning mot sig själv och transformation till en motsats, eller sublimering.
“Kreativa sinnen har alltid varit kända för att överleva alla former av dålig träning.”
-Anna Freud-
Erik Erikson vann också mycket berömmelse och prestige när han beskrev egots stadier. Denna teori är allmänt accepterad för sin kliniska användbarhet. I Eriksons ramverk har människor åtta stadier och deras motsatser. Dessa stadier är: förtroende/misstro, frihet/skam, initiativ/skuld, produktivitet/underlägsenhet, identitet/förvirring om roll, intimitet/isolering, kreativitet/stagnation, självintegritet/desperation.
För att sammanfatta denna punkt avslutar vi med John Bowlby. Hans teori om anknytning var enormt inflytelserik. Det är en allmänt accepterad teori som används som referenspunkt för att förstå hur barn anknyter till sina förebilder. Denna teori förklarar också hur dessa viktiga relationer och den dynamik de skapar ligger till grund för resten av våra relationer när vi växer upp.
Andra författare och psykoanalytiska utvecklingar efter Freud
Det skulle vara omöjligt att beskriva den mängd psykoanalytiska skolor som har kommit till över tid. Men det är definitivt värt att nämna några av de viktigaste och mest inflytelserika:
- Psykodynamisk psykoterapi, som begränsar varaktigheten av terapin. Denna centrerar kring ett specifikt problem, och terapeuten tar en mer aktiv och direkt roll. De mest kända utövarna är Sandor Ferenczi och Otto Rank.
- Alexander och hans teori om konfliktspecifika psykosomatiska sjukdomar. Denna har haft stor framgång i modern terapi.
- Ackerman och hans studie av familjeförhållanden mellan neurotiska och psykotiska störningar.
- Jacob Moreno och hans skapande av psykodrama.
- Lacan med sin återkomst till Freuds hypotes, och införande av idéer från Saussure och Levis-Strauss.
Vi kan välja att acceptera Freuds tankar eller inte. Det vi inte kan förneka är att hans tänkande startade en revolution i det sätt vi förstod våra handlingar och motivationen bakom dem. Det innebar också en väckarklocka och öppnade vägen för en idé som vi alla har i åtanke nuförtiden. Vi har minnen från vårt avlägsna förflutna, medvetna såväl som omedvetna, som betingar våra nuvarande beteenden.