De som vet vad de har tar inte alltid hand om det

Det kan vara så att personer som står dig nära vet hur speciell du och ljuset du utstrålar är. De bryr sig dock inte alltid om dig som du förtjänar. Kanske anser de att du är som ett vackert träd med djupa rötter som ger näring, skyddar och aldrig protesterar. De vet vad de har, men inte att du kanske en dag tröttnar på att ge kärlek som tas för givet.

Alla har vi hört den klassiska frasen “du saknar inte kon förrän båset är tomt”. Men verkligheten visar oss en annan version av detta som är mycket mer konkret, mycket mer motsägande och polerad. Att det finns personer som, trots att de vet vad de har, fortfarande försummar det.

Ibland kan relationer brytas, precis som ben. Med det sagt sker inte alltid detta uppbrott över en natt på ett snabbt, traumatiskt och förödande sätt.

Relationsexperter vet att dessa processer är långsamma och tärande. Det är nämligen just denna brist på uppmärksamhet mot den andra personen som penetrerar det personliga och emotionella universumet hos de inblandade.

Att ha en uppskattande, empatisk och omtänksam attityd varje dag kommer låta oss stärka banden med personerna vi älskar på ett hälsosamt sätt. Men en strategisk och avgörande aspekt behövs för att uppnå detta: viljestyrka.

När de vet vad de har och tar dig för givet

Du är inte som en sten som en dag bryter sig loss från berget och förblir i en stilla grop i decennier. Du är inte en insekt fångad i bärnsten eller de uråldriga rötterna hos en ek. Inget i dig är evigt eller ständigt återkommande. Personer är som vinden, brisen och vattnet som flödar i floden. Livet är rörelse, tillväxt och ett evigt flöde.

Precis som vårt inre väsen är dynamiskt och inristat med en konstant mognadsprocess, är även våra känslor det. Det är därför personerna som ser på kärlek som stabil och permanent har fel.

Kärlek har alltid bråttom: den behöver mata och bli matad. Den behöver även värderas och bli omhändertagen; den längtar efter att kittlas, att höra skrattets musik och att berusas av samarbete utan ord.

Allt detta förpliktigar oss att förstå något väldigt enkelt, grundläggande och illustrativt. Att kärlek är något du bygger snarare än något du bara hittar. Så när människor börjar känna att de vet vad de har och tar saker för givet, väljer de i själva verket att sluta investera och bygga.

Istället förankrar sig i en utdaterad uppfattning om att personer som älskar oss alltid kommer göra det ovillkorligt och med evig hängivelse.

Hålen kommer inte spela någon roll, och ej heller tystnaderna eller motgångarna – för många är kärleken den kåda som fångar insekter för livet.

Kärlek in secula secolorum, oåterkallelig och evig, är inte lika mycket en verklighet som det är en ursäkt från samhället vi lever i. “Jag kommer älska dig för alltid oavsett vad du gör” är en skymf mot vår egen värdighet eftersom allt inte är godtagbart i ett förhållande.

Om vi vänjer oss vid att “tas för givet” kommer dagen komma när vi tar oss själva för givet och accepterar vår egen olycka.

Detta är inte acceptabelt.

Om de inte tar hand om dig, ta hand om dig själv – ta avstånd

Relationen vi måste ta bäst hand om är den med oss själva. Denna “vises sten” av mänskligt välmående blir alltför ofta försummad av en konkret anledning: ibland ser vi på livet från en grund bestående av våra band till andra.

Att tro att kärlek rättfärdigar allt och samtidigt är vår källa för självförverkligande är ett dumt misstag med allvarliga konsekvenser.

De som vet vad de har men inte tar hand om det förtjänar oss helt enkelt inte. Att inse detta är ett moraliskt imperativ, en överlevnadsinstinkt och en livbåt för vår självkänsla.

Om vi inte släpper taget om den drivande båten kommer vi sluta bry oss om oss själva. Vi kommer därmed själva bli offren för denna kult av emotionella offer som förstör liv. Som skymfar de hjärtan som glömt att älska sig själva.

Självförverkligande är ett viktigt behov

Det är å andra sidan värt att komma ihåg vad Abraham Maslow en gång sade: “En musiker måste göra musik, en konstnär måste måla, en poet måste skriva om han i slutänden ska vara i frid med sig själv. Allt detta bidrar till toppsegmentet av behovshierarkin: självförverkligande.”

Om vi förstår detta kommer vi förstå följande: om någon älskar oss kommer denne av naturliga skäl vilja göra oss lyckliga. För att främja våra styrkor och erbjuda oss den drivkraft i livet som även bidrar till relationens tillväxt.

Om personer i vår närhet dock beter sig som om de vet vad de har och tar för givet att vi alltid kommer finnas där, bidrar de till vårt undertryckande, vilket är roten till olycka – glöm aldrig det.

Så låt oss därför lära oss att välja rätt väg. Låt oss utöva autentisk och lojal hängivelse till oss själva. Låt oss komma ihåg att kärlek är att ta hand om, vara hängiven, uppskatta och uppmärksamma bandet dagligen.

Bilder från Maggie Taylor.