Nostalgi är som att känna en frånvaro vid din sida
Känslan av nostalgi är så vanlig att den ibland börjar kännas som något medfött; något som är en del av vad vi är. Detta eftersom det är en känsla som nästan alla kan identifiera sig med. Som människor lever vi med nostalgi som något vi bär med oss på ryggen, något vi går med, dansar med och omfamnar i svåra tider. Det är som om vi under de svåraste dagarna, när vi inte tycks kunna se klart, kan se tydligare genom nostalgin.
“Nostalgi är att älska ett förflutet som förgör oss i nuet. Det är fördröjd lycka. Det är att sova i en hängmatta och fortsätta minnas tiderna av glödande försoning efter ett bråk, utan egentlig anledning. Och det är att känna bristen på detaljer. Nostalgi dödar inte bara för att den får tillfredsställelse av tortyr.”
-Gabito Nunes-
Vi känner nostalgi över förhållanden, svunna tider i vårt liv, saker vi brukade ha men som inte längre är närvarande och som vi önskade att vi fortfarande hade. Vidare känner vi även en känsla av längtan inom vårt nu om det inte är exakt som vi planerat, eller en längtan efter något som inte skedde. Vi består av stunder, detaljer, omfamningar, ord... Otvivelaktigt är denna känsla så verklig att det känns som om vi själva förkroppsligar den, och det är därför den kan påverka oss så starkt.
Ibland känner vi nostalgi så stor att vi blir den
Det har sagts att vårt förflutna är som ett annat land som vi blivit skickade i exil från. Så likt en person i exil som är kall och bortstött vill vi ibland återvända till tryggheten och värmen. Ur denna synvinkel kan denna bildliga exil vara väldigt långt borta, men samtidigt existerar den i nuet.
Nostalgi, att vilja resa tillbaka i tiden, är vårt försök att förstå vilka vi är baserat på vilka vi var. Det betyder inte att vi inte vill leva i nuet eller att vi inte njuter av vårt nuvarande liv, utan snarare att vi erkänner oss själva och är medvetna om vårt förflutna samt vad vi upplevt.
“Ibland är nostalgin så stor att den blir mer än bara en känsla. Människor är nostalgi. Det är att leva för att finna en persons ögon i varje ansikte och i varje osannolikt hörn av världen. Det är att missta dennes hår, dennes mun, dennes parfym. Och det är att le med läpparna medan ditt hjärta kvävs.”
-Gabito Nunes-
Precis som denna portugisiske författare säger så upplever vi denna känsla när vi saknar något litet och till synes obetydligt, men som blir en del av vilka vi är. Denna väldigt liten sak, sedd genom denna lins, är en frånvaro. När vi ser och känner den genom denna lins kräver vi att besitta den med hela vårt väsen. Därigenom blir vi vår nostalgi. Precis som kärlek kan vi inte känna den halvhjärtat. Den följer med oss i alla våra ord, alla våra tankar och alla våra gester.
Nostalgins två ansikten
Sanningen om denna starka känsla är, precis som med många andra saker i livet, att den har två ansikten. När vi hör själva ordet så förstår vi direkt att vi talar om något sorgligt och sött på samma gång.
Att sakna vår familj, våra vänner eller en före detta partner är till exempel att för tillfället känna oss oskyddade. Men samtidigt är det som en omfamning när denna frånvaro är samma sak som att veta vilka vi har och vilka vi verkligen vill ha med oss.
“Att känna nostalgi är att radikalt förändra sin rutin, att äta mer sallad och mindre sorbet. Nostalgi är den obekväma förväntningen om ett återseende. Det är att föreställa sig var man borde vara nu. Och när nostalgin inte får plats i ens bröst, tar den form och överförs genom ögonen.”
-Gabito Nunes-
Det är sant att vi ofta känner nostalgi, och än mer så när vi finner oss i svåra perioder. Men det är modigt att erkänna och förstå att nostalgin är bristen på något i livet som är eller var värt att ha eller uppleva. Det är bristen på något som är eller var vackert, något som gav lycka till våra liv.
Detta är en modig handling eftersom denna brist kan vara permanent. I så fall måste vi komma att se på nostalgin som priset för de vackraste sakerna i livet, även om det är svårt. Vi kommer aldrig ha denna känsla utan att ha upplevt en viss mån av verklig lycka.
Utöver allt detta bör vi låta denna känsla av nostalgi fylla oss, engagera oss i världen och visa oss att vi verkligen lever, oavsett vad konsekvenserna kan vara.
