Sakerna vi endast kan lära oss med tiden
Har du tänkt på att vissa saker lär vi oss endast med tiden?
Att falla är inte något dåligt, men att bli vän med stenen är det. Hur som helst är det bra att stenen existerar. Det finns nämligen inget som definierar oss så väl som vår förmåga att övervinna svårigheter.
Vi hanterar livet långsamt och genom att ta djupa andetag, be om mer och räkna till tre. Oavsett hur svår situationen blir kan vi alltid göra om våra rädsla till en sköld av mod.
Det är då du beslutar dig för att finna andan, ge dig själv tid och ta en paus. Det spelar ingen roll hur svart ditt förflutna har blivit, för du kan alltid stanna upp och få perspektiv.
Vad vi lär oss med tiden…
Livet är en så pass bra lärare att om vi inte lär oss lärdomen första gången så kommer vi säkerligen få tillfälle att upprepa den. På grund av detta måste vi ofta hantera desperationen och frustrationen över att inget går rätt. Det finns inga överlevnadsmanualer, men vi lär oss att leva när elden slickar vår hud.
Tids nog lär vi oss hur man tar sig fram i livet, var man ska kliva och hur man får perspektiv. Jorge Luis Borges lämnade oss med denna vackra text, som exemplifierar allt vi lärt oss genom att “öva på” att leva; med andra ord att falla och resa oss tusentals gånger:
Med tiden lärde jag mig de subtila skillnaderna mellan att hålla en hand och fjättra en själ. Jag lärde mig att kärlek inte betyder att man lutar sig mot någon och att sällskap inte betyder säkerhet.
Med tiden började jag lära mig att kyssar inte är kontrakt och att presenter inte är löften.
Med tiden lärde jag mig att om du är med någon för att denne erbjuder en bra framtid så kommer du förr eller senare vilja återvända till ditt förflutna. Du inser att giftermål för “att det är dags” är en tydlig varning om att äktenskapet kommer bli ett misslyckande.
Med tiden förstod jag att endast den som är kapabel att älska dig med alla dina brister, utan syfte att ändra dig, kan ge dig all den lycka du önskar.
Med tiden…
…inser du att om du är med en person endast för att få sällskap i din ensamhet så kommer det ofrånkomligt sluta med att du aldrig vill se denne igen.
Med tiden inser du att sanna vänner är värda mycket mer än alla pengar i världen. Jag förstod att sanna vänner kan räknas på ena handens fingrar. Att de som inte kämpar för dem förr eller senare kommer vara omgivna av falska vänskaper.
Med tiden lärde jag mig att ord som yttras i vredesmod kan såra någon för resten av dennes liv. Jag lärde mig att alla kan be om förlåtelse, men endast stora själar kan förlåta…
Med tiden förstod jag att om du har sårat en vän svårt så kommer vänskapen förmodligen aldrig bli densamma. Du inser att även om du är lycklig med dina vänner så kommer du en dag gråta för de du släpper taget om. Du inser att varje genomlevd upplevelse med en person ej är upprepbar.
Med tiden lärde jag mig att du bör bygga alla dina vägar idag. Morgondagens terräng är nämligen för oviss för att planera på.
Med tiden förstod jag att om man skyndar på eller tvingar fram saker så kommer de i slutänden bli till något vi inte hoppades på.
Med tiden inser du att det bästa egentligen inte var framtiden. Det var stunden du levde i för det ögonblicket.
Med tiden kommer du se att även om du är lycklig med dem vid din sida så kommer du ha en förfärlig längtan efter de som var med dig igår och nu är borta.
Med tiden lärde jag mig att försök att förlåta eller be om ursäkt, att säga att du älskar någon, saknar någon, behöver någon, vill vara någons vän… vid en grav… inte har någon logik…
Men som tur är… förstår vi endast detta med tiden.
Vi mognar mer med misstag än med år
Tiden hjälper oss att förstå att våra misstag ger oss anledning att stå rakryggade och vara stolta över oss själva. Med misstag lär vi oss nämligen att motstå det som binder oss, att kämpa mot de förutfattade meningarnas styrka, att skjuta vår önskan att ge upp åt sidan, att överge klagande, att tala med oss själva, att förstå avund, att göra oss av med griller och att vila.
När du ramlar och när du lider så inser du att allt kommer, allt går och allt omvandlas. Och paradoxalt nog är stunden när vi börjar ändra oss samma som stunden när vi börjar acceptera oss själva som vi är.
