Den inre rösten som vissa kallar "samvetet"

Vi säger ofta att samvetet är den där delen av oss själva som fungerar som en moralisk vakt när det kommer till vad vi tänker, känner eller gör. Det är som ett “andra jag” som påbörjar en inre dialog om våra liv. I denna dialog får vi varningar, kritik och även straff. Det är en röst som är där för att ge oss en skuldkänsla.

Samvetets röst är uttrycket av moralisk auktoritet inom oss. Den där källan av auktoritet som kommer från en förälder, en gud eller en religion. Det kan även komma från någon annan kraft som påverkar vårt sätt att vara.

Samvetets röst pratar om moral och dygd. Det är som en officerare eftersom dess roll är väldigt strikt. Faktum är att det finns personer som upplever denna röst fysiskt. Exempelvis en viskning i örat som hotar lyssnaren.

Det moraliska samvetet och fördomar

Vi har alla förmågan att leva på ett civiliserat sätt inom ett samhälle eftersom någon har lärt oss att, som sången säger, “du kan inte säga det där, du kan inte göra det där, du kan inte röra det där”.

För att man ska kunna leva tillsammans med andra måste man ge upp beteenden som kommer från nycker. Vi måste ge upp vissa av våra önskningar för att kunna anpassa oss till de grundläggande regler som finns i världen.

Vi lär oss även från en tidig ålder en serie moraliska “lagar”. I dessa finns det saker som är separerade med en röd, tjock linje: det som är fel och det som är rätt. Generellt sett så får vi dessa från våra föräldrar, vilka redan har blivit etablerade av någon auktoritet.

Vi kommer därför att lära oss att uppskatta det som är bra eller dåligt baserat på religion, lagar, kultur eller några andra principer som finns i samhället.

Vissa blir exempelvis lärda att rasdiskriminering är något positivt. Att detta skyddar “renheten” hos en grupp av människor. Andra blir lärda att onani är något som kan göra dig galen. I båda fallen så är det som lärs ut inte rationellt, och ändå så lärs det ut som något legitimt.

Moralisk stelhet och godtycke

Det moraliska samvetet lärs ofta ut godtyckligt. Till en början anser föräldrarna och världen att det är en plikt att få barn att förstå samhällets moraliska mandat. Barn utvecklar inte nödvändigtvis sitt eget samvete. De följer helt enkelt bara redan etablerade moraliska lagar. 

I vissa familjer och samhällen, speciellt de där principerna går emot förnuftet, används hot och straff för att reglerna ska respekteras.

Detta händer exempelvis i kulturer där det finns en stark diskriminering av kvinnor. Normerna är för dem väldigt strikta och fulla av restriktioner. På detta sätt kommer de att acceptera exempelvis våld från män.

Det moraliska samvetet och moraliserande

Alla moraliska system har element som inte är rationella. Många av dessa har att göra med sexuellt beteende och makt. Barndomen blir i många fall till en period av indoktrinering där samhället försöker att bryta individens vilja, så att denne inte utvecklar beteenden som inte är i linje med samhällets normer.

Många personer tar till sig dessa mandat på djupet och i sina vuxna liv blir de lätt mottagliga för skuldkänslor. Faktum är att de känner sig skyldiga om de ens ifrågasätter dessa normer som de har blivit lärda.

De känner sig dåliga om de ifrågasätter förälderns beteende eller religion. Samvetets röst jagar dem. Den håller ett öga på dem och får dem att straffa sig själva om de går ifrån dessa mandat.

En av uppgifterna för en hälsosam vuxen är att undersöka värderingarna som man har blivit uppfostrad med. Till skillnad från moral utvecklas etik genom utredning och är baserat på en mer objektiv utvärdering av en själv och världen.

Etik rättfärdigar handlingar med logiska bevis och resonemang. Moral baseras på fördomar och godtyckliga argument. På tankar som “för att det är så det ska vara”, “för du kommer att bli straffad i efterlivet” eller “för det är så normerna är”. Mer etik och mindre moraliserande är vad vi behöver för att få en hälsosammare samvaro.