Min far lärde mig hur man går igenom livet

Barn kommer inte med instruktionsmanualer, men min far klarade av varje hinder och svårighet som uppkom och blev den visaste och viktigaste personen i mitt liv. Hans kramar, skratt, och varma blick som alltid såg efter mig finns för evigt i mitt hjärta.

Det är intressant att se hur pappor genom livet inte har fått den uppskattning som de förtjänar. Det verkar som att det enda som det fokuseras på är deras roll som familjeförsörjare eller som personer som inte är involverade när det kommer till att uppfostra barn.

Vi vet alla att det finns många olika pappor och mammor. Det finns giftiga mammor och fantastiska mammor. Det finns inkompetenta okänsliga pappor och det finns de som är riktiga superhjältar. Och det finns föräldrar som inspirerar sina barn och som tar ansvar.

Det pågår idag ett ordentligt försök att återta faderns roll. Det finns många olika studier som bara säger att barnet behöver vara nära modern, men i dagens läge så involverar en uppfostran att vara nära många olika personer.

Våra föräldrar förtjänar att bli uppmärksammade. Oavsett om de gick bort för länge sedan eller fortfarande finns med oss, vet vi alla vad deras hjärtan är uppbyggda av: mod, uppoffring och en entusiastisk stolthet över sina barn.

Fadern är en emotionell figur

Vi bör inte se barnuppfostran som en könsspecifik roll. Ibland kan även språket vara till nackdel. “Min man hjälper mig med allt; han är en fantastisk far.” En far hjälper inte; han är en fundamental del av familjedynamiken. För att uppfostra barn och utföra sysslor i hemmet tillhör inte ett av könen.

Enligt Spaniens statistiska institut så förekommer det allt mer ensamma pappor. Faktum är att det i ett land som Storbritannien ligger på 23%. 1993 var världsprocenten av ensamma pappor på 9%, och idag ligger detta på 14%. Det finns familjer där ensamma pappor uppfostrar sina barn lika effektivt som ensamma mammor.

Barnets ankomst och biokemiska förändringar hos fadern

Tro det eller ej, men faderns hjärna går igenom olika förändringar när barnet anländer. Kvinnor är inte de enda som går igenom viktiga hormonförändringar. Pappornas hjärnor har också komplexa nätverk för uppfostran. På detta sätt anammar de samma mönster med emotionellt och kognitivt deltagande som mammorna.

Det finns många studier som visar på dessa förändringar. Att se partnern med en bebis skapar en serie med väldigt specifika hormonella förändringar hos fadern. Även att bara hålla och dofta på den nyfödde utlöser oxytocin och prolaktin samt minskar testosteronnivåerna.

För varje uppoffring, för varje natt utan sömn, för att min far funnits där, tack!

Pappor har inte mantlar på sig, men de är ändå superhjältar. De har inte magiska krafter och de kan inte få oss att röra månen genom att gunga oss högre och högre. Men de får oss att tro att vi kan. För de vill få oss att tro att inget är omöjligt, och att vi kan uppnå nästan allt vi försöker oss på.

Det är inte alla pappor som är skickliga med att verbalisera sin omtanke, det vet vi alla. Men de sitter vid sidan av sängen när vi är sjuka. De för med sig bra drömmar när vi är attackerade av mardrömmar, och de kommer att släppa allt för att lyfta upp oss när det regnar. De tar sig tid när vi ber dem om något, oavsett hur gamla vi är… För i deras ögon är vi alltid och kommer alltid vara någon att skydda och ta hand om över allt annat.

En faders kärlek formar din personlighet. Den ger dig värderingar att integrera och imitera, ett sätt att möta livet baserat på mod, uppoffring och kärlek. Detta hälsosamma band med den person som visste hur man täckte dina emotionella behov har gjort dig till den modiga och mogna person du är idag.

Vi bär alla med oss så mycket av våra pappor inom oss. Det är en skatt som varar och som för oss framåt. Så om din far fortfarande är med dig, spendera tid med honom. För en dag kommer du att vakna upp och det kommer inte att finnas någon tid kvar för att säga till honom allt du vill ha och känner. Gör detta nu.