Skillnaden mellan åsikter och kunskap

Stephen Hawking hävdade att kunskapens fiende inte är okunskap utan skenet av kunskap. Alltså bör du ställa dig frågan om dina åsikter är grundade på det du verkligen vet.

Den nya informationsteknologin har kommit att bli en viktig del av våra moderna liv. Sakta men säkert har den omdanat vår utbildning och vårt sätt att inhämta kunskaper. Idag bildar internet ett eget universum och vår användning av internet på surfplattor, smarttelefoner och sociala medieplattformar förändrar och påverkar våra åsikter. Men bör vi lägga så stor vikt vid allas åsikter? Vad är skillnaden mellan åsikter och kunskap?

I detta skede borde det så kallade “kunskapssamhället” kunna utnyttja den omfattande och obegränsade information som internet tillhandahåller. Vi bör alla kunna kommunicera bättre, ha väl underbyggda åsikter och uppnå högre intellektuella nivåer.

Åsikter och kunskap: Var och en har rätt till sin mening, även om den är baserad på dålig information

Filosofen och författaren Umberto Eco var en glödande kritiker av det han kallade “okunskapens samhälle”. I sin sista bok, From Stupidity to Insanity, sammanställde han ett urval av nyhetsartiklar som diskuterar samhället, internet samt utbildningens och skrivandets framtid.

Detta är en analys av modern tid som utgår från händelserna som äger rum och aktörernas beteenden. Eco kommenterar olika nyheter, TV-program och politiska frågor med en humoristisk och sarkastisk ton.

Den subtila skillnaden mellan åsikter och kunskap

Många experter har reflekterat över dessa båda koncept. De kan förefalla mycket lika varandra, men om du gräver djupare märker du att de har betydande skillnader. För även om åsikter vanligen bygger på gedigen kunskap, så rör det sig om olika begrepp. Klassiska filosofer såsom Platon, liksom också författare som Søren Kierkegaard, har ett stort inflytande på samtidens tankar om dessa ämnen.

Faktiskt gjorde redan Platon åtskillnad mellan de båda begreppen i Republiken, där han diskuterar rättvisan i ett samhälle eller en stad. Platon menade att de som nöjer sig med ytlighet (färger och former) aldrig uppnår sann kunskap. Men personer som observerar dessa former och figurer och omvandlar dem till idéer kan däremot förstå deras sammanhang.

Kierkegaard, 1800-talets store tänkare, hävdade i sin bok En literair Anmeldelse: To Tidsaldre att man bara kan skaffa sig kunskap genom tystnad. Filosofen lade fram idén att man först måste veta hur man lyssnar, fäster uppmärksamheten och håller sig fokuserad. Därefter måste man gå djupt in i tanken utan att uttrycka någon åsikt.

Trots att flera århundraden av historia och idéer skiljer dessa tänkare åt, så satte de båda upp ett ramverk som hjälper oss att förstå det åsiktsstyrda samhälle vi numera lever i. Även om det stämmer att sanningen ofta är relativ, så går det inte att blunda för att kunskap är absolut. Om du inte har förståelse för detta, så bör du prioritera personliga åsikter och självuttryck framför ren kunskap.

Mindre prat och mer tystnad så att vi kan lyssna på dem som vet

Detta var det huvudsakliga argumentet som Manuel Gil Anton, professor vid centret för sociologiska studier vid COLMEX (College of Mexico), framförde i en diskussion om utbildningsreform som ägde rum förra året. Under debatten talade deltagarna mycket om vikten av att låta individer med relevanta kunskaper komma till tals. För det är trots allt de som har de mest värdefulla åsikterna. Först då kan vi uppnå ett rättvisare samhälle och en känsla av kollektivt välbefinnande.

År 2012 förklarade professor Charles Simic i The New York Review of Books att vi lever i en “era av okunskap”. I sin artikel diskuterade Simic hur han kom till insikt om att en stor del av befolkningen trodde att Obama var muslim. Han drog slutsatsen att vi står inför “de tröga sinnenas uppror mot intellektet”. Enligt honom är det därför som de älskar politiker som rasar mot lärare som indoktrinerar barnen att motsätta sig sina föräldrars värderingar, och därför som de tar illa vid sig av dem som har förmågan till seriöst och självständigt tänkande. Vidare menar han att dumhet ibland är en av de största krafterna i historien.