Kärlekens envishet: När det inte fungerar att forcera

Jag tycker inte om att inte försöka och att ge upp vid första tecken på förändring. Jag vägrar att acceptera saker som de är redan från början. Även om det kan vara svårt, kommer jag att använda all min ansträngning för att se till att allt fungerar. Kanske jag har fel. Kanske jag är förvirrad och det som jag anser vara ett försök att få allt att fungera bara är kärlekens envishet.

Kärlek innebär ansträngning och självuppoffring. Hur många gånger har vi inte hört detta? Ord som verkar vara banala, men som finns ingraverade i våra sinnen. Helt plötsligt kämpar vi för en omöjlighet. Detta är vad vi har fått lära oss, att kämpa, att strida, och att inte stå där med våra armar korsade. På detta sätt kommer den andra personen att få en idé av hur kära vi är.

Vi ser inte klart eftersom vi är rädda för att må dåligt över att inte ha försökt. Men all kärlekens envishet slutar i ett stort misslyckande.

Kärlekens envishet orsakar stora misslyckanden

Det finns många par som inte vet varför det kommer en dag när de vaknar upp och känner sig annorlunda. De där fjärilarna i deras magar är nu döda. Den nödvändiga tiden har löpt ut, för idealiseringarna har brutits ner och deras förhoppningar har blivit svagare. Vi ser nu verkligheten och vad vi känner är besvikelse.

Vissa personer inser inte detta förrän det har gått många år. När de har en familj med barn. En enad grupp…lycklig? Fram tills nu verkade allt vara så, men allt visar att detta inte är fallet. Olikheterna har plötsligt vänt på saker. Ni är inte likadana, men detta behöver inte vara negativt. Du har väl hört det där talesättet att “olikheter attraherar varandra”?

Ett ordspråk som leder oss till en katastrof, att tro på lögner som inte är sanna. Skillnaderna och att vara för olika för oss inte närmare samman, utan separerar oss. Genom att leva tillsammans, de dåliga erfarenheterna, de stressiga situationerna, allt detta förvirrar oss och ibland verkar det bli enklare, tills vi kommer till det där ögonblicket igen när det verkar outhärdligt.

Men ibland kan det förflutna vara en tillräckligt stor anledning till att inte ge upp än. “Vi gick inte igenom för många bra och dåliga tider för att bara kasta in handduken nu”. Vi håller fast vid det för att inte förlora det som vi har vunnit. För att inte känna oss som misslyckanden och för att visa att vi älskar vår partner, att vi vill att allt ska röra sig framåt.

Vi vägrar acceptera att relationen har löpt ut. Men att stärka den och försöka hålla den vid liv, oavsett hur, gör inget annat än att underminera den ytterligare.

De yngsta i familjen kommer att uppleva obehagliga upplevelser. Gräl och många andra obekvämheter som är frukten av denna envishet som inte är något annat än en hemsk rädsla för att acceptera slutet på relationen. Det är över och du förnekar detta. Men bitarna passar inte längre och rädslan för vad som är utanför den cirkel du levt inom så många år paralyserar dig och håller dig fast.

Att inte kämpa är detsamma som att inte vilja

Vi har fel om vi tänker att man genom att ge upp kampen och acceptera situationen som den är även menar att den andra personen inte betyder något för oss längre. Det är raka motsatsen. Det är ett bevis på mognad, av att veta hur man accepterar när slutet har kommit.

Du är nu medveten om att bitarna inte passar samman och att de inte har gjort detta sedan en tid tillbaka, eller att de aldrig gjorde det. Dina goda intentioner från början maskerade en situation som, över tid, visade sig som den verkligen var. Ni är inte kompatibla och inget händer.

Du kan dränka dig själv i en tråkig relation, där du även skadar någon annan utan att du menar det, för den omständighet som du befinner dig i är obekväm för er båda. Du kommer inte att uppnå den där lyckan du vill ha och lite i taget kommer du att känna dig bittrare.

Vad händer med ett pussel när den där biten inte passar? Oavsett hur mycket vi forcerar den så kommer vi bara att lyckas böja den, trycka den och få den att se konstig ut. Detta är vad som kommer att hända med din partner. Oron, trycket och obehaget kommer att bli den nya beskrivning som passar er relation bäst.

Inom kärlekens envishet kommer det alltid att finnas någon som blir sårad. Bristen på acceptans kommer att leda till en verklighet av smärtsamt misslyckande.

Var inte rädd för att inget går som det ska. Saker blir inte alltid som man vill och saker kan ändras när du minst anar det. Sådant är livet och det är så relationerna fungerar också. Oberäkneliga, föränderliga, men vi kan lära oss mycket från dem. Lämna därför kärlekens envishet åt sidan och acceptera att allt inte kommer att gå som du vill. Men framförallt, tro aldrig att detta innebär att du inte brydde dig om personen.