Brus, bristen i vårt beslutsfattande enligt Daniel Kahneman

Hur är det möjligt för två läkare att ställa olika diagnoser när de står inför samma symtom och kliniska verkligheter? Psykologen och nobelprisvinnaren Daniel Kahneman kallar denna typ av variabilitet för "brus".

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 13 mars, 2024

Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar – och vad du kan göra åt det (2021) är titeln på den senaste boken av psykologen och nobelprisvinnaren Daniel Kahneman, skriven i samarbete med Olivier Sibony och Cass Sunstein. Vi behöver inte en kristallkula för att förutsäga att denna bok kommer att bli lika framgångsrik som hans tidigare bästsäljare, Tänka, snabbt och långsamt (2011).

Det centrala temat som föreslås i denna nya publikation svarar på en av de mest studerade och spännande aspekterna av psykologin: beslutsfattande och dess variation. Låt oss ta ett exempel. När de står inför samma brott kan två domare döma ut olika straff. Vidare, när de står inför samma medicinska problem, ställer två läkare också olika diagnoser.

Hur kan det bli såhär? Varför finns det en sådan variation i beslutsfattandet under liknande omständigheter? Enligt Kahneman är detta fenomen mycket mer komplext än fördomar eller kognitiva biaser. Han har benämnt denna kognitiva verklighet där två bedömningar som borde vara identiska varierar med termen “brus”. Låt oss ta reda på varför.

Vad är detta “brus” som Daniel Kahneman talar om?

Daniel Kahneman vann ett Nobelpris tillsammans med sin kollega, den israeliska psykologen Amos Tversky. De vann det för att de var pionjärer gällande att avslöja något vi gör varje dag och som vi inte ens är medvetna om. Detta är kognitiv bias. Det formar helt och hållet dina bedömningar på ett sådant sätt att många ekonomiska beslut, till exempel, kan bli mer irrationella än rationella.

Kahneman föreslår också en annan idé. Han föreslår att många av våra beslut inte bara förmedlas av kognitiva biaser, de är också “förorenade av brus”. Men vilken typ av brus syftar denna expert på bedömning och beslutspsykologi på? Det handlar faktiskt om ett intressant statistiskt koncept.

Den märkliga variationen hos människor när de fattar liknande beslut

Läkare, advokater, psykiatriker, ekonomer… Det finns många samhällsområden där ledande personer gör olika bedömningar inför liknande verkligheter. Men ursprunget till dessa särdrag ligger inte bara i kognitiva biaser, det ligger i brus. För att definiera detta problem använder Daniel Kahneman exemplet med en fingeravtrycksanalytiker.

Analytikern bestämmer på morgonen att ett enda fingeravtryck är avgörande bevis. Men på eftermiddagen bestämmer han att det inte är giltigt. Denna variation i beslutsfattandet är till ingen nytta. Ändå är det vad som händer i många scenarier. Det finns faktiskt läkare, psykiatriker och domare som inför liknande situationer har helt olika åsikter.

Denna lidelse vid tidpunkten för ett beslut kallas brus inom statistikområdet.

Brus är variation där du inte vill ha det

Om det är något som människor behöver så är det koherens. Detta är vad vi också förväntar oss från våra institutioner, från myndighetspersoner och från de människor som vänder sig till oss dagligen. Vi vill faktiskt att alla dessa figurer ska tala med en röst. Till exempel, om en domare utdömer en typ av straff för ett specifikt brott så vill vi att en annan domare ska utdöma samma straff för ett annat identiskt brott.

Så när våra sociala miljöer är fyllda med brus och variation, är det som vi upplever misstro. Det mest slående är dock att det finns yrken som är fria från denna dimension. Till exempel utför postarbetare eller kurirer i stora företag komplexa uppgifter enligt identiska riktlinjer. I dessa fall finns det inget “brus”.

Så varför fattar läkare, domare, chefer och framgångsrika företagsledare olika beslut i liknande situationer?

Fel i bedömningsbeslut och oförmåga att bli medveten om dem

Det är lättare att identifiera en kognitiv bias än närvaron av brus i beslut och resonemang. Det är vad Kahneman och hans medarbetare påstår. Detta tillvägagångssätt, som tillämpades på affärs- och finansvärlden, var redan ett ämne av intresse för psykologen Paul Slovic, ordförande för Decision Research.

Denna institution består av forskare och experter som studerar beslutsfattande i sammanhang där det finns risker. I Slovics forskningsarbete år 1972 framhöll han redan vikten av att känna till faktorerna bakom dessa beteenden. Efter detta visar Kahnemans bok och hans koncept av brus följande:

• Sociala personer med större relevans och ansvar (t.ex. läkare och domare) fattar beslut baserade på informell erfarenhet och allmänna principer, snarare än rigida och samstämmiga regler.
• Ibland kan beslut som fattas utifrån dessa faktorer vara lämpliga. Men i många fall är det lika fel som det är oacceptabelt att fatta ett beslut baserat på allmänna idéer snarare än specifika regler.

Granskningar för att identifiera brus

Slutsatsen är lika viktig som oroande. Det är det faktum att många yrkesverksamma fattar beslut av stor vikt som skiljer sig mycket från sina kollegors. De är baserade på regler som de har satt själva och inte på de som är specifika för deras yrke. Detta skapar orättvisor, oöverstigliga misstag och förlust av pengar.

Daniel Kahneman förespråkar att skapa revisioner baserade på identifiering av brus. För att göra detta måste ledare och proffs vara beredda att möta en verklighet som kan vara obehaglig för dem. Först då kommer de att agera därefter.

Detta är ett osynligt problem som finns i nästan alla sociala miljöer, för när människor är vana vid att göra bedömningar riskerar de alltid att införa brus i resonemangen. Ungefär som när någon som vet hur man spelar schack perfekt helt plötsligt bestämmer sig för att flytta bönderna eller damen på ett annat sätt…