Ärlighet är den vackraste blomman som finns

Ärlighet är den vackraste blomman som finns, och människor som anammar denna dygd är rättframma och genuina. De njuter av lyckan som skapas av samklangen mellan tanke och handling.

Det finns ingen falskhet i dem, bara ett klart sinne och hjärta där sanningen alltid håller i tyglarna, och där ödmjukhet är vinden som fyller deras medvetenhets segel. De som väljer att leva i detta scenario av emotionell och psykologisk äkthet vet att de måste betala ett pris.

Den första kostnaden är uppenbar: ärlighet är alltid rättfram, och denna rättframhet för med sig fler än en bieffekt hos personer som inte är vana vid en sanningsenlig tunga och ett hjärta som avskyr lögner.

Den andra kostnaden, och kanske den mindre välkända, har att göra med vår inre värld. Att vara ärlig kräver att vi utforskar oss själva för att förstå våra egna begränsningar och komma i kontakt med de privata hörnen i våra sinnen där våra sårbarheter gömmer sig. Alla har vi defekter, svarta hål och hyperkänsliga områden. Ärliga människor är väldigt medvetna om detta.

Å andra sidan får vi inte glömma att denna psykologiska dimension även är en viktig social värdering. Bortom att se det som ett viktigt och värdefullt verktyg för vår personliga tillväxt, är det en motor som kan förbättra vårt välmående som individer ur en social synvinkel.

Alla förtjänar vi en ärlig lön, ett jobb baserat på ärlighet och till och med en politisk klass som rotas i samma princip. Så med tanke på de stora förändringar som sker som ett resultat, bör vi börja utöva denna värdering i vårt personliga universum. Det är värt det!

Ärliga personer är “psykonauter”

Astronauter utforskar som vi vet rymden, upptäcker nya världar och är ohjälpligt nyfikna på allt som öppnar upp sig bortom vår lilla, dyrbara, blå planet. I den andra änden av spektrumet har vi psykonauter. Dessa är personer som modigt och med elegant färdighet djupdyker i sina inre världar, lika intima och komplexa som deras emotionella universum och psykologiska stjärnbilder.

Ärlighet är den vackraste blomman, och därför är ärliga personer lyckligare. Detta eftersom de rensat ut många av de personliga avgrunder, i vilka de tidigare styrdes av obeslutsamhet och den glödande rädsla som höll dem fångar i halvsanningar och totala lögner.

De är personer som har lärt sig att vara kritiska mot sig själva. Som tolererar sina defekter utan att bestraffa sig själva. Som lyssnar på sin inre befälhavare som pushar dem att förbättra sig själva lite med varje dag som går.

Ingen kan vara ärlig mot sin granne om denne inte först är ärlig mot sig själv. Ingen av oss kan döma andra om vi inte sopat framför egen dörr först. Allt detta förklarar varför många studier visar att personer som utövar ärlighet åtnjuter bättre hälsa och mer autentisk lycka såväl som välmående.

Utan tvivel ligger nyckeln i att utöva självkännedom.

Att vara ärlig med oss själva är att vara den spirituella krigare som avslöjar för oss hur vi är i nuet. Denna krigare blottar våra oförmågor och våra oskyddade områden, våra skuggor. Den vägleder oss även för att läka oss själva i syfte att få en mer komplett och starkare syn av oss själva. Därför kan vi fortsätta vandra i sanning, men även ödmjukhet.

Berättelsen om den ärliga blomman

I boken Stories of Light and Wisdom av Pedro Alonso finns det en unik och vacker liten berättelse som på ett intressant sätt illustrerar att ärlighet är den vackraste blomman.

Berättelsen börjar i forntida Kina, runt 250 år f.kr. Protagonisten är en ung prins i den norra regionen som måste gifta sig för att bli kejsare. Detta var fastslaget i lag, och för att välja bland alla kvinnorna kom han på ett litet genialt test.

Hovet firade en dag när alla kvinnor som ville gifta sig med prinsen var tvungna att presentera sig själva på palatsets terrass. Bland dem fanns en kvinna som i hemlighet älskade den blivande kejsaren. Hon var dock medveten om att hon saknade grace, rikedom och än mer skönhet.

Hennes mor försökte få ut denna dröm ur hennes huvud. Men eftersom hennes hjärta hade bestämt sig och hennes attityd var modig, tvekade hon inte att presentera sig.

När alla unga kvinnor befann sig på terrassen lade prinsen ett frö i handflatan på dem alla. Han sade att han skulle tillkalla dem alla igen om sex månader. Kvinnan som tog med sig den vackraste blomman skulle bli hans fru.

Vår unga kvinna återvände hem lycklig. Hon var en utmärkt trädgårdsmästare och allt hon rörde vid blommade spektakulärt. Men i takt med att veckorna och månaderna passerade, sköt inget upp ur jorden.

Hennes mor rekommenderade återigen att hon skulle glömma prinsen. Men hon intalade sig själv att även om hon kom med tomma händer, skulle hon presentera sig när hon blev tillkallad… Även om det bara var för att få se mannen hon älskade en gång till.

Ärlighet är den vackraste blomman

När sex månader passerat och de unga kvinnorna samlades i palatset, hade de alla med sig vackra, perfekta blommor i sina händer. Hur hade de gjort? Den unga kvinnan grät i tystnad medan hon såg hur prinsen uppskattade och värderade alla de vackra blommorna. Tills han plötsligt nådde henne och försiktigt tog hennes hand.

“Jag kommer gifta mig med denna kvinna”, sade han högt och lyckligt. Den unga kvinnan var mållös, och när resten av kvinnorna frågade varför så svarade han bestämt: “Alla fröna jag gav er var sterila. Endast denna kvinna har tagit med sig den vackraste blomman, för ÄRLIGHET är den vackraste blomman som finns.”

Som denna vackra berättelse visat oss är ärlighet en handling av integritet, mod och personlig mognad; alla dessa är dygder som vi bör vårda med hängivenhet i vårt dagliga liv.

Bilder från Anne Julie Aubry.