Mina stunder av ensamhet förnöjer min själ
I stunder av ensamhet är min själ nöjd. Jag kan vara som ett barn som leker, skratta över ingenting eller gråta när jag känner att det är nödvändigt. Här kan en vuxens blick inte döma. När jag är ensam njuter jag av små saker, av att inte göra något, och jag drömmer om allt. Jag kan gå runt utan kläder på eller sjunka ned i ett skönt bad. Jag kan desinficera mina sorger och mina orosmoment.
Få scenarion är lika välbehövliga som dem vi lever i under våra stunder av renaste intimitet. Intimitet är något vitalt, för när ingen tittar kan sinnet och själen slappna av och vi kan släppa på många lager. Vi njuter av sådana elementära handlingar som att dricka en kopp kaffe eller läsa en tidning eller låta blicken vandra över solnedgången.
Jag älskar intimiteten hos de små stunder där ingen ser mig. Mitt sinne blomstrar och mitt hjärta slappnar av. För det finns inte något som att komma hem och ta av sig sina skor och sina sorger. Att ta av tryckande kläder och knäppa upp stressens knappar.
Folk spenderar en stor del av sin dag med att följa regler. Kanske det därför är en sådan katharsis-upplevelse att ha de där privata platserna där inget förväntas av oss. Där vi inte är utsatta för bedömningar rörande hur vi måste bete oss, klä oss och reagera under vissa situationer.
Det är ett ämne som är lika komplext som det är intressant, och vi inbjuder dig till att upptäcka det med oss.
I stunder av ensamhet kan vi vara oss själva
Vi är fast i ett socialt universum där vi måste anpassa oss fysiskt och psykologiskt. Vi spenderar det mesta av våra tid med att gå mellan olika miljöer där något alltid krävs av oss. Dessutom måste vi vara bra barn, duktiga studenter, effektiva anställda, perfekta föräldrar och idealiska vänner.
I mina stunder av ensamhet, när ingen tittar, så finns det ingen avundsjuka. Det som finns är min stolthet där jag frigör min själ och mitt sinne från livets press.
Det är nu klart att de flesta av oss strävar efter att uppnå dessa aspirationer varje dag. Men själva trycket, både internt och externt, skapar “små psykologiska valkar” inom oss. Dessa är märken som skapas av det tryck som appliceras, genom att bli nedbruten och av utmattningen.
Att kämpa för framgång i våra liv är ingen dålig sak alls. Vi nekar heller inte till att det är bra att älska och bli älskad. Det är nämligen ett under att ha magiska gemenskaper med sina vänner. Men samtliga av oss, verkligen samtliga av oss, längtar efter våra privata utrymmen där ingen ser oss. Där vi kan vara oss själva för att frigöra oss från psykologisk och emotionell press.
Enligt en studie som utfördes av neurologen Mark Leary, vid University of North Carolina, så lider folk ofta av press som kallas “metaperceptioner”. Med andra ord, de perceptioner vi har av hur andra ser oss.
För många är det en typ av social ångest som är upprörande där tidigare nämnda tillfällen av intimitet får sin största innebörd. Den hotande situationen av att “konstant bli dömd” stängs äntligen av. För andra, å andra sidan, är denna aspekt knappast ett problem för dem. För de filtrerar nämligen alla de tecken de får genom ett bra självkoncept och en stabil självkänsla.
De behöver inte ta skydd, men de är ändå nöjda med sina stunder för sig själva. Där ingen kan se dem.
Nöjet av att vara för sig själv och utföra rutinuppgifter
Att tillaga en efterrätt samtidigt som vi förklarar för vår hund för miljonte gången att den inte kan äta choklad. Att dansa runt i hemmet med rufsigt hår, med icke-matchande strumpor och i underkläderna. Eller att måla naglarna, spela ett tv-spel, läsa erotiska noveller, skriva sina initialer på det kalla fönstret samtidigt som det regnar ute…
Är detta viktigt? Jag det är det, det är mycket viktigt. För det vi gör när ingen ser oss är inte något som någon annan har med att göra. Det är som hörnet under trappan där vi gömde oss när vi var små för att kunna skapa vår egen påhittade fristad, långt borta från de vuxnas värld. Våra sinnen är nu utslitna av vuxenvärldens orosmoment och samma rädslor som vi hade när vi var barn. Vi längtar därför efter att upptäcka det där privata hörnet där vi kan ansluta till oss själva.
För Mihály Csíkszentmihályi, den berömda psykologen och författaren av böcker som “Flow: A Psychology of Happiness” är dessa tillfällen en viktig del av vårt emotionella välmående. De är därför en nödvändighet.
Varje handling som låter oss ta bort den där “döda huden” av negativa tankar, stress och orosmoment, och som inbjuder oss till att ansluta till nuet och med vårt eget medvetande, är ett sätt att investera i vår egen lycka.
För man bör låta sig dras med av livets välmående. Att leva utan press, utan att neka sig det fantastiska äventyret av att vara sig själv. Dessa stunder av ensamhet, de som ingen annan kan se, de är viktiga. Här kan man nämligen vila och låta sin själ må bra. Du bör anamma detta idag.
