Att undervisa en skolklass i affektiv mångfald
Sexuell frigörelse och förkastandet av vad som ses som förlegade idéer har lett till ett mer tolerant samhälle angående sexuell och affektiv mångfald. Denna verklighet finns överallt: på jobbet, på gatorna, i skolan etc.
Till exempel, för att uppfylla behoven i denna nya verklighet undrar många yrkesverksamma som arbetar med barn hur man kan prata om affektiv mångfald i klassrummet. Är det något barn bör lära sig tidigt?
Dessutom är barn nuförtiden mer medvetna om sin sexualitet och är ofta medvetna om att det kan finnas heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transpersoner i deras skola. Acceptansen är grundläggande för toleransen, oavsett deras sexuella preferenser, ras, ursprung eller kön.
Förstår barn konceptet sexualitet?
Ämnen som rör sexuell och affektiv mångfald har länge varit en del av det svenska utbildningssystemet. I dagens mer multikulturella samhälle finns det dock föräldrar som saknar information för att kunna prata om denna mångfald. Det finns de som anser att utbildning i ämnet kommer att ”göra” deras barn homosexuella, bisexuella eller transsexuella.
Även om vissa föräldrar inte förstår detta, börjar barn identifiera de människor de lockas till vid tidig pubertet. Tar man till exempel psykologen Asia Eaton så anser hon att en minoritet av unga vuxna haft sin första sexuella attraktion vid åtta eller nio års ålder. Andra studier tyder på att detta kan ske på naturlig väg vid som tidigast 11 års ålder.
Eftersom barn frågar sig själva vad de gillar och inte gillar är det under rådande läge viktigt att lägga till sexuell och affektiv mångfald i skolplanen. Detta har presenterats som någonting användbart, inte bara för barn som tillhör en sexuell minoritet utan också för alla andra. Påbjuden information är ett kraftfullt verktyg för att bekämpa intolerans av alla slag.
Hur tar man med affektiv mångfald i klassrummet?
Affektiv mångfald har länge funnits och proklamerats som någonting fantastiskt i skolorna, men den ses trots det i ett negativt ljus av många. Varje gång som ett minoritetsbeteende förklaras vara normalt kommer det att orsaka reaktioner som misstro, löje eller rent av avsky från majoriteten. Du kan se detta när människor skojar om en homosexuell person, när de använder nedsättande termer utan att bli straffade, och när en överrepresentation av avvikande beteenden inom till exempel en marknadsföringskampanj endast väcker hån, istället för eftertanke, från dem som den riktas till.
Här presenterar vi ett antal effektiva åtgärder, som länge har använts i svenska klassrum för att främja en affektiv mångfald:
- Målsättningen att alla arbetare i skolan ska arbeta mot samma mål. Barn lär sig genom att titta och härma, och deras förebilder kan vara skolans kock, trädgårdsmästare, lärare eller sjuksköterskor.
- Inkluderandet av affektiv mångfald i skolans kursplan.
- Påbjudna didaktiska aktiviteter om homosexualitet, bisexualitet, transsexualism och om motviljan gentemot dessa sexuella förhållanden.
- Obligatorisk information, utbildning och vägledning för lärare och skolråd.
- Informativt innehåll i biblioteket samt en proportionerlig representation av verk som speglar avvikande typer av relationer, inte bara heterosexuella relationer.
- Upprättandet av guider för aktiva åtgärder mot homofobi, transfobi och andra fobier. Proklamerandet till lärare, elever och föräldrar att de måste förstå att denna typ av beteende inte är tillåten i klassrummet, på samma vis som det inte är det ute på gatorna.
Jag gillar tjejer, inte killar
Många gånger blir läraren en referens, inte bara i skolan utan också ur barnets personliga synvinkel. Således kan lärare vara de första och enda som känner till barnets sanna sexuella identitet.
Ibland är barn rädda för att göra sina föräldrar besvikna, att de ska bli arga på dem. Att känna sig annorlunda eller konstig kan få en elev att känna att dennes lärare är den enda som går att kan lita på.
Vad kan läraren göra i det här fallet? Här är några tips:
- Lyssna aktivt och förstå deras ångest och stress. Även om läraren är upptagen är detta en viktig fråga. Värdesätt deras mod och ge dem din tid. Detta är ett viktigt ämne för dem och det borde det vara för dig också.
- Om du som lärare inte är beredd eller inte vet hur man agerar, ta dem till någon som gör det. Det här är ett viktigt ämne och du kan inte vända ryggen till dem.
- Bli deras bundsförvant. En lärare är en auktoritetsperson, någon som kan straffa eller belöna. Det är viktigt för barnet eftersom de får se att de inte blir bestraffade eller förrådda. Detta skapar ett gott prejudikat för barnet att förstå att dennes sexuella preferens inte i sig är dålig, den finns helt enkelt bara där.
- Se hur det går för dem i skolan; detta ger dig en aning om hur de mår där hemma.
- Du agerar som deras referens för en affektiv mångfald. Du är den första personen som validerar hur de känner, så ta tillfället att ge dem en oväntad reaktion: bli inte arg, ledsen eller besviken.
Affektiv mångfald och det eviga behovet av förändring
Att inkludera affektiv mångfald i klassrummet är något borde ske i alla skolor, och som redan skett i skolor i Sverige. Det räcker dock inte med några workshops om affektiv mångfald. Skolan bör vara en plats för acceptans av alla dess elever, även de som bär en i dagsläget opopulär mentalitet.
Således måste språket förändras, precis som det alltid har gjort. Undvik stereotyper om ett kollektiv. Hantera dessa saker på ett avslappnat sätt. Dessutom är det bra att göra aktiviteter som inte bara är teoretiska utan även pedagogiska. Dessa aktiviteter får eleverna att delta och hålla uppe sin motivation.