5 lärdomar från Djungelboken
Den nya versionen av Disneys Djungelboken har förtrollat både barn och vuxna. Det är en välkänd berättelse som verkar spänna över generationer och aldrig tycks misslyckas, oavsett om musiken och karaktärerna förändras. Men varför gillar vi denna berättelse så mycket? Varför är den spännande och inspirerande för personer i alla åldrar?
Svaret ligger i dess härliga och tidlösa budskap: det är en berättelse om att respektera miljön och allt som lever i den, pepprat med äventyr, vänskap och kämpaglöd, som barn gillar så mycket.
Det är en fantastisk historia som drar paralleller till verkligheten. Mowglis berättelse påminner oss om sanna motparter, såsom berättelsen om det vilda barnet l’Aveyron eller den passionerade historien om Rodríguez Pantoja – barnet som växte upp med vargar i Sierra Morena, Córdoba. Sådana berättelser har filmatiserats.
Om vi går tillbaka till Djungelboken så finns det något som skulle få dig att njuta av den ännu mer om du såg den igen: att se den med barn och njuta av hur karaktärernas äventyr, och därför deras lärdomar, har blivit klassiska berättelser. Låt oss ta en titt på några av dem:
1. Djungelboken visar att vi är en liten del av planeten
Djungelboken förklarar hur människor bara är en art av många som bebor Jorden, och att vi bör respektera både miljön och resten av arterna som befolkar den. Varje art fyller sin egen funktion i livets cirkel. Varje art är skicklig på vissa saker och inkapabel att göra andra.
Som barn tror vi på detta, men som vuxna inser vi att varken miljön eller djuren respekteras. Istället utnyttjas och felbehandlas de ofta. Det är så det är för personer som gömmer dolda ambitioner och deltar i maktkamper där miljön offras.
“Ingen i djungelfolket gillar att bli störd, och alla är väldigt redo att fly från en inkräktare. Därför blev även Mowgli lärd Främlingens jaktrop, vilket måste upprepas högt tills det besvaras när en ur djungelfolket jagar utanför sina egna marker. Det betyder, översatt, ‘ge mig tillåtelse att jaga här, för jag är hungrig.’ Och svaret är ‘så jaga efter mat, men inte efter njutning.'”
-Djungelboken-
Människor kan dra nytta av sin rationella sida – en nyckelskillnad mellan oss och andra arter. Dessvärre tenderar denna kapacitet för resonlighet att värdera personliga motiv framför saker som skulle gagna hela vår art och dem omkring oss. Vi glömmer att vi inte äger naturen som omger oss; vi är bara gäster.
2. Familjen är mer än blod
Lille Mowgli anlände i djungeln skyddad av pantern Bagheera och adopterades av vargen Raksha, som uppfostrade honom som en medlem i flocken. Djuren i djungeln visste att han var människa och att detta inte nödvändigtvis var deras jobb. Men de gjorde det ändå.
“Oavsett var du är eller vad de kallar dig, kommer du alltid vara min son.”
-Raksha, Djungelboken-
Mowgli tror att detta är hans mor, den som slickade hans sår, som tog hand om honom, som visade honom hur man gör saker, som vägledde honom mot säkra stigar så att inget skulle såra honom. Utan att tillhöra samma blodslinje eller ens art, är Raksha en mor som perfekt exemplifierar hur alla behöver en lycklig uppväxt, full av kärlek, ömhet och utbildning. Resten av variablerna är sekundära.
3. Naturen är där ute, så njut av den och var lycklig
Om det finns något vi bör uppskatta så är det skönheten och resurserna vi får från naturen. Det är en luxuös källa för liv, hälsa och lycka som ger oss lugn och fridfullhet. Den hjälper oss att forma våra idéer och fånga de viktigaste stunderna i våra liv.
Som barn njuter vi av den till fullo utan att titta på klockan, och vi blir exalterade när vi kan njuta av längre dagar med mer ljus.
Filmens budskap angående naturen är densamma som vi mottagit kontinuerligt: “du måste söka efter den, följa den och skjuta dina problem åt sidan.” Njut av dess ljus och dess ljud, för du lever bara en gång, och om du gör det omgärdad av naturen kommer ditt liv vara mer komplett och lyckligt.
4. Djungelboken lär oss att förbittring förstör livet
Karaktären Shere Khan är en tiger som efter en dålig upplevelse med människor – specifikt med Mowglis far – tror att alla människor är hans fiender. Han varnar resten av djuren att de bör hata Mowgli eftersom “människovalpen” kommer växa upp och sluta vara ett barn, och när han gör det kommer han bli lika hänsynslös som resten av människorna.
“Akela: Mowgli är en medlem av vår flock!
Shere Khan: Mowgli… de har gett den ett namn! När började vi adoptera människan i denna djungel?
Akela: Han är bara en valp.
Shere Khan: [visar sina ärr] Påminner mitt ansikte dig inte om vad en vuxen människa kan göra?”
-Djungelboken-
Shere Khan kan inte förstå att ett fåtal människor sårade honom vid ett tillfälle, men att det inte betyder att resten kommer agera på samma sätt. Men hans förbittring är så stark att tigerns huvudsakliga mål är att döda människovalpen, oavsett vem som blir upprörd över det. Barn måste förstå att förbittring är en alltför tung börda att bära.
5. Var en trogen och ärlig vän till slutet
Det finns inget bättre än att ha vänner, och om du kan njuta av deras sällskap i en omgivning lika autentisk som djungeln, eller åtminstone någonstans i naturen, kommer banden vara så mycket starkare. När vi var barn så visste vi det. Mowgli träffar olika djur från olika arter i filmen, men björnen Baloo och pantern Bagheera är hans trogna vänner.
“Bagheera: Lyssnade du på något Akela lärde dig? Det finns ingen plats i djungeln för dessa trick. Om du vill göra detta så gör du det i människobyn.
Mowgli: Men jag hjälper Baloo göra sig redo för att gå i ide.
Bagheera: Björnar går inte i ide i djungeln. Vad lär du honom?
Baloo: Inte helt i ide, men jag tar många tupplurar.”
-Djungelboken-
De garanterar varandras säkerhet, tar hand om varandra och förblir enade så att Shere Khan inte dödar Mowgli. Alla utmanar varandras förmågor och riskerar sina liv för varandra om och om igen. Men viktigast av allt är att de inte förråder varandra.
Mowgli vet att hans kunskap som människa kan användas både för att förbättra och förgöra ett helt ekosystem, och han är inte beredd att förstöra miljön som han och alla hans vänner lever i. Alla kan ta beslutet att göra det rätta.
