Du älskar med hela ditt väsen, så kräv detsamma tillbaka

Om du älskar med hela ditt väsen, om du ger ditt allt för ett förhållande, förtjänar du inte att älskas halvvägs eller deltid tillbaka. Du förtjänar att älskas från en komplett och fullt utvecklad plats. Inte från en trasig plats full av sprickor som bara väntar på att kollapsa, utan chans till förändring.

Det finns personer som aldrig förändras. De debatterar mellan att vara fria eller att stanna i ett förhållande som inte ger dem friden de förtjänar på grund av rädsla för att vara ensamma. De tror att det är bättre att vara i “dåligt sällskap” än att vara ensamma.

För dem är motsatsen ett stort misstag, och nu har de inte längre chansen att lära sig att älska sig själva.

Så vi säljer oss själva till första bästa, vilket minskar vår kärleks värde. På något sätt kommer vi lämna den ute i kylan, utan omvårdnad eller skydd. Budskapet vi skickar till oss själva är: “ta hand om dig själv, min kära, för jag kommer inte längre göra det. Jag väntar på någon från utsidan som kan ta hand om dig, för jag är inte villig att göra det”.

Att älska sig själv är att acceptera risken att vara ensam

När detta är vår inre dialog vandrar vi på farlig mark. Först respekterar vi inte oss själva tillräckligt för att komma bort från det som inte gör oss lyckliga. Om vi sedan alltid är beroende av andra för att må bra… hur kan vi då må bra när den andra personen inte är i närheten?

Det är här det masochistiska beteendet börjar. Gör vad du vill med mig, behandla mig som du vill, för oavsett hur ont det gör (och det kommer göra ont), kommer jag “kämpa” för oss. När det i själva verket inte finns något “oss”, utan bara “du”. Vi glömmer helt bort oss själva som person.

Allt handlar om att inte förlora den andra personen. Du tror att du älskar med hela ditt väsen och gör vad som helst för att den andra personen inte ska gå. Du kommer ta skulden för dennes attityder, ta skulden för allt som går fel i relationen. På så sätt kan du garantera att hjärtat inte måste navigera genom stormen ensamt. Det förblir ständigt instängt i en flaska, där det är skyddat och inte riskerar att leva.

Du älskar med hela ditt väsen, och det kräver mod och ansvar

“Risker” som kommer ta mer plats och producera mer rädsla i vårt sinne ju längre vi skjuter upp att ta dem. Rädsla för att vara ensamma kommer leda till att vi begår de värsta brotten mot våra hjärtan. Vi krossar dem, lämnar dem i händerna hos främlingar som kommer älska oss deltid och med sina rester.

Vårt hjärta är som en nyfödd bebis. Det vill bara vara med sin mor, bli omhändertaget och få näring av henne. Vårt hjärta älskar oss först, och när det mognat kan det bli kapabelt att dela denna kärlek med en annan person. Men under tiden bör vi ta hand om, älska och garantera det en säker plats där det kan växa och lära sig.

När du älskar med hela ditt väsen så älskar du med ansvaret detta medför. Du är modig, för att älska någon är inte ett säkert kort. Ofta älskar vi någon utan garanti att det kommer bli bra. Vi tar en risk; vi vet att risken existerar.

Fyll din tomhet; vänta inte på att den ska fyllas åt dig

Men det är bättre att ta risken med ett hjärta som är väl omhändertaget och skyddat, än med ett hjärta som är slitet och fullt med hål. Hål som vi vill fylla med den andra personen… och det är här undergången börjar. När hjärtat inte kan överleva är det inte på grund av den andra personen.

Att dela vårt liv med någon vi älskar är fantastiskt. Men vi måste lära oss att ta hand om oss själva först, vårt innersta jag, innan vi placerar vår oerfarna och svaga kärlek i någon annans händer. Det är det första steget vi alla bör ta innan vi kan ha hälsosam kärlek för någon annan.