Grunden till barns empatiska utveckling

26 december, 2019
Empati har blivit ett begrepp på allas läppar. Men hur gör man för att utveckla dess potential? Vilka stadier genomgår vi innan vi kan urskilja en annan person som en självständig varelse, med egna känslor, tankar och omständigheter?

Innan vi redogör för barns empatiska utveckling bör vi klargöra termens ursprung. Begreppet “empati” härrör från det som under den skotska upplysningen kallades “sympati”.

David Hume beskrev det som ett naturligt kommunikationsmedel i sin avhandling om den mänskliga naturen, och så även Adam Smith.

Denna definition utgör grunden för neurovetenskap, utvecklingspsykologi och socialpsykologi. Barns empatiska utveckling avslöjar intressanta fakta om olika evolutionära aspekter beträffande det mänskliga släktet.

Det finns en idé som tydligt framträder: vår socialiseringsprocess är inte följden av empati, åtminstone inte ursprungligen. Faktum är att evolutionsbiologin säger oss att altruistiskt beteende existerade innan vi tillägnade oss denna förmåga.

Somliga arter som saknar empati kan uppvisa sådana beteenden. Så är fallet för sociala insekter som exempelvis bin. De dör strax efter att ha stuckit en motståndare, eftersom de offrar sina liv för att skydda den egna kolonin.

Med andra ord är sambandet mellan empati och altruism inte så enkelt.

Utvecklingspsykologins tillvägagångssätt

Det är viktigt att förstå barns empatiska utveckling

Theodor Lipps‘ arbete (1903) fokuserade på skillnaden mellan termerna “sympati” och “empati”.

Forskare inom utvecklingspsykologin definierade empati som ett flerdimensionellt begrepp som tar hänsyn till kognitiva faktorer.

Alltså omfattar det ett erkännande och en förståelse av andra människors känslor, i tillägg till emotionella faktorer, som har att göra med en delad tillgivenhet eller en indirekt reaktion.

“Om du ser någon som saknar ett leende, ge honom ett av dina.”

-Dolly Parton-

Kognitiva modeller för empatisk utveckling

Sedan 1990-talet har man studerat empati utifrån det perspektiv som emotionell intelligens erbjuder. Och här utmärker sig Mayer och Salovey med deras modell (1997).

I denna utgår man från att empati inbegriper en förmåga att uppfatta och förstå andra människors känslor.

En annan relevant modell är Bar-On (1997, 2000), som bygger på emotionell-social intelligens. Denna modell hävdar att empati ingår som en del i en faktor vi kallar mellanpersonliga färdigheter.

Med andra ord förmågan att vara medveten om och förstå andra människors emotioner, känslor och idéer.

Dessa båda modeller är inte lika integrativa som de som utvecklingspsykologin erbjuder. I själva verket fokuserar de mer på kognitiva faktorer.

Nyligen föreslog Batson och hans medarbetare att man bör skilja mellan perspektiv och empati. Att få perspektiv tycks föregå specifikt empatiska reaktioner (Batson m.fl., 1992).

Hoffmans modell för barns empatiska utveckling

Hoffman, som är en ledande teoretiker vad gäller barns empatiska utveckling, menar att det finns två dimensioner när man studerar empati:

  • Igenkännandet av andra människors inre tillstånd.
  • Den indirekta kärleksfulla reaktionen.

Hoffmans modell förklarar hur empati uppstår och hur den utvecklas hos barn.

Han hävdar faktiskt att den centrala idén är integrationen av tillgivenhet och kognition, vilket sträcker sig utöver en informationsbehandlingsmetod.

Han anser att empati utvecklas enligt samma stadier som social kognitiv utveckling. Den processen börjar med en allmän empatisk känsla, där barn inte kan göra en klar åtskillnad mellan sig själva och andra.

Därför är de förvirrade över känslornas källa.

Därifrån utvecklas empatin i olika skeden som leder till det mest avancerade stadiet, där man kombinerar allt man lärt sig i tidigare skeden. I de mer avancerade stadierna kan en person känna empati för en annan människa.

Huvudsakligen genom att personen i fråga vet att det finns andra fysiska enheter än han själv och att andra människor har inre tillstånd som är oberoende av honom.

Empatisk mognad gör att en person styrs mer av andra människors grundläggande förutsättningar än av omedelbara situationer.

Enligt Hoffman måste känslor och tillgivenhet sammanfalla med tankar, moraliska principer och beteendetendenser.

Stadier i barns empatiska utveckling

Enligt Hoffman genomgår små barn en empatisk utveckling i fyra stadier:

Det första stadiet (generellt)

Detta inträffar under en persons första levnadsår. I det stadiet uppfattar barn ännu inte andra som åtskilda från sig själva. Därför registrerar de den smärta de uppfattar hos andra som sin egen, som om de själva hade råkat ut för den.

Ett exempel på detta är en baby som ser sin mamma gråta och som torkar sina egna ögon.

Ytterligare ett exempel

En 11 månader gammal flicka såg en annan flicka trilla och började gråta. Hon tittade stint på flickan en stund, varefter hon stoppade tummen i munnen och borrade ansiktet i sin mammas famn.

Hon agerade på detta vis, eftersom det vore den normala reaktionen för henne om hon själv hade trillat.

Det andra stadiet (egocentrism)

Hoffman beskriver fyra faser i barns empatiska utveckling

Detta stadium motsvarar en människas andra levnadsår. Här är barn medvetna om att andra också kan uppleva obehagliga situationer. Emellertid utgår de från att andra människor har samma inre tillstånd som de själva upplever.

Exempelvis kan en 13 månader gammal pojke ge sin favoritdocka till en vuxen person som han ser är ledsen. Ett annat exempel är när ett barn i samma ålder springer för att hämta sin egen mamma för att trösta ett annat barn som gråter.

Det tredje stadiet (andra människors känslor)

Detta stadium varar från det andra till det tredje levnadsåret. Här är barn medvetna om att de känslor de upplever skiljer sig från andras. Ändå kan de reagera på ett osjälviskt sätt.

Under denna period har barn redan förmågan att förstå att andra människors avsikter och behov inte är samma som deras egna. Därför kan andra människors känslor också skilja sig från deras egna. Alltså kan de erbjuda andra tröst.

Det fjärde stadiet (andra livsvillkor)

Det slutliga stadiet äger rum under barndomens sista skede. Nu uppfattar barnen andra människors känslor inte bara som reaktioner i enskilda ögonblick, utan även som uttryck av deras allmänna livserfarenhet.

Det betyder att de reagerar olika på övergående och på kroniska smärttillstånd, eftersom de tar hänsyn till andra människors allmäntillstånd.

  • Barnet, M.A. (1992). Empatía y respuestas afines en los niños. En Eisenberg, N. & Strayer, J. (Eds.), La empatía y su desarrollo (pp. 163-180). Bilbao: Desclée de Brouwer.
  • Eisenberg, N. & Strayer, J. (Eds.). (1987). Empathy and its development. Cambridge, UK: Cambridge University Press.
  • Mayer, J. D. & Salovey, P. (1997). What is Emotional Intelligence? En Salovey, P. & Sluyter, D. (Eds.), Emotional development and emotional intelligence: Educational implications (pp. 3-31). Nueva York: Basic Books.