En saga om identitet: fågeln som inte kände till sin egen
Denna saga om identitet handlar om en ödmjuk getherde som levde i mitten av ingenstans.
Ett år regnade det inte så mycket, och han oroade sig eftersom gräset inte växte, vilket gjorde så att getterna inte hade något att äta.
Getherden visste att det fanns ett berg i närheten, så han bestämde sig för att klättra upp till toppen med sina getter, eftersom han trodde att då det var fuktigt där uppe så skulle där finnas gräs.
Han började sin resa väldigt tidigt på morgonen. Då han till slut kom fram så såg han att det fanns tillräckligt med gräs för alla getterna. Då han var på väg hem igen så såg han något som fångade hans uppmärksamhet.
På en klippa låg en liten örn. Han hatade örnar eftersom en av dem en gång hade attackerat hans hönor. Mannen blev dock nyfiken, så han bestämde sig för att ta en närmare titt.
I boet så hittade han två små örnar. En av dem var död. Det verkade som att boet hade fallit ned, och den lilla fågeln hade inte överlevt. Den andra fågeln var skadad och andades knappt.
Enligt denna saga om identitet kände sig getherden ledsen för vad som hade hänt med fågeln och bestämde sig för att ta med den hem.
Omvårdnadens påverkan
Getherden tog hand om fågelns sår. Han matade den och tog hand om den. Han ansåg att fågeln var för liten för att släppas fri, så han hade den hemma hos sig ett tag.
Allteftersom den växte så började mannen oroa sig. Han ville inte att djuret skulle attackera hans getter eller höns.
Då fågeln växte upp till en örn så bestämde sig herden för att det var dags att släppa den fri. En morgon tog han därför djuret till ett öppet fält så att det kunde flyga iväg.
Till hans stora förvåning följde fågeln med honom hem igen. Mannen tyckte synd om fågeln och släppte in den i hemmet igen.
Under flera dagar försökte han få fågeln att lämna hemmet, men den återvände alltid till getherdens hem. Örnen kunde inte flyga, så den hoppade fram och tillbaka.
Fågeln verkade tycka om getherden, så mannen valde att ge upp sina försök att få den att lämna hans hem. Han satte den istället i hönshuset med hönorna och kycklingarna.
Hönorna blev väldigt rädda då de såg örnen, men de insåg snart att den inte var ett hot, så de behandlade den som en av sina egna.
En konstig besökare
Tiden gick och örnen betedde sig som de andra hönorna. Den lärde sig till och med att kackla som dem, och herden behandlade den också som en dem.
En gång besökte en man som var expert på örnar farmen. Experten blev förvånad över det han såg: en örn som kacklade och levde med höns!
Experten bad sedan getherden att förklara det konstiga fenomenet. Den ödmjuke mannen berättade sin historia och förklarade att örnen var precis som de andra hönsen.
Men experten höll inte med. Han sade att varje djur har sin essens, så det var omöjligt att örnen skulle ha glömt bort vad den var. Han bad om getherdens tillåtelse att prova sin teori som gick med på detta.
En saga om identitet
Experten erbjöd örnen lite kött, men örnen ville inte ha köttet och föredrog att äta maskar och majs. Örnen tyckte verkligen inte om köttet. Experten gick upp för en stege med djuret och kastade upp det i luften.
Han förväntade sig att örnen skulle flyga, men örnen ramlade ner och slog sig. Efter flera dagar tittade han på klippan och bestämde sig för att det var dags att besöka den plats där allt hade börjat.
Nästa dag tog experten fågeln till klippan där herden hade hittat den. Då han kom fram så såg djuret lite besvärat ut. Experten väntade och trodde att djuret när som helst skulle hitta sin sanna essens igen.
Han väntade hela natten. Nästa dag kände sig djuret lite besvärat, för det tyckte inte om de starka solstrålarna. Experten tog då tag i nacken på örnen och tvingade den till att se solen.
Örnen slet sig då ur expertens grepp, eftersom den var irriterad över vad mannen höll på med. Den öppnade sina vingar och började flyga för att komma undan mannen.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Revilla, J. C. (2003). Los anclajes de la identidad personal. Athenea digital: revista de pensamiento e investigación social, (4), 54-67.