Ångesten som orsakas av tidens gång

Tidens gång kommer med vägskäl med paradoxer. Å ena sidan är det fortfarande bara något som människan har uppfunnit. Det kan mycket väl vara så att det är en av våra mest användbara uppfinningar, men det är även en uppfinning som har förslavat oss. Och när vi vill att den ska gå väldigt snabbt går den väldigt långsamt. Å andra sidan går den väldigt snabbt när vi har kul. Sekunderna går väldigt sakta när vi sitter i väntrummet på akuten, men de går väldigt snabbt när vi är på en god middag med vänner.

Tidens gång kan få oss att känna oss otåliga, rastlösa samt fyllda av ångest. Ångesten gör oss även rädda, för vi vet mycket väl att man inte kan kontrollera allt som framtiden för med sig. Och vi vet också att allt inte kommer att bli positivt i framtiden. Oavsett hur försiktiga vi är kommer vi alltid att stöta på hinder i livet.

Klockan som hade ihjäl gruvarbetaren – en historia om tidens gång

Låt oss fortsätta med en kort historia. Historien börjar med att flera män blev instängda i en gruva och de kunde inte ta sig ut. De lyckades dock kommunicera med folk utanför gruvan och de väntade på att bli räddade. Efter en utvärdering av situationen fick de höra att det skulle ta mindre än tre timmar att få ut dem.

Men de insåg att samma explosion som blockerade utgången kunde få taket att rasa in närsomhelst, och de såg alla rädda ut. De var alla erfarna gruvarbetare och de visste att de kunde begravas av sten i vilket ögonblick som helst.

Det var bara en av gruvarbetarna som hade en klocka. Under hela tiden fortsatte de andra att fråga honom om tiden. Men chefen märkte att denna situation ökade den ångest som gruppen kände. Han bad därför arbetaren med klockan att bara berätta när en timme hade gått. Han bad även de andra gruvarbetarna att inte fråga mer.

De blev till slut räddade och alla var vid liv, utom arbetaren med klockan. Han hade dött av en hjärtattack.

Varför hade han dött? Han var den ende som hela tiden hade känt ångest. Tiden hade gått mycket långsammare för honom än de andra, till den grad att detta blev för mycket för honom.

Vad kan vi lära oss från denna historia?

Vi kan lära oss att tiden är en skugga som stannar när vi tittar på den och som springer när vi inte uppmärksammar den. Gruvarbetarna som inte hade en klocka fokuserade sina tankar på andra saker. De satt därför och tänkte på allt annat, som exempelvis vad de skulle göra när de kom ut.

Men den gruvarbetare som dog hade fokuserat all sin uppmärksamhet på det som gav dem ångest. P.g.a. denna klocka kunde han inte distrahera sig från tidens gång. Detta gjorde att han kände av mer och mer ångest, tills det till slut nådde en nivå han inte längre klarade av.

Vi kan välja om vi är gruvarbetare med klockor eller inte. Vi kan bestämma om vårt sinne hela tiden ska vara fokuserat på tidens gång, eller om vi ska rikta våra tankar mot mer positiva saker.