Kvinnor: Länge leve antiprinsessor!

Nadia Fink är en författare som fick idén att skriva berättelser om kvinnor som bryter stereotypen när det gäller sagor. Det är berättelser som är gjorda för barn och som försöker undanröja sexistiska idéer om prinsessor och barbiedockor. I den här artikeln tar vi en titt på deras motsats: antiprinsessor.

Trots att vi lever på 2000-talet är den kvinnliga stereotypen fortfarande mycket stark. En orsak till detta är att barnböcker ofta främjar prinsessan som den idealiska kvinnan.

TV-spel och stereotyper från Hollywoodfilmer förmedlar en bild som tränger starkt in i medvetandet hos barnen. Barndomen kommer därför att bygga på en föråldrad tidsmodell.

Sagornas kvinnor

De traditionella sagorna är mycket lika varandra när det kommer till struktur. De är alla stora kärlekshistorier där en kvinna blir orättvist behandlad, och till slut räddad av en prins.

Denna typ av resolutioner återges om och om igen och anpassas till olika filmer och serier. Så vad är felet med dessa historier ifall de i slutändan handlar om lycka och kärlek? Är det inte bra att prinsen räddar prinsessan?

Det mest problematiska med dessa historier är att de vänder snett på våra värderingar. Begreppet skönhet blir exempelvis arbiträrt. Prinsessan är alltid vacker. Det finns inga fula prinsessor. De fula är de som motverkar henne på grund av avundsjuka.

Detta insinuerar även att den största triumfen för en kvinna är att hitta sin prins. Detta sänder ett felaktigt budskap om kärlek.

Inom riktig kärlek börjar historien där sagan slutar. Man lever inte lycklig för alltid, utan det förekommer hinder som man som par måste övervinna. Och det finns inte någon prins, utan en man av kött och blod som inte alltid lever upp till de idealiserade förväntningar som kvinnan har.

Denna typ av falska utsvävningar orsakar frustration och olycka. Även om det kan vara svårt att tro det så är det många som lider av att inte hitta den där idealkvinnan, idealmannen eller den där perfekta kärleken och har svårt att acceptera sin situation.

Antiprinsessor

De två antiprinsessorna som Nadia Fink förde in i sin samling var Frida Kahlo och Violeta Parra, två kvinnor som inte väntade på att deras prins skulle rädda dem, utan räddade sig själva.

Frida Kahlo var inte den där blonda skönheten som hittade en fantastisk prins. Det var en kvinna märkt av sjukdom sedan hon var väldigt ung, som levde ett passionerat liv med en man som ej heller verkade vara en Ken-docka. Det intressanta med denna historia var att Frida omformade sin historia till bilder.

Violeta Parra, en stor chilensk musiker, fann inte sin idealpartner. De levde inte lyckliga för evigt utan separerade. Hennes första barn som hon hade med en andra man dog efter två år.

Hennes berömda sång “Jag vill tacka livet” skrevs under en tid då hon försökte begå självmord. Det var inte precis en Disneysaga.

Det finns många antiprinsessor av kött och blod som gör stora avtryck på världen eftersom de inte beter sig som en stereotyp. Kvinnor med starka personligheter som lyckas övervinna sina motgångar för att vara fria. Därför kan vi utan tvekan säga: Länge leve antiprinsessor!

Bilder av Benjamin Lacombe.