Är det ett sammanträffande eller ödet?
Sammanträffanden har alltid väckt nyfikenhet och fascination. Ibland verkar allt oförklarligt vara synkroniserat så att två orelaterade situationer matchar varandra. Som ett resultat har folk associerat dessa slumpmässiga händelser med en högre makt, och undrat om det är ett sammanträffande eller ödet.
Slumpen har även varit en djup källa för oro och frågor. Den har studerats från många olika perspektiv, från filosofi till det ockulta. Det är en kraft som varit närvarande sedan tidernas begynnelse.
Varför föddes vi? Varför i denna familj, detta land och dessa omständigheter, och inte andra? Finns det något som kan förklara det eller är slumpen kaotisk och omöjlig att tolka?
“Det finns ingen slump, och vad som för oss verkar som den simplaste olycka kommer från ödets djupaste källa.”
-Friedrich Schiller-
Både slump och sammanträffande har gett upphov till en rad olika teorier. Dessa inkluderar allt från dem som stöds av statistik till sådana som ser på dessa fenomen som övernaturliga ingripanden.
Ett namn inom psykologin som står ut är Carl Jung. Denna psykoanalytiker – Freuds första anhängare – grundade sin egen tankeskola och ägnade mycket av sitt arbete åt dessa fenomen. Han var den som lade fram det intressanta konceptet synkronicitet.
Vad har sagts om sammanträffande och slump?
En av de första människorna att ställa frågor om sammanträffande och slump var Hippokrates – medicinens fader. Enligt denna vise grekiska läkare är alla universums beståndsdelar sammankopplade av “dolda affiniteter”. Med andra ord trodde han att det fanns lagar som förklarade allt – vi kände bara inte till dem ännu.
Arthur Schopenhauer – en välkänd tysk filosof – gick i samma tankar: “En individs öde kommer oundvikligen justera sig efter en annans öde, och vardera är protagonisten i sitt eget drama samtidigt som de spelar en roll i den andres drama. Detta är något som överskrider vår förmåga att förstå.”
Med Sigmund Freud började konceptet “kollektivt undermedvetna” ta fäste, även om det var Carl Jung som gav det sin definitiva form. Han definierade det som innehåll som är bortom vårt medvetande och som är gemensamt för alla människor.
Det inkluderar minnen, fantasier och önskningar som vi inte är medvetna om, men som finns närvarande hos oss alla. Det kollektiva undermedvetna är källan till undermedveten kommunikation mellan människor, vilket kan förklara mycket av det vi kallar sammanträffanden.
Senare utvecklade psykoanalytikern konceptet synkronicitet, vilket han definierar som “tillfälligt sammanträffande förekomster av akausala händelser”. Med andra ord är det sammanflödet av två händelser – varav ingen orsakar den andra – som har kompletterande innehåll. Över tid gav Jungs tankar upphov till magiskt tänkande.
Existerar ödet eller är det påhittat?
Jungs teori må vara väldigt attraktiv, men det är inte den enda som förklarar sammanträffande och öde. För Freud – psykoanalysens fader och Jungs lärare – var det raka motsatsen.
Enligt honom existerar ödet egentligen inte. Människor är dem som skapar det genom sin envisa strävan att ge allt som sker mening, och även för att neuros får människor att upprepa traumatiska händelser.
För klassiska psykoanalyser har inget mening i sig självt. Människor är de som ger dem det baserat på deras önskningar och trauman. Folk tenderar att se mening i sammanträffanden trots att det inte finns någon.
“Jag gick bara på gatan när jag stötte ihop med någon, och det visade sig vara mitt livs kärlek.” Visst, och samma sak skedde 30 andra gånger med personer som inte visade sig vara ditt livs kärlek. Idén om “ditt livs kärlek” kan faktiskt också vara en fantasi. Vacker, men likväl en fantasi.
Neurobiologer har upptäckt att när mängderna dopamin ökar i hjärnan, ökar tendensen att se mönster överallt, vilket får folk att felaktigt tillskriva mening till sammanträffanden trots att det inte finns någon, samt etablera ibland konstiga kopplingar mellan saker som inte är relaterade.
Kanske är situationerna vi ser som ödet mer på grund av det undermedvetnas vägledande hand. Utan att inse det vill vi vara i specifika situationer eller ha vissa upplevelser. Kanske är vi människor inte lika fria från ödet som vi tror.
Våra undermedvetna fantasier och önskningar är saker som designar vad vi kallar för ödet. Det är bara det att vi får en viss mån tillfredsställelse av att ge dem lite magisk flärd.
