Den mörka historien om Aston Halls psykiatrisjukhus
Aston Halls psykiatrisjukhus blev känt efter att det offentliggjordes flera klagomål från tidigare intagna patienter. Allt hände 1993 och kort därefter rev man byggnaden för att göra plats för bostadshus.
Vi kanske aldrig kommer få veta vad som verkligen hände på Aston Halls psykiatrisjukhus. Anledningen till det är främst att de enda vittnesmålen kommer från de patienter som blev behandlade av Kenneth Milner, som var sjukhusets föreståndare vid den tiden. Det verkar som att han drogade många patienter, vilket påverkade deras minnen. Eftersom Milner nu är död har vi inte någon möjlighet att få höra hans version.
De flesta känner till Aston Halls psykiatriska sjukhus som en plats där galna forskare utförde mentala experiment. Det står inte klart huruvida detta verkligen hände eller inte, men man vet att patienterna behandlades med en substans som var känd som “sanningsserum”. Det verkar som att man inte gjorde detta som ett steg i någon typ av faktisk forskning, utan snarare för att man verkligen ansåg att det var en giltig behandling.
Aston Halls psykiatrisjukhus
Aston Halls psykiatriska sjukhus slog upp portarna 1930 i Derbyshire i England. Syftet var att behandla barn och unga som hade blivit klassificerade som “speciella”, vilket innebar minderåriga med beteendeproblem. Det var ett mellanting av en reformatorisk institution och hälsoinstitution.
Vändningen kom 1993 då en forskargrupp publicerade ett antal foton från Aston Halls psykiatrisjukhus på nätet. Kort därefter började det komma in kommentarer från tidigare patienter som hade blivit behandlade under tonåren. De vittnade om övergrepp som inkluderade våldtäkt och inhuman behandling.
Sjukhuset stängdes sedan och byggnaden revs. Man gav dock aldrig en tydlig förklaring till varför man tog detta beslut. Det som dock fanns kvar var alla klagomål. Några journalister undersökte situationen ytterligare, och det var så man kom fram till vad som hade försiggått på sjukhuset.
Narkoanalys
Under andra världskriget använde man ett läkemedel kallat “sanningsserum”. Dess främsta ingrediens, natriumamytal, är en väldigt kraftfull kemisk komponent som gör att personen tappar kontrollen över sina självhämmande mekanismer. Med andra ord förlorar personen sin vilja. Namnet på denna metod var till en början “narkoanalys”.
Under kriget använde man detta läkemedel som nödbehandling för soldater som led av chock efter en traumatisk upplevelse. De undertryckte de smärtsamma minnena och glömde bort dem. Dessa erfarenheter kom dock tillbaka som antingen en delvis eller fullständig paralys, vilket gjorde att de inte kunde fungera ordentligt.
När detta hände använde militärpsykiatrikerna detta “sanningsserum” för att motverka de undertryckta minnena. Soldaterna började då komma ihåg sina traumatiska minnen och fick en katarsisupplevelse som gjorde att de kunde återfå sin balans, iallafall delvis. Det var som att öppna ett infekterat sår för att rengöra det och sedan låta det läka.
En tvivelaktig behandling
Detta “sanningsserum” ledde också till att personen förlorade sin vilja. En person som har fått detta läkemedel är ganska enkel att manipulera. När minnena kommer fram är det enligt experterna också möjligt att skapa falska minnen. De personer som har fått natriumamytal är därför väldigt enkla att påverka.
Detta läkemedel användes systematiskt på Aston Halls psykiatrisjukhus. Det har också förekommit rapporter om sexuella övergrepp. Tyvärr berättar vittnesmålen att vissa patienter blev tvingade att klä av sig innan de tog läkemedlet. Vissa experter menar att vissa av de minnen som kom fram när personerna var påverkade av läkemedlet inte var helt korrekta, utan skapade eller modifierade.
En av Aston Halls patienter “upptäckte” under behandlingen att hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin far. Hon trodde på detta, så hon sade upp kontakten med honom. Detta var dock inte troligt enligt resten av hennes familj. Efter flera årtionden började hon att tvivla på sina egna minnen. Idag tror hon att det är möjligt att dessa minnen skapades i efterhand.
Andra patienter vid Aston Halls psykiatrisjukhus anser att de blev hjälpta av behandlingen med detta sanningsserum. Men vi kommer aldrig veta helt säkert eftersom det handlar om vittnesmål från personer med falska minnen. Vi vet dock att “narkoanalys” utsätter patienten för alltför många risker för att det ska kunna anses vara lämpligt som terapi.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Picnon-Rivière, E. (1948). Teoría y práctica del narcoanálisis. Revista de psicoanálisis, 5(4), 1036-1051.
