José de Espronceda: biografi om en romantisk poet

José de Espronceda är en av de stora spanska författarna från romantiken. Läs allt om hans liv och verk här!

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Leah Padalino

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Många känner till José de Espronceda och hans poesi. Hans dikter består av kontraster, beskrivningar och en uppsjö av adjektiv. Espronceda inspirerades av historiska figurer och legendariska berättelser.

Han var en rebellisk och desperat romantiker som även deltog i politiken. Han arbetade med flera genrer. Till exempel skrev han en roman vid namn Sancho Saldaña såväl som pjäser och diverse nyhetsartiklar. Men han är förmodligen mest känd för sin poesi.

I denna artikel vill vi bjuda in dig att upptäcka José de Espronceda – både hans liv och hans verk. Om du lärde dig om “Sången om piraten” i skolan så kanske du inte tänkte så mycket på den. Men nu när du är lite äldre kanske vissa frågor uppstått: varför är protagonisten pirat? Kan en pirat vara en romantisk hjälte?

Titlarna på dikterna har i denna artikel översatts till svenska.

José de Espronceda: hans liv

José de Espronceda föddes i Almendrajelo, Spanien, år 1808. Politik och litteratur präglade hans liv, och i sin ungdom försökte han hämnas Rafael de Riegos död. Han grundade även en hemlig revolutionsgrupp, vilket ledde till att han blev inspärrad i ett kloster. Vid den tidpunkten började han komponera “Pelayo” – en episk dikt om den muslimska erövringen av Spanien.

Kontrasten mellan hans idéer och verkligheten i landet ledde till att han sattes i exil. Först flyttade han till Gibraltar, sedan till Lissabon och till slut till London. Han fängslades många gånger på grund av sin ideologi. Efter ett besök i Paris återvända han dock till Spanien.

Lord Byron hämtade tydlig inspiration från José de Espronceda. Båda citerade Platon och Horace, förklarade källorna i sina dikter och inspirerades av Aristoteles. Den litterära kritikern Esteban Pujals hängav sig till att studera relationen i sitt verk Espronceda and Lord Byron (1951). I den påpekade han även att även om Byron står ut inom episka och narrativa aspekter, är Espronceda överlägsen som lyrisk poet.

Utöver sin litterära karriär var han även väldigt involverad i politik. Som ett resultat av detta var han parlamentariker för det Progressiva partiet under sin sista månad i livet. Han dog dock i förtid vid 34 års ålder av difteri. Vid hans död hade han nått stor framgång och erkännande som poet. Därför närvarade många vid hans begravning.

Klassificering av hans dikter

• Politiska, patriotiska och libertarianska dikter: i sin dikt “Till faderlandet” attackerar han despotism och Spaniens styrande. I samma kategori finner vi även sonetten “Till Torrijos och hans följeslagares död”.
• Dikter om hotfullheten romantikerna hade mot sociala konventioner och deras aspiration till absolut frihet: i denna kategori står många dikter ut, som “Under dödsdomen”, “Sången om piraten” och “Bödeln”. Dikterna handlar om utstötta figurer. “Kosackens sång” har en social och humanitär dimension.
• Filosofiska dikter: i denna grupp kan vi hitta “Till Jarifa i en orgie”, “Till en stjärna” och “Ode till solen”.

Å andra sidan kan vi även lista hans övergångsdikter. Med andra ord dikter i vilka Espronceda imiterar sina förebilder.

Esproncedas “Sånger”

Om vi bortser från “Djävulsvärlden” så är “Sångerna” hans mest originella verk. Det finns totalt sex sånger, och varje introducerar en ny utstött figur. Den första sången hittas i romanen Sancho Saldaña och kallas för “Fången”. Även om det inte är den mest innovativa, handlar den om problem såsom uppror och underkastelse.

“Sången om piraten” är den mest berömda av hans sånger. I den får vi äntligen se upphöjningen av den romantiske hjälten. Protagonisten är en pirat vars enda mål är att leva i frihet, utan att underkasta sig någon. Han är inte nöjd med världens värderingar och ger sig därför ut på havet – den mest absoluta frihet som finns.

Det är därför många ser på den som den första romantiska, spanska dieten. Vidare använder Espronceda dessa protagonister för att projicera sina värderingar. Likt en pirat älskade han rättvisa och frihet över allt annat. I “Bödeln” förkastar han orättvisa och överdriven bestraffning i rättsväsendet. Han ber om bestraffningar som passar brottet.

Hans hjältar är symboliska projektioner av poetens egna jag. De representerar symboler av individuellt uppror mot en välbärgad borgarklass som saknar känslighet. Det är därför han väljer utstötta, såsom tiggaren och piraten, som lever utanför de etablerade normerna. De förkastar saker som de inte gillar med världen de lever i. Espronceda reste sin flagga tillsammans med hjältarna som representerar frihet.

Långa dikter av José de Espronceda

Studenten i Salamanca

Studenten i Salamanca (1840) är en lång narrativ dikt som handlar om besattheten hos en karaktär, Don Felix, av att uppvakta en dam. Den utgörs av fyra delar: presentationen av hjälten, porträtteringen av offret, fröken Elvira, hämnd och hämnarens död, och avslutningsvis en nattlig tur genom staden Salamanca.

Detta verk betonar vissa av de huvudsakliga dragen hos romantik, såsom upphöjningen av jaget, kärleken för kontraster, absolut frihet, etc.

I dikten förälskar sig kvinnokarlen Don Felix i Doña Elvira. Men han glömmer henne nästa dag, vilket lämnar henne med en djup smärta som leder till hennes död. Don Diego, Elviras bror, försöker hämnas sin systers död. Från och med det ögonblicket tar magi över historien. Övernaturliga händelser sker under hela natten och mystiken tar kontroll över verserna.

Djävulsvärlden

“Djävulsvärlden” är ett verk som José de Espronceda påbörjade 1839, men som han inte hann färdigställa innan sin död. Det är en av hans mest intressanta och ambitiösa dikter, och representerar hans pessimism under de sista å¨ren.

Den fördömer de konservativa och utforskar frågor som frihet, Guds existens, etc. För Espronceda fanns det ondska bakom varje hörn, även i människors hjärtan. Hyckleri och okunnighet om andras smärta har korrumperat samhället. I denna värld verkar friheten icke-existerande, och det finns inget rum för renhet eller oskuldsfullhet.

“Djävulsvärlden” är en dikt om uppror mot den etablerade ordningen, mot lagarna som styr världen. I sina verser lyckades Espronceda uttrycka önskan om individuell frihet.