En ny spik driver inte ut den gamla

Oavsett hur mycket vi tror att detta är sant, kommer en ny oro inte avleda din uppmärksamhet från den gamla. En ny spik driver inte ut den gamla. Eller som det vanligare (och misstagna) talesättet lyder: “det bästa sättet att komma över en kille är att skaffa en ny”. Fel! Att påbörja ett nytt kärleksförhållande som ett smärtstillande medel mot sorgerna från ett nyligen inträffat uppbrott är inte det bästa valet. Den där spiken, djupt inborrad i ditt hjärta, kommer endast dras ut av samma hammare som satte den på plats. Att driva in ytterligare en spik kommer bara göra hålet större.

Att överleva ett uppbrott är något ingen förbereder sig på. Precis som läkaren Vicente Garrido förklarar, tenderar vi ofta att bli desperata i sökandet efter varför. Det är svårt för oss att förstå att förhållanden ibland förliser eftersom folk har fri vilja. För att kärleken för dem tar slut eller bara för att den andra personen inte är tillräckligt mogen för detta ansvar.

En spik i kistan och behovet att gå vidare

Att acceptera det sista farvälet, avståndet och att behöva påbörja ett nytt liv med ett tomt utrymme på andra sidan sängen, och ytterligare ett i hjärtat… fyller dig med elände. Vår hjärna hamnar i ett “alarmerat” tillstånd. Den tolkar smärtan som något verkligt, likt en skada som kan liknas vid ett brännsår. Vi måste lindra den svidande känslan med en god dos dopamin. Något snabbt och enkelt som kan lindra smärtan i själen.

Vissa personer lyckas undvika dessa processer genom att ägna sig åt rätt process av acceptans. En långsam och ömtålig process där de reparerar varje brusten bit, en i taget. Andra vägrar dock att acceptera slutet och försöker desperat försonas med sina partners. Avslutningsvis finns det personer som börjar vandra längsmed en väg som inte alltid fungerar: en serie korta relationer.

En spik som lever i ditt hjärta

Det klassiska uttrycket “en spik driver ut en annan” dök först upp i boken “Tusculanae Disputationes” av Marco Tulio Cicero runt år 44. Denna text tillägnades Marca Bruto, och vid en punkt skriver han: Novo amore, veteram amorem, tamquam clavo clavum, eficiendum putant”. Det betyder den nya kärleken kommer driva ut den gamla, likt en spik som driver ut en annan.

Det står uppenbarligen klart att det inte finns något som kan mäta sig med att starta ett nytt, stabilt, lyckligt och moget förhållande för att få en ny chans. Så länge vi verkligen är förberedda på att göra det. För det må vara sant att ingen är oersättlig, men vi är inte utbytbara. Ingen ska behöva agera plåster eller tillfällig smärtlindrare åt någon annans hjärtesorg.

Uppbrottet – ett kemiskt skeppsbrott

Lucy Brown är en neuroforskare från Einstein University of Medicine och en expert på hjärnans reaktioner på kärlek. Hon förklarar att ett emotionellt uppbrott kan ta mellan sex månader och två år att komma över. Det finns många individuella skillnader, givetvis, men enligt diverse studier tar det längre tid för män att återhämta sig. Kvinnor drabbas å andra sidan av en starkare emotionell smäll, men de kommer över uppbrott snabbare.

Slutet på ett förhållande upplevs som en traumatisk händelse eftersom vår hjärna är programmerad att interagera och sammankoppla med andra människor. När vi skapar ett psykiskt band baserat på tillgivenhet och kärlek finns det få saker som är lika tillfredsställande. Att bryta detta band är ett autentiskt kemiskt skeppsbrott.

Under det första skedet av förhållandet är passionen kopplad till den mest primitiva delen av hjärnan, och så även förlust såväl som tillståndet när vi faller ned i sorgens bitterhet – den kommer också från den primitiva delen. Under en tid dominerar dina känslor din förmåga att vara resonlig. Vi kommer dock sakta men säkert ut ur denna skugga, med smaken av tårar och ensamhet på läpparna.

En tid att gråta, en tid att älska

Att påbörja ett nytt förhållande väldigt kort efter att du avslutade ett på ett smärtsamt och komplicerat sätt kommer inte nödvändigtvis lindra din smärta. Det kommer inte distrahera dig, få dig att skratta eller ha roligt igen. Att inte genomgå sorgen korrekt kan få dig att hoppa in i tomrummet med alla känslor på full effekt. Vi är hungriga efter kärlek, att bli tröstade. Vi söker intensitet snarare än det lugn som säkerligen kommer få oss att minnas den person som inte älskar oss längre.

Vi vill inte ha något halvdant, och något sådant kan orsaka allvarliga kollaterala effekter. Det kan till exempel få den andra personen att förälska sig, när allt vi letar efter är ett varmt substitut, känslomässig smärtlindring. Det står trots detta klart att alla är sin egen person. Och kanske kommer även denna risk sluta bättre än väntat. Men varje spiks öde är att hamras in. Så innan du gör hålet ännu större är det en god idé att reflektera lite över detta.

Känslomässiga tjuvar

Att påbörja ett nytt förhållande bara för att underhålla dina brister, behov och frustrationer är att ta vad du behöver från den andra personen. Precis som en tjuv som kommer under natten för att stjäla från ett hem. Det är helt enkelt omoraliskt.

Vi lever i ett samhälle där det är väldigt vanligt att höra någon säga att de “går framåt”. När vi frågar varandra “hur är det?” tenderar vi att alltid svara med “det är bra, jag går framåt”. Det är som om det är vår förpliktelse att alltid stå upprätt i detta frenetiska lopp, där alla som stannar förlorar.

Men att stanna då och då är av vital vikt. Vi lever inte i Underlandet med Alice. Där, där den Röda Drottningen krävde av sina undersåtar att springa snabbare för att överleva. Vår hjärna behöver även fridfullhet och stunder av introspektion, där vi kan plocka upp bitarna, stänga såren och återuppbygga.

Det finns en tid att gråta och en tid att älska igen. Inte att älska andra, utan att istället återigen älska oss själva. För ett sinne laddat med förbittring och trasiga drömmar föder sig självt med dålig självkänsla i hjärtat. Och ingen, absolut ingen, kan vara lycklig igen med denna typ av bagage.