Filmen Experimentet: människans natur och frihet

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Leah Padalino

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Filmen Experimentet är en tysk film från 2001 som handlar om människans natur. Den är regisserad av Oliver Hirschbiegel och är baserad på Black Box-teater. Filmen är inspirerad av ett riktigt experiment som genomfördes på Stanford University år 1971. Detta experiment har blivit vida ifrågasatt. Filmen avviker ganska mycket från vad som faktiskt hände, men trots det leder den oss till att fråga hur den mänskliga naturen verkligen ser ut. Är vi goda eller onda? Finns det ens goda och onda människor? Utan tvekan är det en film som går djupt in i frågor om filosofi, etik, moral, sociologi och psykologi.

Filmen inleds med att introducera Tarek Fahd, en taxichaufför med ekonomiska problem. Han bestämmer sig för att tjäna lite extra pengar genom att delta i ett experiment relaterat till människans natur. Förutom att bli betald för att delta i experimentet, bestämmer han sig dessutom för att spela in allt som händer för en tidskrift som han tidigare arbetat för. Pengarna är det som gör att deltagarna går med på att bli försöksdjur i experimentet. Det kommer i slutändan att förstöra deras liv.

Deltagarna i filmen Experimentet

Deltagarna är oerhört olika: en taxichaufför, en flygbolagsanställd, en verkställande direktör, en Elvisimitatör mm. Alla söker de en ny upplevelse. Men framför allt söker de ekonomisk kompensation. Dessa deltagare kommer att underkastas olika typer av psykologiska test. De kommer också att behöva göra intervjuer. Detta avgör vilken roll de kommer att påbjudas: som fånge eller som fängelsevakt. Vi får se några deltagare uppvisa tvivel. Andra demonstrerar stort självförtroende alternativt arrogans. Detta hjälper de läkare som ansvarar för experimentet att tilldela dem sina roller.

Ingen av deltagarna har suttit i fängelse tidigare. Ingen verkar vara en person som kan anses vara utanför det som ses som normalt. De har alla ett jobb och en familj. Kort sagt, de lever alla mycket vanliga liv. När de lär känna varandra i väntrummet verkar de lätt kunna inleda en trevlig konversation. De verkar intresserade av att lära känna varandra. Det är innan de vet vilka roller de har tilldelats. Men det som först verkat vara en lek leder snabbt till ett mardrömsliknande scenario. Ett som kommer att få oss att ompröva vissa synsätt vi har på människans natur.

Stanfordexperimentet

Experimentet som filmen bygger på genomfördes vid Stanford University, i USA, år 1971. Det leddes av professor Zimbardo och 24 studenter, alla psykologiskt stabila, deltog i experimentet. Trots detta gick experimentet snart överstyr. Deltagarna underkastade sig helt de regler som de blivit tilldelade.

Detta experiment har ifrågasatts och kritiserats för att ha överskridit etiska gränser. Men resultaten var så överraskande att de får oss att ompröva samhällets roll. Hur är det möjligt att helt normala och friska individer kan bli sadistiska och våldsamma? Vad händer när vi berövar en individ från dennes frihet?

Många av deltagarna fick allvarliga psykologiska men. De som tog på sig rollen som fånge blev omedelbart undergivna och uppgivna inför sitt öde. Vakterna började snabbt missbruka sin makt och tillämpa verkligen grymma straff. Filmen visar oss en del av detta experiment, men det finns vissa skillnader:

• Rollerna som blev utdelade i det ursprungliga experimentet var slumpmässiga. Men i filmen blir rollerna tilldelade baserat på en serie tester som deltagarna genomför.
• I Stanfordexperimentet arresterades fångarna som om de hade begått ett verkligt brott. Detta händer inte i filmen. De tilldelar dem bara sina roller när deras deltagande accepteras.
• I filmen är den enda säkerheten vi ser övervakningskamerorna och de tre läkarna som övervakar experimentet utan att ingripa. I Stanford deltog Zimbardo själv som överordnad. Dessutom övervakades det hela av två riktiga poliser.

Filmen Experimentet och sociala roller

Filmen Experimentet transporterar oss till ett fiktivt fängelse. Scenerna är verkligen kalla. Det finns knappt några varma färger alls i någon del av filmen. De finns inte ens där innan experimentet startar. De 20 deltagarna måste tillbringa 14 dagar i ett fiktivt fängelse. Fångvaktarna får inga instruktioner, förutom en liten regel för fängelset. Utöver det så kan de göra vad de vill när en fånge inte gör som den blir tillsagd. Men de blir ändå varnade för att inte använda våld.

Fångarna å andra sidan är helt avskalade sin identitet. De upphör med att ha ett namn och blir inget annat än ett nummer. De får inte ha sina egna kläder utan bara använda en tunn morgonrock. Vakterna bär uniformer. Till en början tar många av dem det hela som ett skämt. De anser att det hela är en lek. De tror att de om några dagar kommer att kunna återvända hem och allt kommer att vara tillbaka till det normala. Allt detta samtidigt som de får betalt.

Ändå ser vi att några av deltagarna tar sin roll på allvar från det ögonblick de blivit tilldelad den. Om de är fångar blir de mer undergivna. Om de är vakter blir de mer auktoritära. Filmen får en mer dramatisk och klaustrofobisk ton allteftersom den fortgår. Den visar oss sadismen och maktmissbruket i fängelserna. Samtidigt visar den fångarnas lidande.

Oförutsägbarheten i människans natur

Några av fångarna upplever problem med att komma in i sin roll. Å andra sidan verkar vakterna känna sig väldigt bekväma i sin. De flesta av vakterna har barn. De har familj och ett bra jobb. Men när de får lite makt agerar de på ett sätt som de aldrig föreställt sig att de skulle göra. De uppnår extrema nivåer av våldsamt beteende och utsätter fångarna för verkliga grymheter.

Allteftersom dagarna går blir situationen svårare. Varje dag ökar övergreppen. Varje dag blir fångarnas lidande större. Till en del skapar Tarek själv några av situationerna. Detta i syfte att försöka skapa en bra historia för tidningen. Vi ser emellertid att hallucinationer och idéer om konspirationer tar sitt tag om alla deltagarna. Detta får dem att agera på oförutsedda sätt.

Ett samhälle utan frihet

En av de mest intressanta karaktärerna är Berus. Han arbetar för ett flygbolag. Detta får oss att tro att han är psykiskt stabil. Ändå är han den grymmaste av vakterna. Han blir fängelsepersonalens ledare. Resten av dem accepterar ledarskapet utan invändningar.

Filmen Experimentet visar oss ett samhälle fritt från frihet. Människor blir reducerade till nummer och förlorar sin identitet. De blir tilldelade en roll och agerar följaktligen enligt den. De spelar med i sin roll trots att de vet att den egentligen inte är verklig.

Många av oss kommer att försöka bortförklara Experimentet på många sätt. Men trots att vi gör det och tror att vi känner oss själva perfekt kan vi inte förutsäga hur vi skulle agera i en okontrollerad situation utanför normen. Det verkar som att många av oss antar att det finns bra och dåliga människor. Dessutom är det troligt att vi inte anser oss själva som dåliga människor. Men känner vi verkligen till vår egen natur?

Filmen och experimentet ber oss ompröva om vi verkligen är fria. Om vi ​​verkligen har den fria vilja som filosoferna talar så mycket om. Om vi ​​verkligen vet vad människans natur är. Uppträder vi verkligen med total frihet? Kanske är vi helt enkelt offer för en roll som har blivit tilldelad oss och vi uppför oss i enlighet därmed. Experimentet inbjuder oss att ställa oändliga frågor om vår egen natur och frihet.

En tanke

Det finns frihet inom människan, en frihet att välja, men hur många väljer att använda den friheten, och hur många förblir frivilliga slavar under sin natur?