Jag vägrar vara en fotnot i boken om mitt liv

· 9 april, 2017

Jag kommer vara protagonisten i min egen berättelse. Jag vägrar låta mig själv bli ivägsvept av vad vad andra kan tycka eller den enklaste vägen. Istället kommer jag kämpa för att vara den jag är och försvara min identitet, mitt eget liv och min lycka. I boken om mitt liv kommer det finnas kapitel som gör ont och som får mig att gråta. Men det kommer även finnas andra som ritar de bästa typerna av leenden på mina läppar. Men samtliga av dem, vartenda kapitel, kommer berättas i min röst.

Det kommer finnas personer som, med de bästa av uppsåt, försöker dirigera mitt liv. För de tror att de är kapabla att skriva ett bättre kapitel, för de tror att jag kommer undvika sorg på så sätt. Jag vill säga något till dem. Ibland måste man lida för att kunna växa och bygga sin egen berättelse.

Det kommer finnas andra som direkt vill göra sig själva till protagonisterna i min bok, mitt narrativ, min röst. Och inte för mitt eget bästa, utan för att de är giftiga personer som behöver leva ut flera berättelser och såra andra i processen. De berövar andra på deras tillstånd som protagonister för att göra sig själva viktigare.

Dessa avundsjuka, skvallrande och skadliga personer ska inte ockupera en enda rad av mitt liv. För även om de aspirerar att bli protagonister så lyckas de inte ens bli antagonister eller bovar. Jag vägrar att ge dem vikt. Dessa personer lever på värdet jag ger dem. Och i mitt fall har jag beslutat att de inte är värda ett enda ord, en enda droppe bläck.

Du ska vara protagonisten även om det gör ont, för personerna som älskar dig accepterar dina misstag och blir dina konstanter; dina promenadstavar som hjälper dig stå upp. De försöker inte förändra dig. De accepterar dig precis som du är, med ditt förflutna och allt. För ditt förflutna är din berättelse, ditt liv.

De bästa kapitlen i boken om mitt liv levs i gott sällskap

I boken om mitt liv är de bästa kapitlen alltid sådana som upplevs i gott sällskap. De där galna, högljudda och samtidigt resonliga vapendragarna. De som ger dig leenden med de vildaste av berättelser. De som verkligen lämnar ett avtryck, de vi kallar vänner, den bästa typen av sällskap.

Vissa vänner kan hittas på en sida, där de får dig att le i någon förlorad paragraf. Andra kommer och ockuperar ett helt kapitel, och lämnar ett avtryck du alltid kommer minnas. Men de viktigaste, dina sanna vänner, är de som alltid kommer finnas där, genom vått och torrt. De kommer följa med dig genom hela din berättelse, från första stund de anländer.

De viktiga, de bästa, är de som finns där och som kommer finnas kvar, oavsett vad som sker. Vi bör verkligen ge dem vikt. Ödsla inte din tid på berättelser om personer som vill såra dig. Spendera den istället på de som alltid finns där när du behöver dem. De som säger mycket mer med en blick än vad andra gör med falska ord.

Fyra vänner

Jag skriver den och jag lever den

Och som i många av mina böcker kommer det finnas kapitel som är understrukna och fulla av anteckningar i marginalerna. Jag kommer ha nedslitna sidor eftersom jag återläst dem så många gånger att de börjar betyda något annat. Speciellt när du ser över dem i sällskap av personerna som stödjer och älskar dig mest.

I boken om mitt liv finns det även rader som är förvridna och märkta med vrede och tårar, som ett resultat av att någon har sårat mig. Men samtidigt kommer de ha lärt mig hur man lever sin egen berättelse. För alla stöter vi på bovar. Men de viktigaste bovarna är de som lär dig vad som verkligen har ett värde. De placerar rätt personer vid din sida och visar dig vilka dina sanna vänner är.

Kvinna med pappersfågel

Därför har jag lärt mig att jag ska vara protagonisten i boken om mitt liv. Jag skriver den och jag lever den. Oavsett vem som gillar eller ogillar den. Jag är även den som väljer vem jag behåller vid min sida och vad jag gör i varje paragraf. Enkelt sagt vägrar jag vara fotnoten i boken om mitt liv, för jag är protagonisten.

Du måste kämpa för vad du vill ha, för vad som spelar roll, för ditt eget liv. För att vara lycklig har sitt pris, och ibland gör det till och med ont. Men att inte kämpa för att inte lida gör ännu ondare. Att vägleda dig själv baserat på andra som vill bli protagonister bara för att undvika att ta dina egna beslut – att försöka vara andra till lags – kommer göra att du inte ens skriver din egen berättelse. Istället kommer den läsas upp för dig av andra.

Och kom ihåg att tidigare misstag inte spelar någon roll. För det förflutna är redan skrivet. Det har lett dig till nuet, med en framtid som ännu inte uppfunnits. Ett nu där du kan lära dig från misstagen i de tidigare kapitlen. Vidare kan du välja karaktärerna som ska följa med dig till de kommande kapitlen.