Försiktighetsprincipen: vad handlar den om?

Det huvudsakliga syftet med försiktighetsprincipen är att garantera det slutliga resultatet av rätt process. Läs vidare för att lära dig mer!

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Patricia Grande Yeves

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Försiktighetsprincipen är en del av den juridiska processen, och den har ett väldigt specifikt syfte: att göra själva processen mer effektiv. Mer specifikt ger den högre giltighet till en fälld dom.

Det huvudsakliga målet är att garantera resultatet av processen med hjälp av olika åtgärder samt att undvika möjliga problem som kan uppstå.

“Försiktighet” innebär i detta sammanhang att man förebygger att något ska hända eller att man förutser eventuella hinder.

Juridiskt är försiktighetsprincipen alltså i grund och botten en garanti. Den försäkrar folket om att den fällda domen kommer efterlevas.

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen finns inte uttryckligen med i särskilt många lagar eller policyer.

Trots vår acceptans av den i internationella överenskommelser och liknande har man inte gjort mycket för att implementera den juridiskt i vissa länder. Det finns dock undantag.

Till exempel använder EU försiktighetsprincipen i sina miljölagar, som säger att man företrädesvis ska förebygga miljöförstöring.

Varje person har den grundläggande rättigheten att få juridisk rådgivning och att representera sig själv i rätten. Man ska framförallt vara jämställd med den andra parten så att ingen saknar försvar.

Juridiska baser

Försiktighetsprincipen har två juridiska baser som ger mening till dess existens. Dess latinska grunder är periculum in mora och fumus boni iuris:

• Periculum in mora kan översättas till juridisk skada och orsakas av den juridiska processen långa varaktighet. Den refererar till faran som kan uppstå ur det faktum att det tar lång tid att lösa en juridisk konflikt. En person under bevakning kan t.ex. försöka fly, gömma sig eller mixtra med bevis. Därför är det viktigt att agera snabbt och effektivt innan, under och efter rättegången.
• Fumus boni iuris innebär att det finns en sannolikhet för ett brott. Det innebär att det finns tillräckliga bevis för att åtala någon för brottet; den påstådda brottslingen. Man bör alltid tolka dessa grunder utifrån proportionaliteten hos anklagelserna som fortfarande saknar lösning. Detta eftersom en oproportionerlig eller oresonlig åtgärd kan bryta mot individens rättigheter, vilket gör försiktighetsprincipen kontraproduktiv.

Huvudsakliga kännetecken hos försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen har följande kännetecken:

• Instrumentalitet: den rättfärdigar endast i relation till den huvudsakliga processen från vilken den garanterar sitt resultat.
• Provisorisk: försiktighetsprincipen ska inte vara slutgiltig. Istället försvinner den när den inte längre är nödvändig för processen.
• Tillfällighet: dess varaktighet kommer med ett utgångsdatum. Givetvis kan det finnas undantag om det påverkar grundläggande rättigheter.
• Variabilitet: försiktigheten kan enkelt modifieras när situationen som ledde till dess implementering förändras.
• Jurisdiktion: försiktighetsprincipen kan endast användas av domstolen. Endast en domare kan alltså besluta sig för att använda den, för många försiktighetsprinciper påverkar grundläggande rättigheter.

Försiktighetsåtgärder

De två olika försiktighetsåtgärderna är försiktighetsprincipen och försiktighetsmetoden. De kan delas upp i tvingande och förbjudande.

Tvingande

En försiktighetsprincip är en som säkerställer effektiviteten i den juridiska processen. Den gäller personen eller personerna som utreds för brott.

Låt oss mer specifikt nämna häktning som den primära försiktighetsprincipen. En person berövas på sin frihet i syfte att denne ska vara tillgänglig till den juridiska auktoriteten.

En försiktighetsprincip kan därför utvecklas under det juridiska förloppet. En försiktighetsåtgärd kan även delas i personlig och proprietär beroende på om rättstvisten handlar om en person eller tillgång.

Domstolstjänstemän försöker försäkra att personen eller tillgången ifråga finns där när domaren fäller den slutliga domen. En personlig försiktighetsprincip vill försäkra att brottslingen finns där för att uppfylla domen.

Den proprietära används för tillgångar som kan bli relevanta under rättsprocessen; beslagtagande och borgen är exempel på detta.

Det är värt att peka ut häktning och övervakning som de två viktigaste personliga försiktighetsåtgärderna.

En förebyggande princip vill avslutningsvis undvika ett brott eller upprepandet av ett brott. Dess syfte är att försäkra social kontroll och säkerhet. Dessa är ganska populära nuförtiden.

Förbjudande

I kontrast påverkar och begränsar en förbjudande försiktighetsprincip vissa rättigheter. I vissa fall är dessa en del av försiktighetsåtgärderna. Detta eftersom de skapar ett alternativ till häktning innan rättegång.

De skyddar även offren under rättsförfarandet.