Finns det ett kollektivt undermedvetande?

Experter talar om ett kollektivt undermedvetande som något “medfött hos människor” – en typ av experimentell förvaring som vi alla besitter, likt ett “universellt bibliotek”. Det är en idé som har en viss skönhet. Den föreslår att alla människor har samma arv, något som ligger som en del av vår hjärna, som en liten koffert. Trots att vi inte kommer ihåg, finns den där.

Låt oss ta ett exempel: När vi var små lärde vi oss att cykla. Efter ett tag slutade vi väl att tänka på hur vi skulle hålla balansen? Vi trampade utan att ramla till marken? Vår hjärna och våra muskler hade bevarat och automatiserat denna information.

Kollektivt undermedvetande och drömmar

Det var Carl Jung som myntade termen baserat på sin långa erfarenhet inom psykiatrin. Enligt honom finns det i våra hjärnor, våra sinnen, koncept som kallas “arketyper”. Dessa är grundläggande dimensioner av mänsklighet: kärlek, rädsla, integritet, att vara. Essentiella dimensioner vi alla känner och lider av. Något medfött som vi får när vi kommer till världen och samtidigt ärver från våra föräldrar, och som de i sin tur har ärvt från sina.

Och nu är frågan: hur kommer vi åt dem? Det är som att komma ihåg hur man cyklar eller hålla sig flytande när man simmar. Enligt Jung når man dem genom drömmar. Därför fokuserade mycket av hans forskning på just drömmar. En plats där vi har åtkomst till det undermedvetande vi alla delar.

Existerar det verkligen?

För att acceptera existensen av ett kollektivt undermedvetande bör vi börja tro att livet och hela universum är ett levande väsen. Samuel Butler sade till exempel att allt liv är ett undermedvetet minne, genom att hävda att till och med atomerna själva har det.

Allt detta verkar föreslå att när vi föds så kommer vi till världen med en typ av basminne som ärvts genetiskt från människans ursprung. Detta är något vi har utvecklat i generation efter generation genom att undermedvetet ha det i våra minnen.

Alla känner vi samma impulser: kärlek, ilska, vrede, rädsla. De är väldigt starka känslor som installeras i våra kroppar, och kroppens svar på dem är tydliga för oss. Det finns typer av rädslor som många delar: rädsla för mörkret, säkerligen en grundläggande överlevnadsinstinkt, att inte kunna försvara oss själva…

Enligt Jung har människor ofta väldigt lika drömmar. Situationer, syner och upplevelser som vi inte riktigt kan förklara, men som ofta återkommer hos andra människor och andra kulturer.

Kanske är det inte mer än en psykiatrikers chimär, eller kanske är det så att vi delar ett “bibliotek av vishet”. Håller du med?