Orange Is the New Black – verklighet för dagens kvinnor

30 juli, 2020
Feminism tar allt större plats i media nuförtiden. Det blir också allt vanligare att specifikt inkludera sociala grupper som ofta marginaliseras. Orange Is the New Black är en serie i denna genre. Trots att den inte lyckas återge allt korrekt alla gånger så lyckas den ofta på ett bra sätt fånga de förändringar som vi alla kan uppleva.

Orange Is the New Black gör ett bra jobb med att avslöja vissa myter angående fängelser. Bland annat en del av de föreställningar vi har om fångar, i detta fall kvinnliga fångar.

Ibland tycks vi glömma att det inte bara är mördare som sitter i fängelse. Det finns också människor som på grund av de omständigheter de blivit inkastade i av livet har begått andra brott som gjort att de hamnat i fängelse. Naturligtvis är serien inte perfekt och vi får inte glömma att det är en fiktiv serie vi pratar om. Men den lyckas med att föra oss lite närmare en värld som vi på många sätt har glömt bort.

Serien visar anpassningsprocessen till fängelset, de olika grupperingar som uppstår i det, hur kvinnorna klarar sig, vakternas auktoritet etc. Serien debuterade år 2013 på Netflix. Den är inspirerad av Piper Kermans självtitulerade bok, baserad på hennes egna upplevelser då hon var internerad i ett kvinnofängelse under ett år.

Vi avslutar denna introduktion med en intressant aspekt av bilderna vi ser under öppningssekvensen nedan, vilka är porträtt av faktiska fängelseinterner.

Orange Is the New Black – inuti fängelset

Serien inleds med presentationen av Piper Chapman, en helt normal tjej med universitetsexamen. Hon har en bra social status, en pojkvän som hon planerar att gifta sig med och ett företag hon har startat med sin bästa vän.

Det verkar som om livet ler mot Piper, men allt detta kommer att krossas. En dag blir hon delgiven misstanke om ett brott som hon begick ungefär tio år tidigare. Hennes brott var att smuggla narkotikapengar då hon fortfarande var mycket ung. Under denna tid var hon i ett lesbiskt parförhållande med knarklangaren Alex Vause. Allteftersom serien utvecklar sig får vi se henne stå ansikte mot ansikte igen med Alex, i samma fängelse.

Piper måste möta hårdheten av livet i fängelset, sätta sina bekvämligheter åt sidan och försöka passa in. Till en början är det mycket svårt för henne. Hon känner att hon inte har något gemensamt med de andra fångarna. Men med tiden börjar hon se hur några av dem trots allt inte skiljer sig från henne särskilt mycket.

Rasism och segregering

För att hitta sin plats måste hon gå med i sin egen grupp, den ”vita” gruppen. I fängelset ser vi hur internerna har delat upp sig i olika grupper och hierarkier, relaterade till hudfärg, ålder och nationalitet. Bland dessa ser vi:

  • svarta personer
  • vita personer
  • latinamerikanska personer
  • äldre personer.

De kvinnor som inte tillhör någon av dessa grupper, till exempel den östasiatiska minoriteten, måste skapa sina egna grupperingar eller försöka passa in i någon av ovanstående.

Scenerna i matsalen visar dessa indelningar med största tydlighet och påminner nästan om en matsal i skolan där alla måste välja sin plats och grupp. Skillnaderna mellan grupperna återspeglas på olika sätt, men särskilt i tal. Vi ser hur de svarta inte pratar som de vita. Latinamerikanskorna talar spanska eller en blandning av engelska och spanska osv.

Ärligt talat är det bäst att titta på serien i sin ursprungliga version, för med dubbningen till olika språk förlorar vi något av essensen hos en del av karaktärerna.

Orange Is the New Black visar oss mycket tydligt den rasism och segregering som råder i fängelser för kvinnor.

Matsalen i Orange Is the New Black

De olika karaktärerna i Orange Is the New Black

Serien utforskar många problem som kvinnor är utsatta för idag. Bland annat maktmissbruk och masochism som uppvisas av vissa i fängelsepersonalen. Serien presenterar en stor mångfald i karaktärerna i de olika delarna av fängelset.

Det finns fängelsetillsynsmän som slösar pengar och stryper åt budgetar till egen fördel. Vi ser också vakter som smugglar droger och missbrukar den makt de har över fångarna. Sexuella övergrepp visas också, såväl som fängelseanställda som har tappat perspektivet och som har förlorat förmågan att hjälpa och förstå fångarna. Men det finns dock ändå vissa som visar mänsklighet och medkänsla.

En av de mest intressanta sakerna i serien är att den i varje avsnitt, vid sidan av den huvudsakliga handlingen, berättar bakgrundshistorien om en av fångarna. Även de mest sekundära karaktärerna som annars skulle gå obemärkt förbi får sin plats i Orange Is the New Black.

Serien undersöker dessa karaktärers tidigare liv på djupet och visar oss hur och varför de hamnade i fängelse. I många fall gör den det genom att visa oss hur de har lidit, hur de har haft otur eller fattat dåliga beslut vid en viss tidpunkt i sina liv.

Rollbesättningen skojbråkar med varandra

Den avmystifierar idén om att det bara är skurkar som hamnar i fängelse. Självklart finns det karaktärer som inte visar ånger och som verkligen har skadat någon eller begått mord. Men majoriteten av karaktärerna är vanliga människor som vi ganska enkelt kan identifiera oss med och känna empati för.

Socialt marginaliserade grupper

Orange Is the New Black belyser socialt marginaliserade grupper. Där finns en kvinna som heter Suzanne, känd som ”Crazy Eyes”, som har vissa sociala problem. Det finns bevis på självskada, hon agerar som ett barn och har vissa aspekter av borderline personlighetsstörning. Men hon har också ett utrymme i serien, och avsnittet om henne visar oss vilken typ av liv hon har haft. Vi ser till exempel att hon blev adopterad som barn och har varit tvungen att möta många hinder i sitt liv.

Dominospel och TV-tittande i Orange Is the New Black

Homosexualitet är också ett av de huvudsakliga ämnena. Tills nyligen har lesbiska personer varit minoritets- eller sekundära karaktärer på TV och på bio. Men sällan har de varit så relevanta som i denna serie. I Orange Is the New Black är många av fångarna homosexuella. Andra, som även om de inte definierar sig som lesbiska, har varit med om någon slags lesbisk relation eller har roat sig lite med detta under sin fängelsevistelse.

Där finns även en karaktär vid namn Sophia, en transsexuell enstöring, som spelas av den afroamerikanska skådespelaren och transkönsaktivisten Laverne Cox. Vi får även se denna karaktärs förflutna innan han tar steget för att hitta sitt sanna jag. Han var tidigare en gift man och far till ett barn. Ett intressant fakta här är att skådespelaren som spelade Sophia före sexbytet är tvillingbror till skådespelaren.

Serien utforskar också problemen relaterade till drogmissbruk och gör det på ett mycket grymt sätt med hjälp av karaktären Tricia. Hon är en ung kvinna som bodde på gatan och stal för att överleva. Hon hamnade i ett drogberoende och sedan tog det inte lång tid innan hon hamnade i fängelse.

Kämpar för jämställdhet

De äldre har också sin grupp, och det finns till och med en nunna bland dem. De östasiatiska karaktärerna är i minoritet, men de har också sitt utrymme. Alla lyfts fram och alla är viktiga i Orange Is the New Black. Det är en serie som ger oss en ny inblick i kvinnofängelser. Rollistan är till största del kvinnlig, liksom många av manusförfattarna. Till och med Jodie Foster har regisserat ett avsnitt. Serien ger oss också en verklig inblick i var och en av fångarnas liv.

Språkhinder, rasism, homofobi, macho-tänkande, våld… allt kommer upp till ytan när dessa olika liv kommer i kontakt med varandra under avsnitten. Vi ser dem inte längre som främmande människor, som har vi har lite eller ingenting gemensamt med; utan som vanliga människor, som är precis som var och en av oss. Och allt detta i ett allt mer heterogent och öppet samhälle. Ett där vi som medborgare har ansvaret att fortsätta kämpa för jämlikhet.

Jag skulle våga tro att Anonym, som skrev så många dikter utan att skriva signera dem, ofta var en kvinna.

-Virginia Woolf-